Det är någonting med Japan. Med Tokyo. Jag behöver bara se dina bilder, så fylls jag av det. Ljuden, dofterna, smakerna. Symbolerna, människornas och sakernas förhållande till varandra. Men också någonting som inte går att definiera, och det sätter sig i kroppen som en känslomässig kulning. Eller så är det bara jag. Det var för 18 år sedan, och mitt första utomeuropeiska resmål.
2 kommentarer:
Shit, vad hände med en vanlig slät kopp kaffe!?
Det är någonting med Japan. Med Tokyo. Jag behöver bara se dina bilder, så fylls jag av det. Ljuden, dofterna, smakerna. Symbolerna, människornas och sakernas förhållande till varandra. Men också någonting som inte går att definiera, och det sätter sig i kroppen som en känslomässig kulning.
Eller så är det bara jag. Det var för 18 år sedan, och mitt första utomeuropeiska resmål.
Skicka en kommentar