Kidnapping

Min värsta barnnojja går i arv rakt nedstigande.
Gissa varför.

Nedan ett utdrag ur ett samtal som ägde rum idag mellan mor och dotter,
på knastrig telefonlina Malmö - Hua Hin:

Mormor: -"Ja hej, det är jag. Du kommer tycka jag är tramsig men vet du att det går en kidnappingsvåg i Thailand nu? Pedofiler. Min väninnas bekantas bekanta var på semester i Thailand med sin lilla bebis och så kom det två thailändska joggare och sprang iväg med henne. Dom har aldrig hittat henne. FRUK-TANS-VÄRT!"

Jag: -"Ööh, hej mamma. Va? Ja, det låter ju hemskt. Vem var det sa du? Var då i Thailand?"

Mormor: -"Ja, det vet jag inte var det var. Överallt väl! Usch! Ni får aldrig tillbaka dom *snyftning*. TÄNK PÅ DET! Jag ville bara varna dig! HÅLL UPPSIKT!"

Jag: -"Ja, men nu åker vi ju hem på tisdag, och dessutom håller vi ju koll..."

Mormor: -"Ja, men dom hade sin bebis bara EN METER ifrån sig och hon blev tagen! Ja. Jag vet vad du tycker, men nu har jag iallafall sagt det! Varnat dig."

Jag: -"Jaja. Ja, usch. Men du det är ju svårt att vara närmare sina barn är en meter, jag menar hur ska man kunna gardera sig mot alla faror??"

Mormor: -"Håll koll VARJE sekund! Och håll koll på OMGIVNINGARNA! Och sånt gör dom på Disneyland Paris också!"

Jag: -"Disneyla..? Va - okej? Ja, jo, det ska vi..."

Mormor: -"Ja, nu kommer sjukgymnasten här och hundarna ska ut. Hejdå!"

Jag: -"Okej? Ja, hejdå då."