Ett särskilt hemligt löv i fickan. En kastanj.
Den lilla bilen som inte skulle med till dagis, och en napp.
Spåren mina barn lämnar hos mig är ibland påtagligt fysiska. Jag fiskar i fickan efter SL-remsan men får upp ett inbjudningkort till ett kalas. Jag rotar i väskan efter en penna på ett möte och får upp glittriga penntrollspennan.
Jag blir alldeles varm i hjärtat.
4 kommentarer:
Vad fint!
Visst är det så! Jag tycker också det är underbart att hitta små spår efter dem på olika tänkbara och otänkbara ställen.
http://annaskaos.blogspot.com/2008/10/vill-du-g-p-galapremir.html
Kom!
Precis så är det och det är så häftigt!
Skicka en kommentar