Ibland undrar jag över mina egna prioriteringar. Varför ödslar jag exempelvis extremt dyrbar sovtid på att sitta och tokdebattera med ett gäng hemmamammefundamentalister om varför man har dagis till äldsta barnet fast man är föräldraledig med yngsta?
När jag borde sova. Eller hångla upp maken.
Och särskilt som jag vet att det aldrig går att argumentera rationellt med människor som föder arton barn på fem år, bor i Norrlands steppmarker och döper sina barn till Twilight och Sunshine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar