Bruna fingrar

(Och då menar jag inte dotterns av hundbajs brunkletiga som hon helt olycklig kom spingande med häromdagen i parken. Jävla hundägare!)

Utan jag menar mina. Fingerklorofyllet har uppenbarligen inte gått det minsta lilla i arv - jag hade en mormor som hade dom grönaste fingrarna på den här sidan Kattegatt, och en mor som inte följer långt därefter - jag lyckas inte ens hålla tre fjuttiga balkongblomster vid liv. Nedan de sorgligt bruna resterna av en hänglobelia som mötte sitt korta öde på den Tjockalockska balkongen.