I elfte timmen

När jag för första gången på tre (3) år väljer att gå på bio
så blir det en domedagsfilm i jobbanda;
"I elfte timmen" av och med Leonardo di Caprio.
Visserligen sitarg, och visserligen i premiärstuk med surt ekologiskt vin i plastglas.

En och en halv timmes dokumentärfilm - klipp varvat med ändlösa intervjuer
om hur vår planets andningssystem ärpå väg att kollapsa -
och det blir vi som får lida för vad vi själva orsakat.

Skrämmande, intressant, men en aning tungrott. Bräkande amerikaner orerandes över sin
egen nations rent korkade oförmåga att göra något åt saken.

Tungrott särskilt som man före filmen druckit både en och två öl och dessutom
goffat i sig vitlöksstinkande tapas.
Och särskilt som man efter filmens slut fastnar i stolsraden under en geggig paneldebatt med fördomsbekräftande skäggtomtar i Fjällräven-ollar som terrieraktigt hoppar på den enda representanten för näringslivet.

Jag tror jag räknar det som jobbtid och slutar tidigt imorgon.