Spontanlunch med kompisen Filip i Humlan. Och bäst av allt var att Knut och jag cyklade. Han cyklade alltså hela vägen dit och hem igen, stannade vid varje korsning, spurtade när det var folktomt längs Karlavägsallén och sladdade vant vid inbromsningarna. Í'm totally amazed. Mammahjärtat så stolt så stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar