Män som pratar.
Som pratar och pratar och pratar.
Som pratar, och som anser sig själva vara så intressanta att dom helt glömmer bort vem dom pratar med och varför.
Jag inser att min deja vù är flerfaldig. Från grundskolan, från gymnasiet, från universitetet, i sociala sammanhang, i proffessionella sammanhang, överallt. Dom är överallt. Männen som pratar, om sitt och sig själva, så att öronen blöder. Blöder!
Och kvinnor - och män - som lyssnar.
Jag hör aldrig en kvinna prata på det sättet. Ändå är det just kvinnor som får klä skott för det allmänna babblandet. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen: det är en fucking myt. Det är män - MÄN - som står för 99% av det ointressantaste babblandet i världen.
Och jag hoppas att jag ska kunna fostra min dotter (sonen kommer få det gratis av samhället) att ta plats, så sjukt mycket plats, oavsett vilka ointressanta saker hon har att säga, att säga dom med hög och klar röst, överrösta, ta ännu mer plats, och fullkomligt babbla sönder och samman sitt eventuella babbliga manliga sällskap. Det behövs uppenbarligen.
En cosmo på det och: Over and out for tonight.
7 kommentarer:
Jag babblar mycket. tar plats och är kvinna - det resulterar i att andra kvinnor ofta ogillar mig.
Inte män.
Håller helt med dig. Dessutom är det ofta de största skitsnackarmännen som skrockande "konstaterar" att kvinnor kacklar så mycket.
Fru kaos: Jag lovar. Du är inte i närheten.
Och NU är vi överens!!!!!
Förbannade karlslokar som sprätter och tar plats i ALLA sammanhang.
Du fick igång mig :) Jag är så inenrligt trött på alla bror Duktig som vandrar omkring i sina blankpolerade Vagabond och låter käften glappa.
Visst, jag tar också en hel massa plats, och babblar mycket, men det är inte alls det jag pratar om här.
Här menar jag alla dessa män som tar sig själva, och sin yrkesroll, på så fruktansvärt stort allvar, och helt ärligt tycker att dom är värda att vara föremål för samtal en hel jävla kväll. Som pratar och pratar och pratar om sin karriär, sitt företag, alla sina framgångar (nota bene Anna; alltid framgångar i jobbet och karriären, aldrig som familjefäder), i TIMMAR.
Det fascinerar mig att dom är så vana att bli lyssnade på, och att folk (män som kvinnor) också lyssnar på allt dravel. Det FINNS kvinnor som är sådana också, men dom är så sällsynta att jag ärligt kan säga att jag under min livtid hittills endast träffat på EN sådan.
Och då blir man lite nyfiken på vem det var? :-)
Kul att läsa om din framfart! Kram.
idag "träffade" jag med förvånad tjockalockason, genom stängt fönster. han visade upp grym motorbåts vådliga eskapader på illusionära vågor och showade för alla ute på gatan. underbart!
så nog tar han plats .... :-) lillasyster lär av honom och dig, så hon kommer nog låta sin stämma ljuda klar. heja.
Skicka en kommentar