När jag är småsjuk och omtöcknad och bär glasögon fastnar jag ständigt i sluga försäljares garn. Maken glömmer aldrig episoden i Lund då jag kraftigt förkyld och tentapluggssänkt skänkte bort mina sista studiemedel till en tjatig hjälparbetare som visade bilder på barfotabarn i Somalia och som inte gav sig vid min tomma plånis utan gärna tog betalt från Visakort... Den historien slutade i tårar och med att maken stövlade tillbaka med högröd undertecknad i släptåg och fick hjälparbetaren att riva kreditkortsslipen mot en hundralapp.
Det var fjorton år sen.
Igår fastnade jag i Omega3-säljarens garn och kom hem med tre burkar fiskfett som skulle hjälpa mot allt. Jag blev liksom glad att nån brydde sig om mig efter mitt läkarbesök, nån som ville prata och bjuda mig på shot med gul liten fettblänkande pilla. Jag kunde inte säga nej, hörde desstuom inte vad hon sa eftersom jag hade sjukörat till.
3 kommentarer:
Hahaha, ja, har man väl stannat till o börjat titta på deras kort e det svårt att gå. Vad ska man säga liksom?!
Krya på sjuk-örat.
Nä precis. Ju längre man står kvar... och jag orkar liksom inte röra mig när jag är sjuk...
Hoppas iallfall att dom gula plopparna hjälper mot nåt!
Tack för kryningen!
Dom lär inte skada iaf :)
Kram.
Skicka en kommentar