befinner jag mig alltså tillslut i Kyoto, Japan.
Jag börjar fortfarande böla om jag tänker på familjen.
Har varit på resande fot sedan kl 11 lördags morse, här klockan nu 15.05 lokal tid.
Jag har sovit fläckvis, på flyg, på två olika tåg. Min kropp och min hjärna är slut efter all adrenalin kroppen pumpat runt, all anspänning. Just nu känns det ok.
Jag blev så lättad när det bara funkade direkt att koppla upp datorn!
Har just checkat in på Hotel Monterey, jag bor på "Ladies Floor", tolfte våningen. Förstaklasshotell. Det känns skönt.
Kvart över fyra ska vi samlas och gå på japansk traditionell teceremoni.
Tågskylt i Tokyo, shinkansen mot Kyoto
Lunchlåda på tåget
Mitt rum på Hotel Monterey
8 kommentarer:
Jag är stolt över dig! På gränsen till mallig.
Jag med. :-)
Välkommen fram!
Den där sängen ser väldigt lockande ut (jag tror jag är lite obsessed vid sömn och sängar).
Åh, jag är grymt avundsjuk! På att du öht är i Japan och på att du fick så god lunch.
Vad bra att du kommit fram, ser fram emot rapporter...
Först och främst, vad är det i lunchlådan och nummer 2, hur visste ni vilket tåg ni skulle ta, eller har du pluggat japanska i smyg ;)
Hälsar...Sari
Åh visst är det lättare när det är fint och lättsmält?
Se där, fighter!
Ett bevis på att det alltid är bättre att vandra igenom än runt om.
Kram.
Ja, jag är extremt glad att jag inte klev av. Det var bra nära, till och med efter mellanlandningen CPH. Nu känns allt väldigt bra, jag känner mig som mig själv (förutom svår jetlag) och det är väldigt mycket lättare när hotellet är femstjärnigt och man glider med på en räkmacka.
Sari: Man är verkligen lost in translation här. Vi har ingen aning om vad maten innehåller, ofta finns dock pekmenyer med maten displayad så att man ser, men skenet kan bedra. Det som såg ut som grönt-te-sorbet med hjortronsylt var uppenbarligen en slags sojabönstofu med fisktranig fiskrom. Riktigt äckligt faktiskt. :-)
Skicka en kommentar