I kölvattnet av "tokmoderaten" hittar jag även briljanta betraktelser.
Och även om min ambition aldrig varit att blogwise ta ställning politiskt - feminist kan man vara oavsett partifärg - så hamnar oundvikligen problematiseringen av en del jämställdhetsfrågor ändå på den politiska spelplanen.
Och när det gäller familjepolitiken kan jag för mitt liv inte hitta något enda försonande - och gudarna ska veta att jag försökt! - i det konservativa blåa familjelivs- och valfrihetsträsket.
Där är jag uppenbarligen en djupt mörkröd hermelin.
2 kommentarer:
Det intressanta med tokmoderaten tyckte jag var att han faktiskt till slut tillstod att mitt/vårt resonemang inte var helt fel.
Jag förstår att folk blir stötta av att något anser att de gjort fel, det skulle säkert jag också bli. Det som förvånar mig är dock att nästan alla som "gör fel" har så många fantastiska bortförklaringar. "man måste få planera sin barnledighet som man själv vill, staten ska inte lägga sig i".
Nej, men att staten stöttar familjer att göra med jämlika val kan väl inte vara fel. Och det säger jag även då jag inte är "röd".
Jag håller med. Jag är inte heller "röd", men just i familjepolitiksfallet verkar jag ju vara det. ;-)
Jag tycker inte att Alliansen lyckats komma med något bra förslag för att verkligen främja jämställdheten. Vilket är tråkigt tycker jag, eftersom jag är liberal i grunden.
Skicka en kommentar