Bob Hansson

Är för tidig till tåget. Klockan är strax efter sju på morgonen. Går in en sväng på Pocketshop och köper en liten rosa diktsamling av Bob Hansson. Det har jag länge tänkt att jag ska göra och nu gör jag det. Köper en caffé latte som kostar nästan lika mycket som boken.

Boken räcker ända till Strängnäs. Den är bra. Jättebra. Befriande.

Jag känner ett styng av längtan i magen, efter den tid då jag trodde jag skulle bli poet. På allvar. Ordnade poesiutställningar och fick en dikt publicerad i en ungdomsantologi som var stor på den tiden. Ni ska få läsa den nån gång, den handlar om en kiwikärna.

Här kommer iallafall lite Bob Hansson:

en liten broshyr om pensionsförsäkring (jan 2005)

Jag har alltid försökt tycka om de tråkiga gubbarna på TVn.

Jag har tänkt som så har jag tänkt, att kanske man blir en tråkgubbe själv en dag.

Då kan det vara bra att ha tyckt om dom hela tiden.

Likaså har jag försökt tycka om knarkare, idioter och handelsresande.

En sån kanske man också kan bli.

Världen är full av möjligheter kan jag finna mig själv att tänka som exempelvis när det regnar.

Man måste ligga steget före.

Att tycka om de andra kan bli som att tycka om sig själv i förskott.

Andra dagar tänker jag bara på exotiska fåglar och läckra små vitvaror.

Det går också bra.