Hua Hin är som kanske bekant, pensionärernas paradis.
Det formligen vimlar av dom.
Det är som en Hitchkocks 'Fåglarna'.
Nästan så att man tror att nästa gång man tittar sig i spegeln
kommer man mötas av ett läderartat, skrumpet ansikte som
förvrids i spastiska skrattkonvulsioner.
Dessa pensionärers kroppar fascinerar mig.
I princip alla utan undantag är överviktiga.
Männens övervikt sitter som gigantiska gravidmagar,
spända bukar ovanför ett par fejk-Billabongshorts.
Kvinnorna döljer sina bukar och åldrade behag i grälla, fula
D&G-kopior av korta trikåklänningar för tonåringar.
Bägge könens hudar är läderartade, överbrända, ser ut som skorpan på
ett vedugnsbakat levain från Valhallabageriet. Och ändå. Fortsätter dom.
Att dra fram sina solbäddar i gasset, olja in sig och snarka bort eftermiddagen
i stekande tropisk sol.
Jag vet inte varför jag blir provocerad. Om det är för att jag som småbarnsförälder själv befinner mig i ständig skugga, eller om jag tvingas bevittna mitt eget kroppsliga förfall på väldigt nära håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar