En annan sak som fascinerar mig med min man är hans förmåga att inte tycka att saker är jobbiga utan alltid få saker som jag skulle hantera skitdåligt och tycka var meckigt (tex att jag nu är borta tis-lör) att låta soft, mysigt och härligt istället.
Jag vet att jag hade slitit mitt hår, svurit över galonbyxor och grus och haft pulserande ådror i tinningarna efter fyra dagars lämning och hämtning på dagis, och att jag hade stressat och gråtit och skrikit, men maken han bara sms:ar efter fyra dagar med allt ansvar hemma:
"Allt bara bra här. K & C på gott humör! Sol och varmt. Ikväll blir det tacos, tuggummi, läskeblask och Amigo. Puss!"
Och jag tänker att mina barn har sån ofattbar tur att åtminstone ha en sån fantastisk förälder i sin närhet. Och jag att vara gift med en.
6 kommentarer:
Äschh, det var väl inget!
Jo. Du är bäst. På riktigt!
Men håller catoventure med i tjockalockas tolkning? ÄR det så soft, eller är det bara vad han lyckas kommunicera till frugan?
Det är lugnt.
mera lööövbombing, från nordostfronten:
att CV dessutom bjuckar parallellgatans spillra till familj i nöd på middag och lek är fan-tas-tiskt. slicka i dig!
Jag känner igen det där SÅ VÄL. Jag får psykbryt men han låter aldrig stressen krypa under huden. Han tar liksom inte åt sig men jag svampar upp allt och blir ett vrak.
Skicka en kommentar