Ibland undrar jag över mina prioriteringar. Varför ödslar jag exempelvis massor av dyrbar sovtid på att tokdebattera med ett gäng
hemmamammefundamentalister som anser att man suger som mamma (aldrig som pappa) om man har största barnet på dagis när man är föräldraledig med yngsta?
När jag borde sova. Eller hångla upp maken.
Och särskilt som jag av erfarenhet vet att det aldrig går att diskutera rationellt med människor som fött arton barn på fem år, bor i Norrlands steppmarker och döper sina barn till Twilight och Sunshine Jönsson.
1 kommentar:
Låter som en kul kväll...Frågan är om en meningslöst-bloggande-make var ett bättre sällskap...vänta lite älskling - jag ska bara pinga först...
Skicka en kommentar