Pratar med en mammaledig väninna och får flashbacks.
Detta vacuumtillstånd av bräcklighet, kärlek och vånda,
jag mådde aldrig riktigt bra av det.
Vi som saknade våra jobb, våra andra liv,
och därmed våndan av att inte alltid känna hemmalivets påbjudna njutning,
som lattemorsorna i "mama",
och ångesten därav, ty tiden hemma är ack så kort.
Tiden i fullständig ofas med 'den andre',
den jobbande parten.
Två helt skilda världar på båda sidor upphov till frustration och leda.
Vikten av att båda får uppleva det där.
5 kommentarer:
Amen.
Så sant som det är sagt.
Tänk vad skönt om alla bara kunde acceptera att vi är olika.
Och inte stöpta i samma form.
=O)
tingeling: Ja, hur menar du nu?
Här är vi två föräldrar som upplevt samma sak. Maken sprutade eld häromdagen. Nu är det lugnare. Kanske för att elden har släckts av regnet!? MOhahahaha.
Nedräkningen till augusti har börjat.
Skicka en kommentar