Och därför har jag också tappat bloggsugen.
Inte så att jag pausar på något sätt, men jag har bara ingen lust att skriva.
Jag funderar och ältar inuti istället.
Om ni undrar varför min produktionstakt är så slö.
tisdag 16 december 2008
Trippeldrama
Och jag som trodde att det här skulle bli en lätt och skön jul.
Nu när barnen är något större, så pass att man kan ha allt julpynt framme, och ta sig tid att tilsammans bygga pepparkakshus och rulla köttbullar.
Istället blev det ett trippeldrama som slutspurt på en helt galen höst. Julstämningen försvann bort i ett töcken, inga hus är ännu byggda, inga köttbullar rullade och alla dom paket som redan skulle ligga inslagna i min garderob väntar desperat på att bli inhandlade.
Två konflikter på jobbet, en liten och en major. Ett totalbryt privat, motherwise. Alla tre dränerar energi, och behövs ältas. Lyckligtvis är jag åtminstone inte personligt inblandad i de två första, men jag berörs i högsta grad, vilket känns jobbigt nog. Och olyckligtvis är jag alldeles för inblandad i den tredje, och det viner hudflängande giftpilar i form av brev mellan Malmö och Stockholm, i en så rasande takt att jag nästan tror att någon vill provocera fram något.
Jag berörs tyvärr så till den milda grad, att jag inte riktigt fungerar. Mina fingrar känns ständigt lätt domnade, hjärnan går på högvarv och kroppen är inställd på flykt. Klassiska ångestsymptom. Nej, julen kommer inte bli vad den skulle blivit. Det är en sak som är säker.
Och vid det nya årets början är det mycket som inte kommer vara sig likt, så mycket kan vara säker på.
Nu när barnen är något större, så pass att man kan ha allt julpynt framme, och ta sig tid att tilsammans bygga pepparkakshus och rulla köttbullar.
Istället blev det ett trippeldrama som slutspurt på en helt galen höst. Julstämningen försvann bort i ett töcken, inga hus är ännu byggda, inga köttbullar rullade och alla dom paket som redan skulle ligga inslagna i min garderob väntar desperat på att bli inhandlade.
Två konflikter på jobbet, en liten och en major. Ett totalbryt privat, motherwise. Alla tre dränerar energi, och behövs ältas. Lyckligtvis är jag åtminstone inte personligt inblandad i de två första, men jag berörs i högsta grad, vilket känns jobbigt nog. Och olyckligtvis är jag alldeles för inblandad i den tredje, och det viner hudflängande giftpilar i form av brev mellan Malmö och Stockholm, i en så rasande takt att jag nästan tror att någon vill provocera fram något.
Jag berörs tyvärr så till den milda grad, att jag inte riktigt fungerar. Mina fingrar känns ständigt lätt domnade, hjärnan går på högvarv och kroppen är inställd på flykt. Klassiska ångestsymptom. Nej, julen kommer inte bli vad den skulle blivit. Det är en sak som är säker.
Och vid det nya årets början är det mycket som inte kommer vara sig likt, så mycket kan vara säker på.
söndag 14 december 2008
Söndag
Vi ligger konstant efter. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag och det går inte att plocka undan alla prylar eftersom det är fullsmockat i varenda skåp. Pepparkaksburkar, engångsskedar och glöggflaskor väller ut ur hyllor som redan är överbelamrade med porslin och burkar.
Ren tvätt ligger fortfarande kvar i kassar eftersom det helt enkelt inte får plats i byråer och skåp.
Sonen har hamnat i gnällkoma och dottern går mest runt och "tycker om" oss och vill bli buren.
Dagens behållning var dock den undergoda hemmalagade thaibrunch vi blev bjudna på av vännerna i Vallentuna, som en slags gemensam uppladdning inför Thailand 2009. Vi är tre familjer som kommer bo grannar och det kommer att bli toppen! Eget hus, två sovrum, trädgård, pool, fem minuter till havet, strandpromenad med sextio restauranger, båt ut till sagoö på tjugo minuter... Vi längtar bort från allt elände här hemma.
Imorgon ska jag stötta min chef i svåra förhandlingar, det händer mycket på jobbet också.
Ren tvätt ligger fortfarande kvar i kassar eftersom det helt enkelt inte får plats i byråer och skåp.
Sonen har hamnat i gnällkoma och dottern går mest runt och "tycker om" oss och vill bli buren.
Dagens behållning var dock den undergoda hemmalagade thaibrunch vi blev bjudna på av vännerna i Vallentuna, som en slags gemensam uppladdning inför Thailand 2009. Vi är tre familjer som kommer bo grannar och det kommer att bli toppen! Eget hus, två sovrum, trädgård, pool, fem minuter till havet, strandpromenad med sextio restauranger, båt ut till sagoö på tjugo minuter... Vi längtar bort från allt elände här hemma.
Imorgon ska jag stötta min chef i svåra förhandlingar, det händer mycket på jobbet också.
lördag 13 december 2008
Sankta Lucia mamma mia!
Nu är jag riktigt sliten.
Ackumulerad trötthet och massor av anspänning.
Har just roddat ett fyraårskalas för 19 ungar, en hel förmiddags förberedelser, en hel eftermiddags återställande, och däremellan två timmars intensivt fyraåringsfyrverkeri med hamburgare, spöktårtor och fiskdamm.
Mitt modersdrama kulminerade igår kväll, då min mors enda väninna såg sig tvungen att lägga sig i, och skickade ett helt horribelt brev till min mors försvar, undertecknad sågad till fotknölarna. Det slutade med att maken skrev stopp på belägg, skriv aldrig mer hit, om saker du inte har en aning.
Jag är så fruktansvärt trött.
In i märgen liksom.
Urlakad.
Det blir en tidig kväll ikväll.
Ackumulerad trötthet och massor av anspänning.
Har just roddat ett fyraårskalas för 19 ungar, en hel förmiddags förberedelser, en hel eftermiddags återställande, och däremellan två timmars intensivt fyraåringsfyrverkeri med hamburgare, spöktårtor och fiskdamm.
Mitt modersdrama kulminerade igår kväll, då min mors enda väninna såg sig tvungen att lägga sig i, och skickade ett helt horribelt brev till min mors försvar, undertecknad sågad till fotknölarna. Det slutade med att maken skrev stopp på belägg, skriv aldrig mer hit, om saker du inte har en aning.
Jag är så fruktansvärt trött.
In i märgen liksom.
Urlakad.
Det blir en tidig kväll ikväll.
fredag 12 december 2008
Somliga veckor är mer såpa än andra
Intressant vecka.
Måndag dottern kaskadspyr över hela dagiskapprummet, hemma två dagar
Måndag jag får (ännu) ett avgrundsisande brev från (mor)modern
Tisdag ömma modern drabbas av dyngförkylning
Onsdag stort personalmöte där undertecknad kör uppskattat quiz på GD
Onsdag jag erhåller epostmeddelande från (mor)moderns väninna som meddelar att (mor)modern inte längre önskar telefonkontakt med oss, due to våra julplaner
Torsdag sonen fyller fyra, får presenter, kära besök och däcker sedan varpå han vaknar och kaskadspyr ner hela sängen
Fredag ömma fadern konsulterar läkare för att checka om vi kan köra kalas fyrtio timmar efter sista kräkningen och får klartecken
Fredag ömma modern blir inkallad på krismöte till chefen där en hel Falcon Crest-såpa spolades upp och jag plötsligt blir kärntrupp inför framtida förändringar
Fredag ömma modern fixat åtta dagispersonaljulgåvor och kajkar upp till dotterns tomtevägrande men alldeles bedårande julfika
Fredag ömma fadern och modern tokfixar inför lördagens kalas som trots allt är på
Fredag maken och jag öppnar en flaska bättre Rawson's retreat och sjunker djupt ner i ny-kemade soffan
Måndag dottern kaskadspyr över hela dagiskapprummet, hemma två dagar
Måndag jag får (ännu) ett avgrundsisande brev från (mor)modern
Tisdag ömma modern drabbas av dyngförkylning
Onsdag stort personalmöte där undertecknad kör uppskattat quiz på GD
Onsdag jag erhåller epostmeddelande från (mor)moderns väninna som meddelar att (mor)modern inte längre önskar telefonkontakt med oss, due to våra julplaner
Torsdag sonen fyller fyra, får presenter, kära besök och däcker sedan varpå han vaknar och kaskadspyr ner hela sängen
Fredag ömma fadern konsulterar läkare för att checka om vi kan köra kalas fyrtio timmar efter sista kräkningen och får klartecken
Fredag ömma modern blir inkallad på krismöte till chefen där en hel Falcon Crest-såpa spolades upp och jag plötsligt blir kärntrupp inför framtida förändringar
Fredag ömma modern fixat åtta dagispersonaljulgåvor och kajkar upp till dotterns tomtevägrande men alldeles bedårande julfika
Fredag ömma fadern och modern tokfixar inför lördagens kalas som trots allt är på
Fredag maken och jag öppnar en flaska bättre Rawson's retreat och sjunker djupt ner i ny-kemade soffan
torsdag 11 december 2008
Knut 4 år!
Igår kväll berättade jag sagan om när Knut föddes, det var en del dramatik med ambulans till julmiddagen där jag befann mig uppklädd till tänderna men med blöta brallor eftersom vattnet just gått lagom till fördrinken. Ambulans eftersom bebisen inte var fixerad och dessutom låg i säte. Efter ett par timmar, fast nästan fyra veckor före utsatt datum, var vi plötsligt föräldrar på kejserlig väg, och detta iförd full make-up. Det var en fantastisk upplevelse som jag för alltid kommer att minnas och bli alldeles varm om hjärtat.
Imorse vaknade samma lilla person klockan halv åtta och kom uppskuttande med största leendet - "jag fyller fyra åååår idag!"
Ssschh... kryp tillbaka ner i sängen och 'sov räv' en liten liten stund till... Så att hela lilla familjen kunde marschera in med brickan fylld av paket, tända ljus och den obligatoriska flaggan.
Fyra år! Älskade älskade Knut!
Imorse vaknade samma lilla person klockan halv åtta och kom uppskuttande med största leendet - "jag fyller fyra åååår idag!"
Ssschh... kryp tillbaka ner i sängen och 'sov räv' en liten liten stund till... Så att hela lilla familjen kunde marschera in med brickan fylld av paket, tända ljus och den obligatoriska flaggan.
Fyra år! Älskade älskade Knut!
Baglady
I sovrummet står det tio kassar med prylar för avhämtning av shoppingbrudarna från glöggkalaset.
I hallen står det åtta megakassar med julpresenterna till barnens förskolepersonal, att medbringas på morgondagens luciafirande.
I garderoben ligger det drivor av påsar och kassar med ömsom inslagna, ömsom oinslagna, blivande julklappar.
Jag känner mig som en baglady de luxe.
I hallen står det åtta megakassar med julpresenterna till barnens förskolepersonal, att medbringas på morgondagens luciafirande.
I garderoben ligger det drivor av påsar och kassar med ömsom inslagna, ömsom oinslagna, blivande julklappar.
Jag känner mig som en baglady de luxe.
onsdag 10 december 2008
Oppositionen sätter ner foten i familjepolitiken
I tider av mesighet och konturlöshet och känslomässiga argument, är det så otroligt befriande när någon sätter ner foten. Oppositionen gör ett gemensamt utspel om familjepolitiken som bygger på fullt individualiserad föräldraförsäkring samt rätt till dagis dygnet runt.
Det är väl ingen hemlighet att jag jublar inför förslaget. Oberoende partitillhörighet. För om andra sidan argumenterar att dagis är stressigt och stökigt med (för) stora barngrupper och resursbrist, så är väl lösningen snarare att prioritera mer pengar och resurser till förskolan, än att dra åt ännu mer och istället skapa imaginär 'valfrihet' åt ett försvinnande antal föräldrar med vårdnadsbidrag och andra halvmesyrlösningar.
Även NetWorking kommenterar förslaget.
Det är väl ingen hemlighet att jag jublar inför förslaget. Oberoende partitillhörighet. För om andra sidan argumenterar att dagis är stressigt och stökigt med (för) stora barngrupper och resursbrist, så är väl lösningen snarare att prioritera mer pengar och resurser till förskolan, än att dra åt ännu mer och istället skapa imaginär 'valfrihet' åt ett försvinnande antal föräldrar med vårdnadsbidrag och andra halvmesyrlösningar.
Även NetWorking kommenterar förslaget.
tisdag 9 december 2008
Det ligger i luften..?
Lilla dottern kräktes två gånger till igår kväll, var tapper och somnade sedan sött och sov hela natten utan minsta lilla hulkande. Idag verkar hon mer eller mindre som vanligt.
Frågan är om man vågar baka födelsedagsmuffins med kräkvirus i huset? Visserligen tänkte jag frysa in dom direkt, så eventuella smittorisker elimineras väl härvidlag, men ändå. Nu verkar det ju inte vara den extremsmittosamma varianten, och inte den långdragna heller, men om jag spritar händerna riktigt ordenligt...
För mitt i all ångest och sorg över trasiga relationer med mormor så fyller ju en sprudlande liten charmunge 4 år på torsdag och ömma modern har lovat att baka spöktårta och piratmuffins med rosa glitter på.
Frågan är om man vågar baka födelsedagsmuffins med kräkvirus i huset? Visserligen tänkte jag frysa in dom direkt, så eventuella smittorisker elimineras väl härvidlag, men ändå. Nu verkar det ju inte vara den extremsmittosamma varianten, och inte den långdragna heller, men om jag spritar händerna riktigt ordenligt...
För mitt i all ångest och sorg över trasiga relationer med mormor så fyller ju en sprudlande liten charmunge 4 år på torsdag och ömma modern har lovat att baka spöktårta och piratmuffins med rosa glitter på.
måndag 8 december 2008
Lök på laxen
Och som lök på laxen har vi fått kräksjukan i huset.
Carla kaskadspydde ner hela kapprummet på dagis vid hämtning och folk sprang och räddade det som räddas kunde och maken torkade och torkade och bad om ursäkt.
Nu ligger sötaböta nerbäddad i soffan och ropar "Cala inte kjäkas meja!".
Spänd förväntan över hur länge det varar, vem som kommer härnäst...
Fantastisk dag.
Carla kaskadspydde ner hela kapprummet på dagis vid hämtning och folk sprang och räddade det som räddas kunde och maken torkade och torkade och bad om ursäkt.
Nu ligger sötaböta nerbäddad i soffan och ropar "Cala inte kjäkas meja!".
Spänd förväntan över hur länge det varar, vem som kommer härnäst...
Fantastisk dag.
Julhelvetet
Jag. Får. Inte. Luft.
Och med tanke på nya anonyma läsare så har jag ingen lust att blotta min sorg idag.
Det kom ett brev (till). Och det var ingen rolig läsning. Så jobbig att maken fick stänga ner och komma hem och hålla om en skakgråtande fru. Vi är alla, på båda sidor, dödligt sårade och nere för räkning. Jag vet inte hur länge det här ska hålla eller vad jag ska göra härnäst. Jag behöver luft. Ljus. Och värme.
Och med tanke på nya anonyma läsare så har jag ingen lust att blotta min sorg idag.
Det kom ett brev (till). Och det var ingen rolig läsning. Så jobbig att maken fick stänga ner och komma hem och hålla om en skakgråtande fru. Vi är alla, på båda sidor, dödligt sårade och nere för räkning. Jag vet inte hur länge det här ska hålla eller vad jag ska göra härnäst. Jag behöver luft. Ljus. Och värme.
Iskyld gegga
Jag längtar till värmen.
Det är axlarna. Axlarna som dragits längre och längre upp mot hakan för att kroppen inte ska frysa. Vantarna som ska lirkas på pyttesmå fingrar, lillfingerhål som inte existerar, overallshällor som ständigt går sönder, stövlar som blir blöta och kalla inuti.
"I Thailand mamma, där är det aldrig kallt!"
"Jag vill åka dit. NU!", säger sonen som liksom sin mor har väldigt svårt för det kalla, det fuktiga, det mörka.
Vi bläddrar i albumen från våra tidigare resor; ändlösa veckor - månader! - i värmen, med barnen, hela familjen, utan krav och måsten. Bara flyta med. Glada föräldrar och glada barn. Det har varit så värt det.
Det är axlarna. Axlarna som dragits längre och längre upp mot hakan för att kroppen inte ska frysa. Vantarna som ska lirkas på pyttesmå fingrar, lillfingerhål som inte existerar, overallshällor som ständigt går sönder, stövlar som blir blöta och kalla inuti.
"I Thailand mamma, där är det aldrig kallt!"
"Jag vill åka dit. NU!", säger sonen som liksom sin mor har väldigt svårt för det kalla, det fuktiga, det mörka.
Vi bläddrar i albumen från våra tidigare resor; ändlösa veckor - månader! - i värmen, med barnen, hela familjen, utan krav och måsten. Bara flyta med. Glada föräldrar och glada barn. Det har varit så värt det.
söndag 7 december 2008
Helg på Hispan
Tillbringade halva lördagen i gamla Långbro mentalsjukhus, numer fantastiska lägenheter med minst fyra meter i takhöjd och enorma fönster. Kärt återseende av hela härliga rockersfamiljen som vi lärde känna i Thailand. En skön, härlig middag där barnen somnade sött i soffan framåt tio efter att ha lekt och dansat loss på parketten. Rödvin och spansk brandy och en helt underbar indisk kyckliggryta. Taxi hem i natten halv två.
Söndag städ- och tvättdag. Åtta maskiner och flera omgångar dammsugning. Maken har redan vikt in hela det monstruösa tvättberget. Fick mysig lek- och glöggdejt efter lunch, beställde sedan, inspirerade av gårdagen, hem indisk chilisökning.
Nu snart sova sött mellan rena lakan. Innan nästa veckas kalasplanering, julkortsskrivande och födelsedagsfirande tar vid...
Söndag städ- och tvättdag. Åtta maskiner och flera omgångar dammsugning. Maken har redan vikt in hela det monstruösa tvättberget. Fick mysig lek- och glöggdejt efter lunch, beställde sedan, inspirerade av gårdagen, hem indisk chilisökning.
Nu snart sova sött mellan rena lakan. Innan nästa veckas kalasplanering, julkortsskrivande och födelsedagsfirande tar vid...
fredag 5 december 2008
Nu tar jag av jobbhatten
Men om man skulle ta och göra lite fredag!
Klockan är ju ändå fyra.
Maken är och hämtar ongarna på dagis och jag ska nog ansluta på fredagsritualen "provsmakningsfredag på Sabis".
Trevlig helg!
Klockan är ju ändå fyra.
Maken är och hämtar ongarna på dagis och jag ska nog ansluta på fredagsritualen "provsmakningsfredag på Sabis".
Trevlig helg!
Urladdning
Adrenalin.
Rödflammiga halsar och falsettröster.
Personlig prestige.
Revirkisslukten känns frän i hela rummet.
Sitter på möte med pinsamma människor som inte fattar och stämningen är så tryckt att man kan vässa en penna i skärningspunkten mellan ena sidan bordet och den andra.
Jag biter mig flera gånger i tungan för att inte undslippa mig snabba sylvassa repliker.
Stormar sen in på kontoret med klackarna dundrande i parketten, så pass att chefen börjar garva och mina vapendragarkollegor servar mig med kaffe och en stol.
Det är sällan jag är arg på jobbet, men ibland gör det gott. Och den här gången var min roll att fungera som 'överrock' med rätten på min sida. De två pinsamma andra kommer tyvärr få stå i skamvrån en stund.
Människor. Ett så jädrans märkligt men lika släkte.
Rödflammiga halsar och falsettröster.
Personlig prestige.
Revirkisslukten känns frän i hela rummet.
Sitter på möte med pinsamma människor som inte fattar och stämningen är så tryckt att man kan vässa en penna i skärningspunkten mellan ena sidan bordet och den andra.
Jag biter mig flera gånger i tungan för att inte undslippa mig snabba sylvassa repliker.
Stormar sen in på kontoret med klackarna dundrande i parketten, så pass att chefen börjar garva och mina vapendragarkollegor servar mig med kaffe och en stol.
Det är sällan jag är arg på jobbet, men ibland gör det gott. Och den här gången var min roll att fungera som 'överrock' med rätten på min sida. De två pinsamma andra kommer tyvärr få stå i skamvrån en stund.
Människor. Ett så jädrans märkligt men lika släkte.
torsdag 4 december 2008
Vardagslyx
Det är extremt lyxigt egentligen att jobba och därmed välja och vraka på vilken restaurang man vill inmundiga sin lunch.
"Idag är jag sugen på japanskt, indiskt, fisk, lyxkäk, utsikt, cosy...", och så vips sitter man och blir serverad en schysst dagens på Gondolen, samtalar och äter nybakat bröd med färskost och stilla blickar ut över vattnet. Till exempel.
Jag glömmer bort att njuta av den lyxen ibland.
Men det slår mig plötsligt och kraftigt som ett slag med yxa i bakhuvudet när jag sedan tillbringar den påvra fiskbull- och rismiddagen i sällskap med två uber-gnälliga barn som spiller och kladdar och skriker och bara tjatar om glass till efterrätt och ritar bajskorvar med hjälp av uthälld citronsås och har sig.
"Idag är jag sugen på japanskt, indiskt, fisk, lyxkäk, utsikt, cosy...", och så vips sitter man och blir serverad en schysst dagens på Gondolen, samtalar och äter nybakat bröd med färskost och stilla blickar ut över vattnet. Till exempel.
Jag glömmer bort att njuta av den lyxen ibland.
Men det slår mig plötsligt och kraftigt som ett slag med yxa i bakhuvudet när jag sedan tillbringar den påvra fiskbull- och rismiddagen i sällskap med två uber-gnälliga barn som spiller och kladdar och skriker och bara tjatar om glass till efterrätt och ritar bajskorvar med hjälp av uthälld citronsås och har sig.
En smula tanke
Men så är jag ju naturligtvis också orättvis i demoniseringen av min mor.
I förhållande till min pappa alltså.
För visst är det så att hon går mig mer på nerverna eftersom alltid har funnit där, varit den som tagit allting från mammaledighet med späd Locka, sjukdagar och deltid. Som stöttat, tröstat, kramat och offrat hela sin lilla lön på fina kläder åt sin enda dotter. Som fixat alla våra semestrar med bravur, planerat, kämpat mot pappas ointresse och passivitet, tagit med mig på äventyr, varit role model som stark kvinna med karriär, fixat sommarjobb, sett till att jag aldrig blivit strandsatt - alltid kommit och hämtat, pushat mig framåt i min flummiga ungdom så att jag blev nåt, trott på mig, lejonmammestridit för mig, älskat mig.
Som dubbelarbetat, agerat kommunikationscentral, hållit reda på familjen, styrt upp, alltid prioriterat bort sig själv, fast i damned-fällan som alla kvinnor i hennes generation med både karriär och familj.
Visst är det så.
Närvarande mödrar och halvt frånvarande fädrar. Eller snarare, fädrar som befrias från ansvarsplikt och fritt kan åtnjuta familjelivets framsidor.
Jag och min mor stod varandra väldigt nära under min barndom och uppväxt.
Det svåra är nu. Tio, femton år tillbaka och framåt.
Knepigheten, felprioriteringarna, skuldbeläggandet, utbrotten, ilskan, dom betongtunga kraven, den låga självkänslan, den dåliga självinsikten som gör att hon driver mig längre och längre bort från sig.
I förhållande till min pappa alltså.
För visst är det så att hon går mig mer på nerverna eftersom alltid har funnit där, varit den som tagit allting från mammaledighet med späd Locka, sjukdagar och deltid. Som stöttat, tröstat, kramat och offrat hela sin lilla lön på fina kläder åt sin enda dotter. Som fixat alla våra semestrar med bravur, planerat, kämpat mot pappas ointresse och passivitet, tagit med mig på äventyr, varit role model som stark kvinna med karriär, fixat sommarjobb, sett till att jag aldrig blivit strandsatt - alltid kommit och hämtat, pushat mig framåt i min flummiga ungdom så att jag blev nåt, trott på mig, lejonmammestridit för mig, älskat mig.
Som dubbelarbetat, agerat kommunikationscentral, hållit reda på familjen, styrt upp, alltid prioriterat bort sig själv, fast i damned-fällan som alla kvinnor i hennes generation med både karriär och familj.
Visst är det så.
Närvarande mödrar och halvt frånvarande fädrar. Eller snarare, fädrar som befrias från ansvarsplikt och fritt kan åtnjuta familjelivets framsidor.
Jag och min mor stod varandra väldigt nära under min barndom och uppväxt.
Det svåra är nu. Tio, femton år tillbaka och framåt.
Knepigheten, felprioriteringarna, skuldbeläggandet, utbrotten, ilskan, dom betongtunga kraven, den låga självkänslan, den dåliga självinsikten som gör att hon driver mig längre och längre bort från sig.
Arga lappen
Nu har jag skrivit sura lappar till grannar som lagt ut skitfula bastdörrmattor utanför ytterdörren, dvs i trapphuset. Har också skrivit lapp om att alla bör kolla sin brandvarnare inför julens alla tända ljus, samt små fina lappar om julgåva till personalen på dagis att lägga i facken i kapprummet.
Kanske ska kröna detta lappande med att beställa David Batras urroliga lappbok..?
Kanske ska kröna detta lappande med att beställa David Batras urroliga lappbok..?
onsdag 3 december 2008
En viktig pratstund
Jag ringer pappa på sjukhemmet. Rita svarar, jag hör henne klappra iväg med telefonen och ropa min pappas namn. "Börge!". "Börge, du har telefon, det är din dotter!", säger hon uppmuntrande. Jag hör en välbekant stånkning, och prasslande och sen ett "Hallå..?". Mitt hjärta fylls, spränger av kärlek och min egen kamp med accepterandet att min pappa är så skör, och låter sådär liten i telefonen.
Vi pratar en stund, han låter lite rosslig och ska snart sova middag. Men annars verkar allt ganska bra; dom har fått kaffe och det finns Kvällsposten. Korten på barnbarnen som jag skickade har mamma tagit med, dom är fina tycker han. Sen blir han lite förvirrad igen och undrar var nånstans jag ringer ifrån. Vilken dag det är, och om mamma har varit där eller inte minns han inte.
Det finns mycket att skriva om min pappa. Jag tror på många sätt att jag är ganska lik honom. Fast jag önskar ibland att jag fått lära känna honom trettio år tidigare. Nu hoppas jag bara att hans livssaga som han skrev ner på min begäran för femton år sedan ligger väl bevarad i nån låda i källaren, jag vågar inte tänka annat.
"Jag älskar dig, pappa"
"Jag med, lilla gumman"
Vi pratar en stund, han låter lite rosslig och ska snart sova middag. Men annars verkar allt ganska bra; dom har fått kaffe och det finns Kvällsposten. Korten på barnbarnen som jag skickade har mamma tagit med, dom är fina tycker han. Sen blir han lite förvirrad igen och undrar var nånstans jag ringer ifrån. Vilken dag det är, och om mamma har varit där eller inte minns han inte.
Det finns mycket att skriva om min pappa. Jag tror på många sätt att jag är ganska lik honom. Fast jag önskar ibland att jag fått lära känna honom trettio år tidigare. Nu hoppas jag bara att hans livssaga som han skrev ner på min begäran för femton år sedan ligger väl bevarad i nån låda i källaren, jag vågar inte tänka annat.
"Jag älskar dig, pappa"
"Jag med, lilla gumman"
Svällande modershjärta
Utvecklingssamtal på dagis för sonen.
Jag sitter alltid igenom sådana samtal med nära till rördsprungna tårar.
Jag sitter alltid och känner mig grötig i halsen av geniun tacksamhet för att personalen är så engagerad i mitt barn, att dom ser honom och berättar om honom som om han vore extra speciell.
Han är glad, omtänksam, aktiv, fantasifull, kreativ, finurlig och oerhört kvicktänkt. Har humor, och en sorts självdistans i sin humor redan som gör att han kan 'bjuda' på sig själv, skoja på sin egen bekostnad. Han älskar att bygga maskiner, senast en "maskin som rostar bröd". Han älskar att måla, gärna med starka färger och mycket glitter, och han tycker mycket om att väva.
Han är verbalt mycket mogen, och är uppslukad av böcker, bokstäver, ord och ordlekar. Går och rimmar på allt, skojar med ord, smakar på ord och har som högsta önskan "att lära mig att läsa själv". Så i hans individuella utvecklingsplan ligger nu lekfyllt fokus på bokstäver och siffror.
Och när han trevande ljudar till "FELIX" på lingonsyltsburken vid middagen sväller modershjärtat nästan ut ur bröstet.
Jag sitter alltid igenom sådana samtal med nära till rördsprungna tårar.
Jag sitter alltid och känner mig grötig i halsen av geniun tacksamhet för att personalen är så engagerad i mitt barn, att dom ser honom och berättar om honom som om han vore extra speciell.
Han är glad, omtänksam, aktiv, fantasifull, kreativ, finurlig och oerhört kvicktänkt. Har humor, och en sorts självdistans i sin humor redan som gör att han kan 'bjuda' på sig själv, skoja på sin egen bekostnad. Han älskar att bygga maskiner, senast en "maskin som rostar bröd". Han älskar att måla, gärna med starka färger och mycket glitter, och han tycker mycket om att väva.
Han är verbalt mycket mogen, och är uppslukad av böcker, bokstäver, ord och ordlekar. Går och rimmar på allt, skojar med ord, smakar på ord och har som högsta önskan "att lära mig att läsa själv". Så i hans individuella utvecklingsplan ligger nu lekfyllt fokus på bokstäver och siffror.
Och när han trevande ljudar till "FELIX" på lingonsyltsburken vid middagen sväller modershjärtat nästan ut ur bröstet.
tisdag 2 december 2008
After work en helt vanlig tisdag
Handla kortdatumköttfärs på Ryss-Konsum
Laga hemmagjorda hamburgare
Bada två dressingkladdiga barn
Klippa loss gummibandssnöre från hyserisk sons stasade handled
Trösta son som trampat på vass sladd
Leta nappar, skölja nappar och sanera dotterns tunga från nappludd
Läsa in 30 sidor jobbmaterial
Gå på styrelsemöte
Dricka te hos fru Gyllenskiöld
Få med sig radonmätare som ska utplaceras på omöjliga ställen i lägenheten
Skriva sura lappar att stoppas i brevlådor hos ont anande medlemmar i föreningen
Gå igenom veckoplanering med maken
Få ångestrysning över vad som komma skall motherwise
Skriva nitton inbjudningskort till sonens kalas om 1,5 vecka
Läsa bloggar
Dricka årgångsglögg och äta fransk medsmugglad comté
Kolla jobbmailen
Bära in lessen dotter i "våjan säng"
Läsa relationsbok
Vuxenliv?
Go'natt!
Laga hemmagjorda hamburgare
Bada två dressingkladdiga barn
Klippa loss gummibandssnöre från hyserisk sons stasade handled
Trösta son som trampat på vass sladd
Leta nappar, skölja nappar och sanera dotterns tunga från nappludd
Läsa in 30 sidor jobbmaterial
Gå på styrelsemöte
Dricka te hos fru Gyllenskiöld
Få med sig radonmätare som ska utplaceras på omöjliga ställen i lägenheten
Skriva sura lappar att stoppas i brevlådor hos ont anande medlemmar i föreningen
Gå igenom veckoplanering med maken
Få ångestrysning över vad som komma skall motherwise
Skriva nitton inbjudningskort till sonens kalas om 1,5 vecka
Läsa bloggar
Dricka årgångsglögg och äta fransk medsmugglad comté
Kolla jobbmailen
Bära in lessen dotter i "våjan säng"
Läsa relationsbok
Vuxenliv?
Go'natt!
Att avliva en myt 1
Så passande att Anna skrev just detta inlägg. För jag började precis skriva följande:
Kanske får jag stryk när jag berättar detta, men nu har jag åtminstone tagit i trä, spottat över axeln tre gånger och knackat i bordet så det borde går bra.
Vi har haft en (1) endaste VAB-dag på hela denna hösten, båda barnen inräknade. Jag vet. Det är näst intill otroligt. Antingen har vi ett sjusärdeles dagis, eller så brås ungarna på stålmormor. Dom har hursomhelst inte varit sjuka. Och nej, vi har inte lämnat dom snoriga och inte hostiga på dagis heller.
Så mycket för allt snack om sjuka dagisbarn och VAB varannan vecka.
Visst vet jag att många barn är betydligt oftare sjuka än så, och visst har våra haft sina slängar av sjukdom, men inget som jag egentligen specifikt kan skylla dagis för. När vi var hemma med dom blev dom sjuka av att gå på Öppna förskolan eller Rum för barn. Och snoriga blev dom lika ofta när dom hånglade upp rinnsnuviga parkkompisen i lekparken.
Jag inbillar mig att deras immunförsvar snarare har byggts upp genom exponeringen för dagisbacillerna, och att dom därför helt enkelt står emot bättre nu. Lillasyster har tex haft betydligt färre sjukdagar än storebror, hon fick ju hans baselusker tidigt istället.
Så nu kan vi i allafall avliva myten om att alla dagisbarn är sjuka varannan vecka och får livslånga men av dagisbacillerna.
Kanske får jag stryk när jag berättar detta, men nu har jag åtminstone tagit i trä, spottat över axeln tre gånger och knackat i bordet så det borde går bra.
Vi har haft en (1) endaste VAB-dag på hela denna hösten, båda barnen inräknade. Jag vet. Det är näst intill otroligt. Antingen har vi ett sjusärdeles dagis, eller så brås ungarna på stålmormor. Dom har hursomhelst inte varit sjuka. Och nej, vi har inte lämnat dom snoriga och inte hostiga på dagis heller.
Så mycket för allt snack om sjuka dagisbarn och VAB varannan vecka.
Visst vet jag att många barn är betydligt oftare sjuka än så, och visst har våra haft sina slängar av sjukdom, men inget som jag egentligen specifikt kan skylla dagis för. När vi var hemma med dom blev dom sjuka av att gå på Öppna förskolan eller Rum för barn. Och snoriga blev dom lika ofta när dom hånglade upp rinnsnuviga parkkompisen i lekparken.
Jag inbillar mig att deras immunförsvar snarare har byggts upp genom exponeringen för dagisbacillerna, och att dom därför helt enkelt står emot bättre nu. Lillasyster har tex haft betydligt färre sjukdagar än storebror, hon fick ju hans baselusker tidigt istället.
Så nu kan vi i allafall avliva myten om att alla dagisbarn är sjuka varannan vecka och får livslånga men av dagisbacillerna.
måndag 1 december 2008
Femton frågor
1. Är du nöjd med ditt namn eller önskar du dig ett annat?
Jag heter Jennie och det känns helt okej. Som liten ville jag heta spännande, romantiska och ovanliga saker som Aurora Morgonbris. Jag är däremot skitnöjd med mitt efternamn, inte bara för att det gått i arv i rakt nedstigande led på mödernet, utan även för att det är kort, kärnfullt och man blir alltid ihågkommen.
2. Saknar du något i ditt liv?
Släkt i närområdet. Inbillar mig att jag skulle älska att ha en Fanny&Alexandersläkt. Eller inte. Men i dagsläget har vi ingen släkt alls i närheten.
3. Sommar eller vinter?
Sommar. Fast egentligen tidig höst.
4. Vad var det första du la märke till hos din partner, som du föll för?
Tänder, händer och den sydländska drop dead gorgeousnessen.
5. Vilken är den bästa julklapp du fått?
En Commodore64 i när jag var 14 från mamma. Var enda tjejen i klassen med dator.
6. Påverkas du av media, och alla sk ideal?
Ja. Naturligtvis. Annars skulle jag t.ex inte raka benen.
7. Vart i världen skulle du helst vilja leva?
Om Skanör hade legat i Stockholm. Fast helst delat boende, 6 månader i Sverige, 6 månader i varmt klimat.
8. Finns det något du ångrar att du gjort?
Jodå. En hel del. Kissa i en port tillhör sånt man är mindre stolt över till exempel.
9. Hur många barn vill du ha?
Med hjärtat hundra, med hjärnan räcker dom två underverken vi har alldeles förträffligt.
10. Har du återkommande drömmar?
Under lång tid efter att min mamma blivit dödligt osams med sin tvillingsyster och mina kusiner därmed bröt kontakten med oss, drömde jag om tårfyllda och uppslitande samtal med dom under flera års tid. Numer hamnar jag nog aldrig i drömsömn ha ha, sover lätt som en fjäder och vaknar av minsta pust.
11. Om du fick äta en maträtt resten av detta år, vad skulle du välja då?
Broccoli insalata.
12. Märkeskläder eller inte?
Joo, helst. Fast inga där märket syns, jag inbillar mig att jag köper märkeskläder för kvaliteten.
13. Vart ska du/ni fira jul?
På vår gata i stan!
14. Har du ett Nyårslöfte?
Att vara sannare mot mig själv och mindre otålig med barnen.
15. Vad har du för planer för dagen?
Dudda, läsa en relationsbok och sova natti natti.
Och utmaningen kom från Kattis.
Jag heter Jennie och det känns helt okej. Som liten ville jag heta spännande, romantiska och ovanliga saker som Aurora Morgonbris. Jag är däremot skitnöjd med mitt efternamn, inte bara för att det gått i arv i rakt nedstigande led på mödernet, utan även för att det är kort, kärnfullt och man blir alltid ihågkommen.
2. Saknar du något i ditt liv?
Släkt i närområdet. Inbillar mig att jag skulle älska att ha en Fanny&Alexandersläkt. Eller inte. Men i dagsläget har vi ingen släkt alls i närheten.
3. Sommar eller vinter?
Sommar. Fast egentligen tidig höst.
4. Vad var det första du la märke till hos din partner, som du föll för?
Tänder, händer och den sydländska drop dead gorgeousnessen.
5. Vilken är den bästa julklapp du fått?
En Commodore64 i när jag var 14 från mamma. Var enda tjejen i klassen med dator.
6. Påverkas du av media, och alla sk ideal?
Ja. Naturligtvis. Annars skulle jag t.ex inte raka benen.
7. Vart i världen skulle du helst vilja leva?
Om Skanör hade legat i Stockholm. Fast helst delat boende, 6 månader i Sverige, 6 månader i varmt klimat.
8. Finns det något du ångrar att du gjort?
Jodå. En hel del. Kissa i en port tillhör sånt man är mindre stolt över till exempel.
9. Hur många barn vill du ha?
Med hjärtat hundra, med hjärnan räcker dom två underverken vi har alldeles förträffligt.
10. Har du återkommande drömmar?
Under lång tid efter att min mamma blivit dödligt osams med sin tvillingsyster och mina kusiner därmed bröt kontakten med oss, drömde jag om tårfyllda och uppslitande samtal med dom under flera års tid. Numer hamnar jag nog aldrig i drömsömn ha ha, sover lätt som en fjäder och vaknar av minsta pust.
11. Om du fick äta en maträtt resten av detta år, vad skulle du välja då?
Broccoli insalata.
12. Märkeskläder eller inte?
Joo, helst. Fast inga där märket syns, jag inbillar mig att jag köper märkeskläder för kvaliteten.
13. Vart ska du/ni fira jul?
På vår gata i stan!
14. Har du ett Nyårslöfte?
Att vara sannare mot mig själv och mindre otålig med barnen.
15. Vad har du för planer för dagen?
Dudda, läsa en relationsbok och sova natti natti.
Och utmaningen kom från Kattis.
Tunn is
Jag tog till mig flera av era goda råd.
Nu postade jag just en markering, och ett förslag, till min mor. Vi firar jul i Stockholm. Hon är välkommen hit ett par dagar, och jag åker gärna med ner till Skåne med barnen i mellandagarna för att hälsa på pappa.
Jag vet ju att det kommer bli ramaskri. Hon kan ju inte lämna pappa! Hon är inte psykiskt stark nog att åka nånstans! Hon går ju redan på knäna! Hur kan jag vara så naiv?! Så hjärtlös?! Så iskall?!
Jag försöker förutse och ligga två steg före så att jag är förberedd och kan höja garden när samvetsanfallet börjar. Så att jag inte faller igenom, rätt ner i dotterskuldsavgrunden.
Nu postade jag just en markering, och ett förslag, till min mor. Vi firar jul i Stockholm. Hon är välkommen hit ett par dagar, och jag åker gärna med ner till Skåne med barnen i mellandagarna för att hälsa på pappa.
Jag vet ju att det kommer bli ramaskri. Hon kan ju inte lämna pappa! Hon är inte psykiskt stark nog att åka nånstans! Hon går ju redan på knäna! Hur kan jag vara så naiv?! Så hjärtlös?! Så iskall?!
Jag försöker förutse och ligga två steg före så att jag är förberedd och kan höja garden när samvetsanfallet börjar. Så att jag inte faller igenom, rätt ner i dotterskuldsavgrunden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)