Folk säger ofta till mig - tydligen i egenskap av feminist - att "ja, jag tänkte ju också sådär, att det inte är nån större skillnad pojkar och flickor, tills jag fick mina barn och faktiskt SER, att det ÄR det ju!"
Och så fortsätter resonemanget. Typiskt så att det visat sig att pojken ju 'liksom instiktivt' älskar bilar och säger 'brum', medan flickan bäddat ner sina dockor och kört runt dom i barnvagn.
(När jag frågar om det inte är så att man kanske kan tänka sig att det faktiskt kan förhålla sig så att båda barnen de facto gillar saker som rullar, rör sig, men att pojken faktiskt fått en bil och flickan en barnvagn, brukar många tystna en kort stund, men skakar sedan av sig denna icke-alignerade analys och fortsätta extrapolerandet av sin könsanalys baserat på sina egna barn.)
Ååkej.
Mitt problem är bara att om jag skulle extrapolera könstypiska egenskaper utifrån mina egna barn så skulle utfallet bli ett helt annat:
- Pojkar älskar att göra sig fina; ska jämt ha parfym och måla naglarna.
- Typiskt pojkar att leka två!
- Flickor vill ha bekväma kläder, kjol går fetbort, eller det spelar egentligen inte så stor roll, men pojkar däremot, dom ska ju jämt hålla på och byta kläder fem gånger innan man kan gå.
- Ja se flickor, vildbasar!, dom är ju som dom är, sätter sig på varandra, klättrar i träd, måste få utlopp för sin energi!
- Pojkar är så gnälliga och känsliga - blir hungriga, trötta, kissnödiga...
- ...
Och så är det naturligtvis inte för alla. Det jag menar är bara att det fortfarande är vi vuxna som tillskriver våra barn könstypiska egenskaper och att många ser det dom vill se eller det dom tror att dom ser. Jag också. Men jag försöker att inte göra (alltför många) spöktolkningar som inte finns där.
7 kommentarer:
Spöktolkning var ett bra ord.
Det är verkligen ofattbart att så många människor vägrar inse att hur de behandlar sitt/ett barn i extremt hög grad präglar barnet och dess uppfattning om världen.
Downright korkat! Och att samma personer dessutom ofta söker den bekräftelsen du skriver om (på att mossig könsuppdelningen är något som bara finns av sig självt) är nästan sorgligt. Som om de egentligen vet att de är ute och cyklar men inte vågar/orkar kämpa vill ha någon sorts kvitto på att de är bra människor ändå.
Jag vet aldrig vad jag ska svara dem.
Just så. Håller helt med. Och självklart gör man en massa misstag hela tiden ändå, trots sina övertygelser.
Det bästa sättet för att sortera in barn i könsfack är att plocka upp en tydlig "pojkig" eller "flickig" egenskap och sedan bygga "pojkigheten" eller "flickigheten" kring den.
För våra barn handlar det om att dottern är späd och sonen är lite bitig. När det väl är definierat så är det enkelt att ignorera andra, icke-stereotypa, egenskaper. Mycket behändigt.
Själv har jag en son med uppenbart bollsinne och har fått lära mig att det tydligen är ett pojkigt drag. Och lite OT: Jag brukar fråga killar-gillar-bilar-av-naturen-människorna hur det kan komma sig att tycke för bilar som funnits i ett par hundra år kan styras av gener som har miljoner år på nacken. De roligaste svaren httills är "gener kan förändras fort" och "även om det inte fanns bilar så lekte pojkarna på stenåldern med andra saker som rullade". Jag antar att de menar att det fanns leksaksbarnvagnar då? ;-)
Ja, deras tolkning skulle innebära att vår lillebror är en lillasyster. Storebror följer "normen": tog ur dockora ur vagnen, la dem prydligt i sängen och körde sen rally med barnvagnen som 1½-åring. Lillebror, nu 3, tar fortfarande hand om dockorna, ger dem mat och byter kläder och vaggar vagnen,utan brumljud och rally. Vi är alla olika. Och unika.
Javisst, föräldrarna har en tveklös inverkan på sina barn. Men en bra förälder lyssnar också in vad deras barn är för individer. Låt barnen hitta sina egna passioner i livet, stötta dem, bejaka dem och se dem växa oavsett klädsmak och favoritleksak. Barnets preferenser betyder absolut ingenting ur perspektivet att man skulle lyckats bättre som förälder eller att barnet är mer vidsynt än något annat barn.
Gud jag håller med. Jag skrev om det där med saker som rullar, för ett tag sen också. Alla barn älskar att skjuta nåt framför sig. Men man tror att flickor vill skjuta barnvagnar, och pojkar gräsklippare. Typ. Urrgghh.
Skicka en kommentar