Jag skrev ju ett inlägg om prinsessgrejen. Men att både Lilla prinsessan på Bolli och böckerna om "Så gör prinsessor" faktiskt gjorde mig bättre till mods med sina fördomslösa framställningar om vad en prinsessa är och vad en prinsessa är kapabel till.
Så kom kloka Anna med påpekandet att det oftare (alltid) är mer okej för flickor att vara 'pojkiga' än det är för pojkar (eller flickor!) att vara och göra 'flickiga saker'. Och att likhetsfeminismen har haft ett finger med i spelet här.
Visst är det nog så. Jag är själv barn av detta förstadium till feministisk tankegång. Min mamma var ihärdig när hon trummade in -"Vad du än gör, sök dig aldrig till vårdyrken (unless du tänker bli överläkare!), aldrig lärare eller andra typiskt kvinnliga yrken - välj nåt mansdominerat, bli nåt tekniskt!" Och i mitt puppstadium av feministisk medvetenhet var det också den ensidiga tankegång jag närde. Ett för mig själv nedvärderande av typiskt kvinnliga, "svaga", egenskaper, och ett slags omedvetet upphöjande av den manliga hårdkokta. Pojkflickor har alltid varit okej, flickpojkar existerar knappt som ord och "käring" är ett grovt skällsord om en man kallar en annan man så. Fel fel fel.
Men samtidigt kanske en för mig nödvändig tankevurpa att gå igenom.
Nu har jag två barn av vardera biologiskt kön. Det märks ju redan hur snabbt präglade av samhället (och våra egna fördomar och tillkortakommanden) dom blir. Knut ser dom "stora grabbarna" klä sig i Spidermangrejor. Carla fattar redan att prinsessor och hästar är lämpliga tjejgrejor. Även om båda tackochlov är väldigt crossover, tack vare oss, andra likasinnade familjer och deras egna starka personer.
Lördagsgodis idag. Knut ville prompt ha en nappflaska med sockerkulor. Carla valde en chokladmotorcykel. Båda fick varsin. Utan att fundera gav expediten Knut en blå nappflaska och Carla en rosa. Varpå Knut argt påpekar: "Men jag valde ju den rosa!!"
Han får gärna älska rosa, vara snäll och omtänksam och intuitiv. Det är ju målet på nåt sätt. Att pojkar ska vilja, kunna, uppmuntras att klä känslor i ord. Att känna empati och vårda. Precis lika viktigt som det kanske mer accepterade att flickor övas i att ta plats, begära utrymme och inte agera minimammor åt pojkarna.
6 kommentarer:
Själv har jag två killar, en på 10 år och en på 13 månader. Äldstingen rider, har gärna åtminstone röda kläder och tills för nåt halvår sen hade han ingenting emot att ha på sig strumpor med blommönster eller katter på. Han älskar gosedjur och har flera stycken. Minstingen visade stort intresse för dockorna på öppna förskolan och fick sin första egna för ett par veckor sen, succén var given! Han bär omkring på den, kramar den ömt och skallar den lika ömt. Äldstingen är sådär väldans ömsint och vill bjuda tjejen han är kär i på romantisk middag och filmkväll, funderar på vilken väg dom ska åka hem och hur han ska kunna visa allt han tycker är vackert här runt byn.
Tycker att vi lyckats väldans bra med båda killarna, men omvärlden kan ibland vara ganska fördömande...
Min stora kille har fått mina gamla barbie-grejor. Han leker gärna med dem, MEN om det ska komma en ny kompis med hem för första gången: Då plockar hans mor undan om det ligger framme. Inte så att han förstår varför och de finns givetvis kvar i rummet, men i alla fall...
Inget jag är särskilt stolt över, men på något sätt räcker det för mig att han gillar det och resten av världen är inte hans ansvar - lixom. Än;).
Jeg lurer på en ting. Trur du det er vanskeligere å være feminist og bli acceptert for det, hvis man ikke ser like bra ut som deg?
aggie: Nu tycker jag ju att jag ser rätt vanlig ut, ingen uppenbar skönhet, men helt okej ibland om jag anstränger mig.
Men jag fattar din fråga.
Och svaret är svårt. Det har ju funnits en fördom mot feminister som innefattar att man är ful, snaggad och gärna flata. Håriga ben och inget smink naturligtvis. Och därmed kan man avfärda feminister med att "dom är det för att dom är för fula för att få en riktig karl" och andra bisarra argument.
Det argumentet är det ju naturligtvis svårare att komma med om man varken är ful eller flata, ;-).
Ja, ikke sant...Men jeg har også møtt den andre varianten: Alt er så lett for deg-greien. "Ikke noen sak for deg å kreve ditt og datt"...Og den kobles gjerne (og da av andre kvinner) sammen med utseende...Merkelig.
scytale: Vilka härliga söner! Och det är ju just det - hur ska barn få utveckla sina personliga egenskaper oavsett kön, om omvärlden inte ser med blida ögon på överskridare?
Skicka en kommentar