Skifta fokus

Nedräkning.
Nästan.

Och när man nu varit 'hemma med barnen' på heltid, fast i ett helt annat land,
i nästan två månader, (och dessutom tankat sol, värme och livsglädje)
känns det faktiskt otroligt skönt att tänka på att jag ska vara på jobbet om en dryg vecka!

För visst börjar vi gå varandra på nerverna. Visst saknar barnen sina kompisar, den äldste med säkerhet (jag vet eftersom jag tvingats spela bästisen i mången tråkig lek), och den yngsta behöver förmodligen lite egen space, utom räckhåll för storebrors översittarfasoner och föräldrarnas överbeskydd.

Och föräldrarna behöver vara annat än föräldrar. Behöver använda hjärnbarken, behöver omväxling, behöver skifta fokus.

Och eftersom jag varit på båda sidor, kan jag med säkerhet säga att jag inte kommer att missa något av mina barns utveckling de timmar spenderar på dagis. Däremot kommer jag bli glad och stolt när de kommer hem från dagis fulla av självkänsla och med en alldeles egen agenda.

Vi kommer åka på långresor igen - det är absolut alldeles säkert.
För den gemensamma erfarenheten och utvecklingen, och för att det också är härligt att vara med dom man älskar.

Men det är också skönt att komma hem.
Släppa taget lite om barnen.
Dela tiden mellan olika delar av sig själv.
Inte bara vara mamma och pappa med tjatröster.
Också få vara Jennie, med alldeles egen identitet och med en hjärnbark som inte går av för hackor.