Jag känner mig som Marcel Proust när han biter i sin Madelènekaka när jag häller upp vårt nybryggda Zoegas Skånerost i sköra Blå Blom-koppar. En ocean av minnen från min härliga, frodiga mormors lägenhet, inpyrd av cigarettrök, starkt kaffe och hårläggningsvätska (hon var frisör).
Mormor i sjuttiotalsblommig rock och trätofflor. En röd Commerce utan filter mellan fingrarna och P1 på låg volym. Kaffehurran stod alltid på. Jag bad om smörgås och fick en nybakad thékaka från Agnes Petterssons bageri där mormor hade stående konto, på den tjockt med smör och en knivskuren skiva Gréveost. Till det alldeles för stark svartvinbärssaft. Och när man var klar fick man gå in och hälsa på 'kunderna'; gråkrulliga tanter med spolar i håret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar