söndag 7 juni 2009

Att vara kropp

Ja just. Jag skulle återkomma till den sk välmenande objektifieringen.

(Jag vet att det finns kvinnor som bestämt hävdar att dom aldrig utsatts för vare sig diskriminering eller objektifiering pga kön. Tro det. Då måste man vara bra blind och döv och troligen dessutom ha en exceptionell förträngningsmekanism. Good for you!)

Men hear here - en episod av tio miljarder:

Andra dagen i Indien. delegationen har nyss träffats. Jag har hälsat på samtliga. Jag bär kostym. Sedesamt och neutralt as I sometimes prefer i gubbligt sällskap.
Jag ska strax hålla tal inför ambassadören och delegationen så jag är lite på spänn.

Alla får ett glas vin och står och småkonverserar. Jag står i en grupp av blandade män, min kollega är med. Dom pratar om strömavbrottet (ett av många om dagen i Indien) som gjorde att några delegater fastnade i hotellhissen ett par minuter.

En man kommenterar att: "Jaha! Var det därför det blev svart när jag stod i duschen!". Jag säger i förbifarten: "Ja, jag var också i badrummet när strömmen gick. Läskigt." Någon fortsätter prata om hissen. Varpå en man ur sällskapet, jag har alltså enbart hälsat på honom en enda gång, vänder sig mot mig och utbrister högt och ljudligt: "Ha ha, nästa gång du är naken i badrummet när strömmen går så knacka på hos mig - ha ha!". Min kollega sätter vinet i halsen. Jag undrar om jag hört rätt.

Ridå.

10 kommentarer:

k. sa...

Ridå. Vad hände sen? Kunde du kontra? NÅN annan som fann sig? Fy fan!

[attle] sa...

eeeh. Han du kontra med något kvickt? Man har ju lust att liksom sätta personen ifråga på plats. Kanske vända situationen till något obehagligt för den. Vad hände? Rann det ut? Fy fan.

Jos sa...

vissa dumheter är inte ens värda att replikera. om man inte finner sig och kan levererar en one liner. tyvärr brukar min hjärna blockeras av skammen över gubbväldet och repliken seglar upp lite för sent för att få full effekt. hur gjorde du?

Jennie sa...

Äcklo. Att de tycker sig ha _rättigheten_?

Tjockalocka sa...

Vad hände? Jag var fullständigt fokuserad på att hålla tal. Spänd. Reagerade som jag ibland gör när något otrolig inträffar - apati. Min hjärna tar liksom inte in. "Han måste ha sagt något annat. Till någon annan." Tyvärr inte.

Jag höll mitt tal, och på natten låg jag och sänkte gobben med den ena dräpande repliken efter den andra. Det värsta var att han förmodligen trodde att han var trevlig/rolig/visade uppskattning.

Blä. Som sagt.

Kaos-Anna sa...

Äh.
Var inte så bajsnödig.


Skämta bara.
Hahah.

Bloggerskan sa...

Fru Kaos,
Du bekräftar verkligen Tjockalockas inlägg. Att det skall vara så svårt att respektera att alla kvinnor inte tycker det är kul att få sexuella inviter på jobbet.

Om det är bajsnödigt att vilja bli behandlad professionellt, inte sexuellt, på jobbet så är jag jävligt skitnödig hela tiden. Rena diarrén faktiskt.

Och det är ju de fnissande kvinnorna som gör att vi andra får fortsätta bli behandlade som de våp vi inte är.

Kaos-Anna sa...

Rabiatfeministen - Det finns stoppande piller på Apoteket...

Bloggerskan sa...

Den dag det finns piller på apoteket mot sexism och flåsiga kommentarer som inte har med arbetslivet att göra, då är det inte jag som skall ta dem.

Men det är ju så, det är alltid den som förväntar sig att bli schysst behandlad som är den som är bajsnödig. Inte den som kommer med sexuella inviter.

Säg att mannen i Tjockalockas berättelse varit bög och sagt samma sak till en man. Undrar hur "skitnödiga" alla män i sällskapet blivit då? Och hade någon rekommenderat dem piller då? Eller hade männen tyckt att den skojande bögen gått lite över gränsen för vad som är OK i ett samtal kollegor emellan?

Kaos-Anna sa...

Jag rekommenderade dig piller rabiatfeministen. Inte Tjockalocka. Och nej, jag tror ärligt inte att alla reagerar på detta sätt. Majoriteten (gissar jag) gör det ej ovasätt sexuell läggning eller kön. Om det är fel eller ej kan ju diskuteras i all oändlighet. Känner man sig kränkt bör man kanske påtala det. Jag hade gjort det.

Självklart ska man både som kvinna och man betänka hur man bemöter andra och vad som är okej eller ej OCH att människor uppfattar saker och ting på olika sätt.
Men - jag vet av erfarenhet att detta är helt lönlöst att diskutera då vi har olika syn på detta och det känns okej för mig att så är fallet. Frågan är väl om du tycker det känns okej. jag tror ofta att det är där det skär sig. Förvänta sig respekt för sin åsikt - men har ofta svårt att se saker och ting på flera sätt och respektera andra.
Klassiskt.