Efter att ha kört ut en fredag lunch och kollat på sexmiljonershuset vars souterrängvåning var i sommarstugeskick och den terasserade trädgården ett stenigt schakt satte vi oss i bilen och tittade på varandra.
Den uppenbara frågan: Varför gör vi det här mot oss själva?
Pendeln svängde därmed över ännu en gång i ordningen och vi bestämde oss där och då att nu får det vara slut på sonkiga husvisningar och förortsångest. Nu fokuserar vi på ett rum till i stan och på sikt punschveranda på landet.
6 kommentarer:
heja!
exakt rätt tänkt. :-)
får jag bjuda på försenad fölsefika på V snart, för missad baluns sist? har fetingmormorsångest & behöver dina goda råd.
jag tror ni tänker helt rätt! Ni trivs ju där. (Jag skulle nog kalla ert område öfvre och inte övfre som din etikett heter, appropå ingenting typ... :-)
Typiskt lantisar.
Förortsångest. Hahahahahahhaha....
Mmmmmmmm.
;-) alltså.
Jos: Gärna! Onsdag kanske?
attle: helt korrekt!
Fru kaos: Japp, så är det att vara lantis! Fastklamrad i stan liksom. ;-)
it's a date.
(och något av en nostalgitripp, nu utan bebbar. men med så mkt mer livsvisdom i bagaget. :-))
Skicka en kommentar