Om det nu var nån som blev lite avis.
Så kan jag meddela att jag sov som en kratta; vaknade halv fyra efter en mardröm om en torterad tupp, hade hjärtklappning och vargtimmesångest och vred mig som en plågad mask på en krok i tre timmar. Gick slutligen upp klockan sju, trött som en gris.
Det här händer mig ibland. Inte varje gång, men ganska ofta när jag sover på annan ort. Urjobbigt. Och orättvist, när man nu får chansen att sova ostört.
5 kommentarer:
Fy, jag känner verkligen igen det där. Det infaller ofta just när man har extremt goda sovchanser, alternativt efter ett par glas vin på annan ort.
Fucking orättvist! (Ursäkta franskan)
Lagen om alltings jävlighet. Eller åtminstone something's jävlighet.
Silverkanten (gårdagens goda middag) får man ibland innan molnen, tycks det.
Själv genomlider jag just nu en dip det var länge sen jag sett maken till, men som sagt, utan ner inget upp... .
Ack ja. Känner också igen. Kanske inte tuppdrömmar, men det där att en ostörd natt blir en orolig natt.
Och jag känner iegn mig.
igen
Skicka en kommentar