Tre dagar hos mormor och morfar är allt jag klarar av. Det är svårt att trippa på tå i glaskross på minerade fält i en labil människas närhet. Jag orkar inte länge, faller snabbt ner i bagagets regression och så är de trista och ledsamma orden ett faktum. Sonen har i alla fall high life - besök i stadens finaste leksaksaffärer, en mormor med fickorna fulla av överraskningar och godis, spännande äventyr i källaren och en trappa att kana i. Bara mammans energireserver som körs i botten. Imorgon åker vi hem. Hem till Stockholm.
4 kommentarer:
Känner igen det där, skönt att vara hemma! Välkommen hem till civilisationen!
Ouch. Och jag som tycker att det kan bli jobbigt med min ganska normala (eller ja ... typ som jag) mamma.
Hu. Tänk om man blir en sån hemsk mamma/mormor.
Och nu kände jag att det blev fel, när jag kallade din mamma hemsk ...
malinka: Det är lugnt. Och hon är egentligen inte så hemsk, men hon har av olika skäl blivit väldigt speciell.
Skicka en kommentar