Utdrag ur samtal med min ömma moder:
Fråga: -"Skulle du kunna möjligen eventuellt kunna tänka dig att hjälpa oss med att passa våra barn när våra vänner gifter sig och vi ska vara vittnen?"
(I Skåne, i Malmö, i hennes hem, sista dan på vår Skånevistelse)
*kort paus*
Svar: -"Ja, om jag lever då."
11 kommentarer:
Haha, förlåt att jag skrattar. Men på ett absurt sätt har hon ju rätt. :)
Jösses...vilken munter inställning till livet =)
Hon borde leda kurser i livet från den grå sidan. ;-)
*Tjoho liksom*
Always look on the bright side of life! Tra-la-tra-lalalala. Men hon var ju åtminstone i princip positiv till barnvakteriet?
Kan inte låta bli att le. Det är nästan komiskt. Så kan man ju svara på allt egentligen.
Fy f-n säger jag bara, dessa
mammor som försöker skuldbelägga sina döttrar (i synnerhet tror jag). Hon borde istället vara stolt över att ha en en duktig och rolig och vacker dotter.
Försök, försök att inte ta åt dig
min vän.
Ja, vad skall man säga? Har köpt Sopranosboxen och ser nu, åratal efter alla andra, denna serie. Där finns ju en mor (Sopranos egen) som liksom gjort skön konst av att vara ett stackars offer. Hon är alla självömkande mödrars moder. Eftersom det är på låtsas blir det ju humor på hög nivå. Antar att det inte är lika kul när det är på riktigt...
Jag försöker också le åt det absurda... För svara går inte på ett sådant svar.
Och ang själva barnvakteriet får vi väl se... Det brukar tyvärr bli så att det är jobbigare för oss än vad det underlättar eftersom vi då måste lösa tusen problem som hon har just med anledning av själva passningen.
hade vi varit där, som planen var,hade vi haft dem, utan problem. men hoppas ömma mormoderns överlever och har dem och inser vilken ynnest det innebär att du ens frågat. kram
Kloka ord från Jos, mindre kloka från din Mor.
Men jag håller med om att på håll verkar hon ju lite komisk. Gammtanta. Det jobbiga är ju att hon inte förstår hur rolig hon är.
Kram till dig gumman!
Skicka en kommentar