Men hur gööör ni????
Idag har varit en extremt pressande dag.
Gnäll- och gråtkaskader har avlöst varandra med en takt som skulle få en barnfri att trilla av pinn på direkten.
Destruktiva och rent skitdumma grejor har utövats av både son och dotter konstant hela dan. Av typen plocka ut alla våtservietterna ur förpackningen, spruta vatten på solstolarna (inte för att nån har tid att sitta där men ändå), hoppa i nybäddade sängar med smutsiga fötter, smörja in sig naken med glass och rulla sig i gräset, bråka om varenda leksak, banka på grinden i en kvart, skrika och ropa och gnälla och gråta och tjata och tjata och tjata tre stora hål i huvudet på mamma och pappa.
Jag är så less på att tjata tillbaka, säga barnens namn med arg röst, försöka variera min arga röst, vara pedagogisk, hålla mig lugn, avleda, aktivera, leka prinsessa och tomte, för att snart trilla dit och inte vara särskilt juulsk och pedagogisk utan bara ryta.
"Sluta gnäll" och "sluta tjata" tror jag att jag har sagt femhundraåttiosex gånger vardera bara idag. Oftast handlar det om att sonen inte nöjer sig. Fast vi är stenkonsekventa med att aldrig ge lördagsgodis förrän efter lunchen så börjar tjatet redan när han slår upp sina hasselnötsbruna på morgonen. Fastän han just fått en glass vill han ha en till. Fastän han fått en påse godis med beskedet att 'this is it, sen är det slut' så tjatar han om mer. Om dottern hänger på, gnällwise.
Hur göööör man?? Hur står man ut? ÄVEN om man befinner sig i Thailand så börjar fyra veckors dygnetruntsamvaro ta ut sin rätt. Både jag och maken har tittat tusen gånger på varandra med den där blicken som säger att vi skulle sålt vår själ för en ynka barnfri dag den här veckan. Dagis - we all miss you!
6 kommentarer:
Jaha, de där dagarna känner man igen. Det är också de som gör att jag inte känner mig så avis på er som man kanske kunde tänka sig – bara tanken på sju veckor tillsammans, så pass isolerade från vardagen, gör mig knottrig.
Vi känner av det på somrarna, och då har vi ändå vissa flyktmöjligheter (in till stan och jobbet) och en extra vuxen i form av mormor att lasta över gnölare på.
Och nu får väl Kaoset tuppjuck ;-) men jag instämmer: tack gode gud för dagis. Det ÄR banne mig inte normalt att vara tillsammans samma människor dygnet om.
Hur vi gör? Samma som ni. Får spader omväxlande med att uthärda tålmodigt.
Du har helt rätt.
Förra året då vi var två familjer som åkte kunde vi också växeldra lite mer, en vuxen på de två stora barnen, en på de två små sovande, och två vuxna fick ledigt.
ni är helt mänskliga, skulle jag säga :-)
Jag håller med attle.
...och antar att Malufsa är besviken pga. att mitt uteblivna tuppjuck.
Malufsa och tuppjuck var fan roligast idag, hahaha!
Skicka en kommentar