Det börjar med att jag enligt sonen råkar titta på honom på fel sätt när han hämtas på dagis. Det accelererar när han plötsligt minns att han givit mig en avriven papperslapp med ett lila streck på som han nu undrar var den är.
(I nån papperskorg förmodligen. Jag har inte en satans susning om var alla tusentals små papperslappar är.)
Det slutar i total kollaps när middagen serveras - en gråtrandig, tigermålad son vrålar om sin papperslapp, samtidigt som dottern ska gå och bajsa mitt i maten. Urartar vidare till en skrikkonsert, en kladdkuplett, ett veritabelt måndagskaos.
Maken och jag tittar trött på varandra. Drömmer om svunna tider av njutningsfulla middagar med lågmält sansade konversationer.
Torkar istället svetten ur pannan med smutstigerrandig hand och kastar in ett lass kallnad stroganoff. -"Var ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR mitt lila FLYYYYYYYYYYGPLAAAAAAAAAN?????"
4 kommentarer:
Se där, vi lyssnar minsann på samma musik ikväll!
*Suck*
Haha, en till med samma "musik". Det enda som hjälper då är att göra en farlig blick och brotta ner snart 5-åringen på golvet och rull aurnt och skrika "jag vinner". Då tjuter han av skratt!
Vilken underbar måndag! Kan inte låta bli att skratta och bli lättad av att höra att skrikkaoset finns i alla hem.
Dito.
Skicka en kommentar