De é lööda' ida'

Maken och sonen har åkt för att lördagssimma i Sumpans simhall, en lugn oas enligt maken, jämfört med innerstans Eriksdalsbad.

Dottern har kollat på Pettson och Tomtemaskinen i en timme nu, medan ömma modern för ovanlighetens skull leker hushållerska och faktiskt hunnit med att skrubba badrummet i alla hörn (med en tandborste, min nya hobby!, runt toan), städa köket och dammsuga barnens rum. Är själv rätt nöjd faktiskt. Det händer inte så ofta, men när det händer brukar maken titta lite ömt och roat på mig, för sånt där gör han med vänsterhanden medan den högra bakar surdegsbröd. För mig är den en bedrift för veckor framöver.

Nu stundar nån sorts lunch, sen lördagsgodisritualen hos chokladtanten på Ejes, sen barnkalas (elfte? femtonde? tjutredje?), och sist en lördagkväll med gott vin och godis.

De é LÖÖDA, ida!

Dom tusen barnkalasens höst

Och idag har vi avverkat nummer hundrafemtiotre i ordningen.
Eller nåt.
Visserligen tycker jag på något masochistiskt sätt att det är rätt najs att gå på barnkalas - alltid kaffe och har man tur ett tilltugg. (Bäst var förra höstens kycklinglevermousse och vin hos finsmakarfamiljen.)
Men yet.
Varje helg - jag skojar inte - denna höst har den varit barnkalas.
ALLA dagisungar fyller tydligen år på hösten, och alla har kalas. Och alla bjuder alla på dagis.