Gåshud

Min gamla tonårsidol bloggar.
Han gör det, och han gör det riktigt bra.
Men det känns ändå märkligt på nåt vis.
Samma känsla som när jag hamnade brevid Richard Herrey på inspelningen av IDOL2007.
Jaha liksom.
Hade det varit för tjugo år sen hade jag dött.
Nu rycker jag på axlarna men ler åt livets perspektivförskjutning.

Niklas Strömstedts "En gång i livet" (EMI 1989) måste vara en av de bästa skivorna ever. Min ligger sönderspelad och nerpackad i nån flyttlåda längst in på vinden. Jag tror inte ens den existerar på CD.

Jag kan fortfarade i huvudet förnimma duetten med Anneli Rydé och få gåshud.