onsdag 9 januari 2008

Kampari

Efter tre års förstoppning sket mormor.

Det är sådana saker min mamma säger när jag till exempel inte ringt på en vecka (men inte hon heller!).

Nu syftar jag med denna skånska, lite halvotrevliga, harang mest på det faktum att jag och Al, en gammal nära vän från förr, igår kväll för första gången sågs och talade ut.

Talade ut om att vi bott på samma gata i drygt ett år utan att ses.
Jag har varit arg, besviken och förbannad.

Nu känner jag mig en aning upprymd.
Det gör jag alltid när jag fått släppa på trycket, prata om hur jag faktiskt känner och sedan se ljuset i tunneln när saker och ting kanske kanske kommer att bli lite grand som förr.

När vi var Al och Ål och oskiljaktiga skånska husvagnsvänner.

2 kommentarer:

Patricia sa...

Men alltså, på riktigt eller? Förstoppning i tre år? Som nu släppt? Vad blir konsekvensen?

Tjockalocka sa...

Ja, man kan ju undra... Konsekvensen kan bli illaluktande och lös. Eller doftlös och fast.