måndag 21 januari 2008

Lisa för en köldskadad lekamen

Det är nånting med värmen.
Nånting helande.
Läkande.
"Soothing" som jänkarna säjer.

Knut slänger av sig kläderna, hoppar runt vild av glädje, dansar, skrattar.
Carla härmar. Pekar förtjust med tjocka fingret på orkidéer frodiga som buskar.
Två nakenfisar i ett land där allting är kroppstempererat.

Spänningen i axlarna släpper gradvis. Det är närmast en fysisk förnimmelse.
Blodådran i tinningen sjunker djupt tillbaka. Det finns inga motsträviga galonbyxor
och grusiga stövlar längre som får adrenalinet att pumpa.

Kroppsminnet slår till och välbefinnandet och lugnet slår sig ner i våra mörkersargade lekamen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vad härligt för er!!!

Malinka sa...

When you put it that way låter det rätt trevligt.

*fryser om foten*

Patricia sa...

Det är någonting med kylan...något nedbrytande och destruktivt.
I hate it!