Pratade franska med just den rätta slangiga knycken på "Oui":et.
Drack vin som vore det jordgubbssaft.
Skulle just börja mitt tredje år på Teknis, bärande konstruktioner och sånt.
Livet låg framför mig som en ocean av spänning.
Och där står han. På Stortorget.
Mörk, lång, farlig och drop-dead-gorgeous. Samma skola. Samma eftertentaslasque på Lophtet. Den 26 augusti 1995.
I blå overall förförde jag det som skulle bli mannen i mitt liv, far till mina två barn. Fast det hade jag ju knappast en tanke på då. Det var bara ett hångel jag måste ha.
Vännen E ringer dagen efter, säger att jag gjort bort mig - REDAN - och terminen har ju inte ens börjat! Killen är oseriös och en riktig festprisse. (Som jag då, fast det säger jag inte.)
Hånglet och jag gick och åt bakispizza på Valvet, letade efter bortsupen cykel och vilade sedan tillsammans. Vilket för mig in på det som gjorde att jag åkte dit på livstid:
* Sked-vilorna. Dessa underbara sked-vilor varje eftermiddag. Inget annat.
* Lemon curden. Som han stod och kokte en eftermiddag när jag kom.
* Dom hemliga lapparna med rebusar. Som låg i mitt fack varje morgon.
Så. Nu vet ni.
Hur det blev en bonde från Borås.
1 kommentar:
När jag ser bilden så minns jag.
Men jag var nog inte lika uppmärksam för jag "kände" inte er som jag gör nu :-)
Skicka en kommentar