Igår var det å andra sidan jobb hela dagen (till skillnad från idag då det är Election Day och alla kontor stängda, en något oväntad surpris ska tilläggas) och vi åkte i princip direkt från ambassaden till Le Meridien på arbetsmiddag med energieffektiviseringsbyrån, ett högdjur från förnybarhetsministeriet samt lite annat löst folk. Eftersom det var "dry day" hade dom hyrt en privat svit på hotellet där det då gick att servera sprit. Indierna drack glas efter glas med vatten och Johnnie Walker. En mycket märklig session, där vi satt liksom i gigantiska skinnfåtöljer i en ring, och drack och åt nötter och pratade om cricket, valen och antalet valarbetare i Indien (3 miljoner - not kidding). Mannen brevid mig, en indier i helskägg, moltyst sånär som på extremt kraftiga indragningar med näsan ungefär var tredje minut. Här serverades också, i all diskrethet, små indiska appetizers och där vi inte visste om det skulle bli mer mat eller om detta var det. Så alla åt glupskt, hungriga efter en lång dag.
Men plötsligt, som på given men alls icke uppenbar signal, reser sig alla och visas åtta våningar upp, där en överdådig indo-kinesisk buffé väntar. Till detta serveras plain water and plain water only. Slutligen avrundas det hela med glass och kaffe och pang så reser sig alla återigen, på samma osynliga signal, och middagen är över, halv elva. Mannen till höger drog en sista, djupskorrande indragning med båda näsborrarna. Kan ha varit det som var signalen.
1 kommentar:
Hahaha du har lärt dig tyda landets hemliga språk...
Skicka en kommentar