Åhåhåhåå. Premiärade med ljuvligt mör matjesill, nypotatis, gräddfil och gräslök idag. Till det en folköl och varsin pyttig men ack så god tvåa Skåne. För att man inte KAN äta sill utan en lille en.
Är det ett ålderstecken när sill är något man längtar efter?
8 kommentarer:
Årets höjdpunkt det där, men med OP istället för Skåne...
Jag längtar alltid efter sill.
Absolut inget ålderstecken, du är ju en exilskåning för bövelen!
Det ÄR ett ålderstecken. Jag har aldrig längtat efter sill men i förra veckan köpte jag sill och färskpotatis för jag var så sugen.
Jag är fortfarande tagen av detta och hävdar att det är ett ålderstecken. Åtminstone i mitt 34- åriga liv.
Åsa: OP funkar det med! Strängt taget alla snapsar faktiskt - jag har till och med lärt mig dricka pors...
Kaos: Har du alltid gjort det också? Jag menar, när jag var 15 kan jag inte minnas att jag längtade efter sill direkt... Men dom senaste fem tio åren...
Anna: Ja just! Det är inte klok vad lokalpatriotisk man blir ju äldre man blir och/eller ju längre tid man bor i exil. Under hela min uppväxt ägde jag aldrig ett par Falsterbotofflor (däremot en hel rad andra, vanliga tofflor). Plötsligt känns det jätteviktigt att ha just ett par såna. Kaffet här hemma är alltid och endast Zoegas Skånerost, och på söndagarna lagar vi skånsk kalops. :-)
Ja, jag har aldrig varit så skånsk som nu när jag bor i norrland. Jag minns min uppväxt I Höllviken som att jag aldrig riktigt fick vara skåning eftersom jag var född i Göteborg, men här tycker alla att jag pratar skånska. Helt plötsligt har det också blivit viktigt för mig att vara skåning. Idag inhandlades ett par TreTornstövlar inget annat märke dög när det finns ett som har sitt ursprung i skåne... I sommar ska mitt första par Falsterbotofflor inhandlas - inpirerad av dig!
När det kommer till sill så har jag alltid längtat efter den. Åt sill första gången när jag var ett och ratade varmkorven som de andra barnen fick på midsommar. :-) Betyder det att jag föddes gammal? :-?
Inte behöver det vara ett ålderstecken! Här vaknade fyraåringen i morse och var sugen på sill, så han fick ett par bitar till frukost!:-)
L.: Ha ha, K "äälskar" också sill. Och det gör han faktiskt. men så dricker han också ättiksgurkspad, i stolta faderns spår...
Skicka en kommentar