Jag är doftkänslig. Jag kan bli på extremt dåligt humör (verkar vara en röd tråd just nu) av folk som luktar märkligt. Värst är inpyrda kläder. Matos, rök, unk. Tunnelbanan vid rusningstid på eftermiddagen är en mardröm.
Minns ni "luktisarna"?
Jag hade mina i särskilt för ändamålet hemsydda plastfickor i pärmar. Hundratals. Ju ovanligare desto mer åtråvärd. Min ovanligaste minns jag fortfarande. Den luktade "blod svett och tårar". Precis som det luktar i tunnelbanan.
6 kommentarer:
Jag minns dina luktisar och hur ordentligt du hade ordnat dom. Minns även luktsuddisarna uppställda fint i ett skåp med glasdörrar. ( minns jag rätt?) Jag var nog lite avundsjuk på ordningen och mängden... ;-) Mina suddisar satt påklistrade på bla anteckningsböcker och hade slutat lukta för länge sedan. Mina luktsudd var använda eller svarta av blyerts. Jag var och är nog ingen ordnad samlare...
Luktisar var det som var påklistrade inte suddisar som jag skrev... Bestämd form på luktsudd blir kanske luktsudden och inte luktsuddisarna? ;-)
Nämäh! :-D
Hahaha, jo, du minns rätt - jag hade 364 luktsuddisar nåt slags skåp med glasdörrar! Galet. Och mamma hade sytt dom där plastfickorna till luktisarna. Jag tror tillochmed att dom finns nånstans i en låda på vinden.
Har inget bra koll på grammatiken när det gäller suddisar. :-)
Men nu blev jag nyfiken på dig!
Det är Ann-Sofie som döljer sig bakom skånetösen.
Min signatur har ändrats utan att jag tänkte på det... Tänkte ett tag börja blogga om under föräldraledigheten. Av flera orsaker så har jag inte kommit igång, men min bloggerprofil ligger fortfarande kvar, så det är därför mitt namn inte syns längre.
Aha! Jag trodde nästan det, men sen blev jag lite osäker med tanke på att du inte bor kvar i Skåne längre... Kram!
Den där doften i tunnelbanan: Unkenhud...
Skicka en kommentar