Mitt huvud känns som om det skulle sprängas,
vätska bakom ena trumhinnan värker och spänner,
mitt ena öga är rött och kleggrinnigt,
det känns som om jag håller på att snyta ut hjärnsubstans.
Jag måste gå på årsstämman ikväll och presentera en styrelse vi inte har.
Jag är jagad av tjeckiska diplomater med blåslampa.
Det är faktiskt inte kul alls.
Det är faktiskt lite synd om mig.
1 kommentar:
Lite!?
Det är MYCKET synd om dig!
Krya på sig!
Skicka en kommentar