Det är nånting som irriterar mig nåt så obeskrivligt med män som står bredbent och talar. Alltså inte det normala avståndet mellan fötterna, utan nån slags halvmeter emellan, som om förankringen blir bättre då.
Samma män som sitter skrevande mitt emot en på tunnelbanan. Helt obesvärat. Tvingar mig att knipa ihop knäna för att få plats 'emellan'.
Vad är det med dom? Vad är deras problem?
Jag får sån obetvinglig lust att sätta myggjagarspetsen på kalvskinnsstövletterna rakt i.
Vad är mitt problem..?
2 kommentarer:
Do it!
Med klacken alltså.
Se vad de säger.
Eller skriker...?
Usch, var jag sadistisk nu?
Jag har många gånger känt en obetvinglig lust att fråga om det är jobbigt att ha pungbråck?.
Hittills har jag behärskat mig.
Men man undrar ju vad det är för del på dem.
Skicka en kommentar