Och idag har vi avverkat nummer hundrafemtiotre i ordningen.
Eller nåt.
Visserligen tycker jag på något masochistiskt sätt att det är rätt najs att gå på barnkalas - alltid kaffe och har man tur ett tilltugg. (Bäst var förra höstens kycklinglevermousse och vin hos finsmakarfamiljen.)
Men yet.
Varje helg - jag skojar inte - denna höst har den varit barnkalas.
ALLA dagisungar fyller tydligen år på hösten, och alla har kalas. Och alla bjuder alla på dagis.
3 kommentarer:
I söderort är traditionen så att föräldrarna lämnar barnen på kalaset för att sedan gå därifrån. Det kan kanske vara något att anamma?
Det skulle säkert funka kanon. Men några barn är ängsliga(re) av sig, så då stannar föräldrarna och då gör vi det med. (3 och 4-åringarna är kanske lite på gränsen till för små att lämna). Knut skulle nog inte bry sig. :-)
I Vasastan är det också kutym att lämna barnen. När de fyller fyra, i alla fall.
Fast idag – för vi hade kalas idag! – stannade som tur var två vuxna kvar (våra vänner ...). Så vi hade ett väldigt lugnt kalas, med 10 ungar på fyra vuxna.
Men det är sant som de säger, ungarna beter sig bättre när föräldrarna inte är med.
Skicka en kommentar