Det här med harmoniska lustfyllda måltider.
Matlust.
Som när man preciiis satt sig ner efter att ha lagat måndagsmat som en dåre och ska hugga in på första tuggan knaperstekt bacon och dottern ba: -"Mammaaa... Jag måste bajsa! NU!" Och man stoppar in tre tuggor blodpudding på samma gång för att hinna äta nåt innan det är dags för -"Mammaaa! Jag e KLAAJ!" Och man rusar in i bajslukten på toa och torkar rumpan på dotra samtidigt som blodpuddingtuggan växer i munnen.
Och när man sätter sig ner igen vid matbordet är matlusten liksom som bortblåst.
3 kommentarer:
Jo, sån är den ju ibland, vardagen med ett par småglin.
Och ändå sitter man där och tuggar i sig blodpuddingen, för äta måste man ju. Man får helt enkelt lov att acceptera att mat ibland är mest bara näring och inte så mycket lust. Jag som är galet matintresserad har fått ha ett ordentligt snack med mig själv om det där.
Jag har funderat på att skaffa fjädrar att ha under fötterna (och kanske rumpan). Så slipper man liksom ta sig upp ur stolen, och kan boing-boing-boinga iväg när den minutliga utryckningen ska ske.
Klockren vardagsbetraktelse
Skicka en kommentar