När jag var 20 och pluggade ett år i Frankrike gick jag en dag runt på Monoprix (typ Ica Maxi) för att handla sedvanlig studentföda (baguette, brie och billigt vin). I ögonvrån noterar jag en ung, ganska söt, fransman i stickad luva som liksom följde efter mig. En smula smickrad fortsatte jag brödhyllan fram och efter en bra stund gav han sig tillkänna, kom fram, öppnade munnen och (och här förväntar jag mig alltså höra någon sliskigt fransk raggreplik) säger: -"Excuse-moi, men är ni möjligtvis från Polen?"
Visserligen hade jag snikslingat håret hemma i badrummet, men nån måtta på förolämpningarna får det väl vara! Tyckte jag då. Och snörpte på munnen och vände på klacken. Idiot! (Det var före jag visste att Paulina Porzikova, supermodellen, är från Polen. Jag tänkte bara på äldre blonderade damer med cigg i mungipan. Apropå fördomar...)
Nu har cirkeln slutits då jag häromdagen fick ett samtal som började med: -"Yes hello, jag har hört att du är Polen-expert."
Och imorgon ska jag till tysk-eumeniska katolska församlingen för att prata energieffektivisering i kulturhistoriska byggnader, inklusive kyrkor, för en polsk delegation. Stabilt.
4 kommentarer:
Glöm inte Izabella Scorupco.
Dags för ett besök på Piasten, kanske?
Och när jag pluggade ett år i Frankrike var en av mina snyggare väninnor från just Polen. Så det kan variera, även om jag innan dess hade ungefär samma bild i huvudet som du...
men du var kanske ämnad att bli en supermodellande polska? du gillar ju polska källare och dess utbud av mat & dryck. vile inte maken emigrera? :-)
Skicka en kommentar