Jag är ju själv full av dom.
Och även om jag, som feminist, anser mig ha gjort upp med de flesta könsrollsfördomarna, sitter känslan djupt.
Köper Taikon-klänning till Carla på stranden,
(den som hon f.ö blev proffsfotad i av resereportern med monsterkameran)
Knut blev kär i en likadan fast röd, med guldfjärilar.
Köper således två.
Han vill sedan inte släppa klänningen, den ska vara på jämt.
Helt okej, såklart.
Passar finfint till röda tånagellacket.
Och alla skrattar.
Oj, vad dom skrattar.
För det måste man göra när man är lite osäker, när man vill visa att det där är väl inte på allvar... väl? Iallafall?
Och jag har så svårt att låta bli att skratta med.
Jag pressar med tvång ihop läpparna och svarar neutralt
"No, he hasn't borrowed his sisters dress, it's his own."
Något senare däckar han brevid tuktukchauffören, med sin stulna (pektjatade) popcornpåse med karamellsmak och sina brandkårstofflor. Och klänning.
2 kommentarer:
Underbart! Min lillebror envisades att bära en brun kjol med gula fjärilar på när han var i Knuts ålder.
Men det är ju sättet han bär upp den på, inte att han bär den! Och den något förvånade uppsynen gör inte bilden tråkigare.
Men G skulle kunna göra samma sak!
Skicka en kommentar