Knut har namnsdag, deklamerade han stolt i morse.
Och ut åkte en gran som barrade en tjock matta hela vägen ner i trappen.
På dagis var det julstädning och pepparkaksfika.
På jobbet fick vi veta att GD bestämt sig för att helt avblåsa den omorganisation som orsakat så mycket oro och tankar i ovisshet under hela julen, kanske främst för cheferna. Så det blir status quo för oss på obestämd framtid. Märkligt, men kanske strategiskt.
Sen gladdes jag åt rapporten att min matchmaking mellan å ena sidan nära vän och å andra sidan ohyggligt trevlig kollega verkar ha varit en skaplig hiss! Härligt med lite love i mörkret tycker jag.
Så har min dag varit, hur har er?
tisdag 13 januari 2009
Maken är i Karlstad
Morgnar från hell. När man måste väcka sötsovbarnen, forcera frukosten, stänga av mitt i 'Lilla prinsessan', handkränga på två lager kläder, svära eld över gruskletiga galonbyxor och köra rally till dagis. Vända och rusa hem med vagn, sen ner i T-banan för att notera vagnfel, och svettspringa genom gången med fyra minuter till godo innan Etunatåget går, utan löst biljett. Och inte kan man ens få tag på en kopp kaffe ombord.
måndag 12 januari 2009
Hägring i nära fjärran
Sorry, men jag kan liksom bara fokusera på att vi reser om knappt två veckor. Jag håller ju på att förtvina av kyla, regn, mörker och negg. Det enda jag vill är att känna väggen av fuktig hetta fullkomligt blow me away när flygplansdörren öppnas i Bangkok.
Imorgon får vi (kanske) reda på vad ledningsgruppen kom fram till ikväll avseende ny organisation och ledning för vår avdelning. Det känns inte intressant.
Jag vill bara gå ombord på det stora stora planet, söva barnen och beställa in en GT.
Imorgon får vi (kanske) reda på vad ledningsgruppen kom fram till ikväll avseende ny organisation och ledning för vår avdelning. Det känns inte intressant.
Jag vill bara gå ombord på det stora stora planet, söva barnen och beställa in en GT.
Samma studieskuldbelopp i tio år...
lördag 10 januari 2009
Kyoto 2
Börjar inse att jag jobbar i en sjukt het bransch när det till och med börjar visas brittiska dramathrillers ("Burn up", SVT1) om klimatförhandlingar och förnyelsebar energi på liv och död.
Plask
Halv tio åkte vi till badhuset. Blev översköljd av gamla kroppsminnen av skoltidens badhus med fuktiga golv som jag tåtrippade över för att undvika äckliga hårgeggor och grus.
Låsa in grejor i plåtskåp. Duscha naken med en massa andra tanter. Tvåla. Dra på fuktig bikini.
Dessutom få bestämda dottern att inte sätta sig i gegget, få på henne baddräkten och armpuffarna på motsträviga armar. Sedan in i klordimmorna, in till varma poolen med alla andra barnfamiljer. Pappan och sonen och sonens kompis med pappa redan i plurret.
Det var jättekul - hoppades djärvt från poolkanterna, dottern som om hon aldrig varit annat än en Esther Williams i miniatyr. Båda kastade sig i vattenrutchkanan och åkte plums under vattnet men kom frustande upp igen, glädjetjutande.
Det var kanonkul tills två badvakter kom in och meddelade att alla måste upp ur bassängen eftersom de måste tömma och rengöra då det hänt en 'olycka'... Det var ändå dags för lunch så det gjorde inget.
Merän att både jag och känner oss en smula yra och illamående nu. Inbillning? Tar det säkra före det osäkra och beställer extrastark Vindaloo för hemkörning. Kanske måste helgardera med en whisky ikväll också.
Gulp.
Låsa in grejor i plåtskåp. Duscha naken med en massa andra tanter. Tvåla. Dra på fuktig bikini.
Dessutom få bestämda dottern att inte sätta sig i gegget, få på henne baddräkten och armpuffarna på motsträviga armar. Sedan in i klordimmorna, in till varma poolen med alla andra barnfamiljer. Pappan och sonen och sonens kompis med pappa redan i plurret.
Det var jättekul - hoppades djärvt från poolkanterna, dottern som om hon aldrig varit annat än en Esther Williams i miniatyr. Båda kastade sig i vattenrutchkanan och åkte plums under vattnet men kom frustande upp igen, glädjetjutande.
Det var kanonkul tills två badvakter kom in och meddelade att alla måste upp ur bassängen eftersom de måste tömma och rengöra då det hänt en 'olycka'... Det var ändå dags för lunch så det gjorde inget.
Merän att både jag och känner oss en smula yra och illamående nu. Inbillning? Tar det säkra före det osäkra och beställer extrastark Vindaloo för hemkörning. Kanske måste helgardera med en whisky ikväll också.
Gulp.
fredag 9 januari 2009
"Jag är inte irriterad av den anledning jag tror att jag är"
För ett år sen ungefär halvlåg jag i en soffa i ett hus i Hua Hin, Thailand, sippade på en kall Singha, hade en sugig Elton John-konsert på DVD:n och upptäckte plötsligt en röd bok som låg fastkilad mellan soffbordets glasskiva och trästativet.
Det var Kay Pollaks "Att välja glädje".
Jag var trött på mina deckare, mina familjerådsböcker och började bläddra. Kisande. Fick jobbiga vibbar av alla storvulna ord och klyschiga formuleringar. Lät mig bli provocerad av hans resonemang om irritation och vrede som känslor man väljer själv. Och därmed kan välja bort.
Men jag lät den vila. Och läste om. Försökte fatta. Och nånstans gick det upp ett ljus, eller åtminstone kunde jag läsa utan att förlöjliga och utan att känna mig indignerad. Att se att jag har ett val att se på världen, och på människor. Och det ansvaret är mitt. För andra kan jag aldrig uppfostra eller ändra på. Och till syvende och sist handlar det om att må bra själv, något man inte gör om man går runt och genererar negativa energier gentemot andra.
I julas skickade jag boken till min mamma.
I förrgår fick jag Brevet vs 3. Någon har inte läst, eller inte fattat.
Igår påbörjade jag Pollaks "Att växa genom möten". Jag vill verkligen öva på det här.
Det var Kay Pollaks "Att välja glädje".
Jag var trött på mina deckare, mina familjerådsböcker och började bläddra. Kisande. Fick jobbiga vibbar av alla storvulna ord och klyschiga formuleringar. Lät mig bli provocerad av hans resonemang om irritation och vrede som känslor man väljer själv. Och därmed kan välja bort.
Men jag lät den vila. Och läste om. Försökte fatta. Och nånstans gick det upp ett ljus, eller åtminstone kunde jag läsa utan att förlöjliga och utan att känna mig indignerad. Att se att jag har ett val att se på världen, och på människor. Och det ansvaret är mitt. För andra kan jag aldrig uppfostra eller ändra på. Och till syvende och sist handlar det om att må bra själv, något man inte gör om man går runt och genererar negativa energier gentemot andra.
I julas skickade jag boken till min mamma.
I förrgår fick jag Brevet vs 3. Någon har inte läst, eller inte fattat.
Igår påbörjade jag Pollaks "Att växa genom möten". Jag vill verkligen öva på det här.
Uppstart
Dessa dagar har ägnats åt uppstart på jobbet.
Det är årsredovisningar, strategimöten, mycket kaffe och snack med kollegorna.
Våren kan bli bra jobwise, vi snackar kanske Indien, Skottland och möjligen Afrika. Definitivt Köpenhamn. Privat drar vi till Thailand och Spanien under våren.
Imorgon åker vi till Sumpans badhus och provar simhuden. Kollar hållfastheten i dom gamla simringarna. Barnens solskyddsdräkter vs 3 har kommit. Dom åkte på direkt och är inte av än.
Nu kollar vi Let's dance, dricker rökig whiskey (efter bubblet) och kränger ett kilo smågodis.
Det är årsredovisningar, strategimöten, mycket kaffe och snack med kollegorna.
Våren kan bli bra jobwise, vi snackar kanske Indien, Skottland och möjligen Afrika. Definitivt Köpenhamn. Privat drar vi till Thailand och Spanien under våren.
Imorgon åker vi till Sumpans badhus och provar simhuden. Kollar hållfastheten i dom gamla simringarna. Barnens solskyddsdräkter vs 3 har kommit. Dom åkte på direkt och är inte av än.
Nu kollar vi Let's dance, dricker rökig whiskey (efter bubblet) och kränger ett kilo smågodis.
torsdag 8 januari 2009
Timing
På väg till första sessionen i samtalsterapi öppnar jag postboxen i trappen och finner ett brev från modern. Jag låter maken öppna brevet, hinner bara se ett ironiskt "Tack" och sen två A4-sidor med anklagande punktlista på vad vi undlåtit att ställa upp eller stötta med.
Timing.
Jag åt min sushi, tog tricken till Luntis och öppnade porten till vad jag hoppas kommer att ge mig styrka och vägledning i mitt liv framöver. Lära mig sätta gränser, bygga försvar och lägga ansvaret för var och en av oss där det hör hemma.
Brevet? Maken sade bara "Läs inte. Det tillför absolut ingenting." Och så stoppade han det i bakfickan.
Jag lämnade mötesrum "Violen" med hopknycklade kleenex i händerna och med ett löfte om att en timme i veckan få känna precis det jag behöver få känna.
Timing.
Jag åt min sushi, tog tricken till Luntis och öppnade porten till vad jag hoppas kommer att ge mig styrka och vägledning i mitt liv framöver. Lära mig sätta gränser, bygga försvar och lägga ansvaret för var och en av oss där det hör hemma.
Brevet? Maken sade bara "Läs inte. Det tillför absolut ingenting." Och så stoppade han det i bakfickan.
Jag lämnade mötesrum "Violen" med hopknycklade kleenex i händerna och med ett löfte om att en timme i veckan få känna precis det jag behöver få känna.
Nytt år, nytt utseende?
Ja, jag är ju inte så bra (läs: dåligt tålamod) med det här med att fixa till snygga headers och så. Men jag kände ändå att en viss förändring av layouten måste ske, den har ju sett likadan ut sen jag började blogga. Är lite trött på dom där gröngula duttarna nu.
Hittade min gamla favvo-font och gjorde en snabb rubrik med en rätt hemsk (ser jag nu) laxrosa bakgrund. Kan inte ändra förrän jag får tag på makens dator (min är låst för nya typsnitt).
Vad tror ni?
Hittade min gamla favvo-font och gjorde en snabb rubrik med en rätt hemsk (ser jag nu) laxrosa bakgrund. Kan inte ändra förrän jag får tag på makens dator (min är låst för nya typsnitt).
Vad tror ni?
tisdag 6 januari 2009
Fat Camp 09
Och nu blir det nitton (19) vita dygn innan The Departure.
Känner mig en smula alkoförgiftad efter jullovets glögg, snapsar, julöl, GTs, single malts, champagne och rödtjut. Och två'ån'halv pannor tyngre.
Måste detoxa lite inför årets fat camp.
Känner mig en smula alkoförgiftad efter jullovets glögg, snapsar, julöl, GTs, single malts, champagne och rödtjut. Och två'ån'halv pannor tyngre.
Måste detoxa lite inför årets fat camp.
Vännen Ål
Tre timmars fika och deep-talk över latte på lättmjölk medan snön föll med lätta flingor utanför femtiotalscaféets immiga fönster. Kisspaus ut och över gården. Mera prat.
Att spegla sig i en annans ögon, att höra nästan sin egen röst, nästan sina egna ord, för att det som kittade ihop som sjuttonåringar fortfarande finns kvar djupt därinne, dolt bakom trettiofemåringarnas årsringar. Att brista ut i skånska skratt på exakt samma ställen.
För en sekund kändes det nästan som förr. Som om det aldrig funnits svek och sårade känslor, som om det inte spelade nån roll. Och vi enades medan snön föll om att kanske kanske våga rasera några murar och börja bygga upp nåt nytt, baserat på vilka vi är nu. Det kändes ärligt och utan prestige.
Jag hoppas.
Att spegla sig i en annans ögon, att höra nästan sin egen röst, nästan sina egna ord, för att det som kittade ihop som sjuttonåringar fortfarande finns kvar djupt därinne, dolt bakom trettiofemåringarnas årsringar. Att brista ut i skånska skratt på exakt samma ställen.
För en sekund kändes det nästan som förr. Som om det aldrig funnits svek och sårade känslor, som om det inte spelade nån roll. Och vi enades medan snön föll om att kanske kanske våga rasera några murar och börja bygga upp nåt nytt, baserat på vilka vi är nu. Det kändes ärligt och utan prestige.
Jag hoppas.
Trettondagen
Bidde inga ostar igår, bidde istället en mycket trevlig middag hemma hos dagiskompisarna med en fantastisk Jamie Oliver-gryta av köttiga korvar, färska tomater och härligt bröd att suga upp den mustiga buljongen med. På det en knäckig hemgjord crème brûlee och den kulinariska lyckan var total. Magen i fyra hörn.
Nyss åkte resten av familjen iväg på barnkalas och jag ska gå och fika med long lost friend och se om vi fortfarande har nånting att prata om. Sprang rakt i armarna på henne på nyårsaftonsdagen efter att inte sett henne på drygt ett halvår, trots att vi bor på samma gata, femtio meter emellan. En lång och lite sorglig historia. Kanske hittar vi en tråd igen, kanske inte.
Nyss åkte resten av familjen iväg på barnkalas och jag ska gå och fika med long lost friend och se om vi fortfarande har nånting att prata om. Sprang rakt i armarna på henne på nyårsaftonsdagen efter att inte sett henne på drygt ett halvår, trots att vi bor på samma gata, femtio meter emellan. En lång och lite sorglig historia. Kanske hittar vi en tråd igen, kanske inte.
måndag 5 januari 2009
söndag 4 januari 2009
Plipp-söndag
Maken är och ångeströjer sitt barndomshem i Borås, åkte sent igår kväll och kommer hem sent ikväll. Tre lass till tippen och urskillningslös rensning. Bråttom. Överlämning onsdag och därmed det sista bandet klippt.
Jag och barnen sov länge, mös i pyjamas till klockan elva, kollade på Pettson (barnen inte jag, jag duschade och satte tusch på fransarna), och städade badrummet liksom i bara farten. Visaren visade på minus tio, en bitande iskyla, men vi tog oss ett par hundra meter till Fältan iallafall. Lunch på Dompan, barnen exemplariska, handlade barnsaxar och pysselböcker, kollade på djuren i Zooaffären. Sprang hem i bitande kylan ty vi hade tappat en vante.
Sonen roade sig en timme med att skriva bokstäver i Bamses skrivbok, dottern med att klippa miljarder 'plippar', mamman med att röra ihop en hallonsockerkaka.
Det är så jäkla skönt att barnen är lite lite äldre, att dom kan leka själva i ganska långa perioder, att vi kan göra roliga saker tillsammans utan ständigt värsta kaoset som var fallet för bara något halvår sen. Nu sitter dom tillsammans (!) och bygger kulbana och säger att dom älskar varandra. (Dvs snart slår dottern en hård ficklampa i huvudet på brorsan...)
Men det är så skönt och jag är så oändligt glad över de finaste två och längtar inte alls efter bebisdoft och röda skrik- och sprattelben. En helt ny frihet, MED barn, har börjat gry ordentligt.
Jag och barnen sov länge, mös i pyjamas till klockan elva, kollade på Pettson (barnen inte jag, jag duschade och satte tusch på fransarna), och städade badrummet liksom i bara farten. Visaren visade på minus tio, en bitande iskyla, men vi tog oss ett par hundra meter till Fältan iallafall. Lunch på Dompan, barnen exemplariska, handlade barnsaxar och pysselböcker, kollade på djuren i Zooaffären. Sprang hem i bitande kylan ty vi hade tappat en vante.
Sonen roade sig en timme med att skriva bokstäver i Bamses skrivbok, dottern med att klippa miljarder 'plippar', mamman med att röra ihop en hallonsockerkaka.
Det är så jäkla skönt att barnen är lite lite äldre, att dom kan leka själva i ganska långa perioder, att vi kan göra roliga saker tillsammans utan ständigt värsta kaoset som var fallet för bara något halvår sen. Nu sitter dom tillsammans (!) och bygger kulbana och säger att dom älskar varandra. (Dvs snart slår dottern en hård ficklampa i huvudet på brorsan...)
Men det är så skönt och jag är så oändligt glad över de finaste två och längtar inte alls efter bebisdoft och röda skrik- och sprattelben. En helt ny frihet, MED barn, har börjat gry ordentligt.
lördag 3 januari 2009
Bang! Och smutsen är väck!
Nä. Nu är det dags att gå och nanna. Meningslös reklamTV liksom.
Stackars maken har just anlänt sin barndomsstad för att röja ut sålda barndomshuset på ett dygn, rensa och köra till tippen. Jag tar gnällfisarna och åker stjärtlapp under tiden.
Flyttfågel
Vi har äntligen bestämt oss för att flytta.
Vi vet bara inte när, eller vart.
Vi är bara överens om självaste nödvändigheten av att förflytta oss till hållbarare leverne. Och vi tror att vi är överens om större holk, men idag i Djursan hos vännerna med coolaste sextiotalar'n så bligade vi hustvekande på varandra igen.
Tvåtusennio kan bli ett spännande år.
Vi vet bara inte när, eller vart.
Vi är bara överens om självaste nödvändigheten av att förflytta oss till hållbarare leverne. Och vi tror att vi är överens om större holk, men idag i Djursan hos vännerna med coolaste sextiotalar'n så bligade vi hustvekande på varandra igen.
Tvåtusennio kan bli ett spännande år.
Vinegummet (dottern)
Det som bereder lilla två'åthalvtåringen allra högsta nöje för dagen är att klippa.
Klippa små små små 'plippar' av pappersark. Små små, men största koncentration och vass sax.
Livsfarligt måhända, men hon är skicklig med saxen för sin ringa ålder.
Lika skicklig som hon är på att säga "Nej! INTE!", och lägga sig raklång tills hon får hälla upp ett glas mjölk ur tungfyllda en'ånhalvlitarn SÄLLV i lilla lilla glaset.
Så sitter vi i bilen efter krig med bilstolsknäppningar och vem som ska få sitta i framsätet när lilla vinegummet ropar till sin bror: "Nuuuut?!" "Nuuuuuuuuuut?!"
"JA!", svarar Knut.
"Ja ÄKKAR dig, NUUT."
Och stora rörda tårar blinkas bort i lilla vinegummets föräldrars ögon.
Klippa små små små 'plippar' av pappersark. Små små, men största koncentration och vass sax.
Livsfarligt måhända, men hon är skicklig med saxen för sin ringa ålder.
Lika skicklig som hon är på att säga "Nej! INTE!", och lägga sig raklång tills hon får hälla upp ett glas mjölk ur tungfyllda en'ånhalvlitarn SÄLLV i lilla lilla glaset.
Så sitter vi i bilen efter krig med bilstolsknäppningar och vem som ska få sitta i framsätet när lilla vinegummet ropar till sin bror: "Nuuuut?!" "Nuuuuuuuuuut?!"
"JA!", svarar Knut.
"Ja ÄKKAR dig, NUUT."
Och stora rörda tårar blinkas bort i lilla vinegummets föräldrars ögon.
Soffkonversationer att bevara till eftervärlden
Maken: "Och du vet, det krävs minst - MINST alltså - sex ljuspunkter i ett rum för att få den rätta myskänslan! Folk är för dåliga på ljussättning, dom bara tänder taklampan *kräkljud* och sen är det liksom bra. Nej, alltså, sex ljuspunkter, ja gärna åtta..."
Hans lillebror: "Öh, va?"
Maken: "Mysbelysning. Alltså. Inredning. Din lägenhet är alltså jättefin, men tänk på det där med ljussättningen så blir det perfekt!"
Hans lillebror: "Öh, okej?"
Hans lillebror: "Öh, va?"
Maken: "Mysbelysning. Alltså. Inredning. Din lägenhet är alltså jättefin, men tänk på det där med ljussättningen så blir det perfekt!"
Hans lillebror: "Öh, okej?"
Shoppingrecension
Tiger-rean sög. Värsta sorten - rea bara på vissa stands, ordinarie på det mesta. Och inte ens halva priset; 40% erbjöds på överblivna smokingjackor i storlek 44. Min dream suit hängde på ordinariestandet och glänste med prislappen på flera lakan fullt synlig.
Tog en snabb sväng om In Wear, funderade på en stickad svart klänning men tvekade. Checkade Hilfiger, dålig rea där med, bara 30%. På Solo var det bättre, stod och fjelade med en Fred Perry-skjorta i femtiotalsstil med 70% off, mycket bra men släppte den i sista stund. Var liksom inte riktigt sugen, och egentligen inte i behov.
Tog en snabb sväng om In Wear, funderade på en stickad svart klänning men tvekade. Checkade Hilfiger, dålig rea där med, bara 30%. På Solo var det bättre, stod och fjelade med en Fred Perry-skjorta i femtiotalsstil med 70% off, mycket bra men släppte den i sista stund. Var liksom inte riktigt sugen, och egentligen inte i behov.
fredag 2 januari 2009
Kostymcraving
Funderar på att kila ner på Tiger-rean imorgon vid tiosnåret. Skulle så rackarns behöva en silvergrå kostym, med kjol. Inte säkert att den jag suktat efter ens är på rea, men man vet ju aldrig och då borde man kanske vara där vid öppning.
Tror alltid att jag ska bli en high-heeled powerwoman bara jag får på mig just den där kostymen, men retrospektivet ger att jag oftast drar på mig slimfitjeansen och tröja. I alla fall om jag inte ska träffa nån extern på jobbet den dan. Men jo, om jag bara skaffar mig just denna lilla beauty så löövar jag att jag ska gå klädd i suit all day long.
Tror alltid att jag ska bli en high-heeled powerwoman bara jag får på mig just den där kostymen, men retrospektivet ger att jag oftast drar på mig slimfitjeansen och tröja. I alla fall om jag inte ska träffa nån extern på jobbet den dan. Men jo, om jag bara skaffar mig just denna lilla beauty så löövar jag att jag ska gå klädd i suit all day long.
Fredag med Bamse
Jullovskaos på Sjöhistoriska med tusen barn som skulle krama Bamse, båtstoj och pyssel i källaren samt filmvisning av gamla Bamsefilmer i filmsalen. Barnen tyckte det var kanoners. Själv hamnade jag i skrattknasigt samspråk med en pappa brevid som liksom jag hade svåra problem med att montera själva båten.
torsdag 1 januari 2009
Retrospektiv 2008
Det här året har varit ömsom vin ömsom vatten. Första halvan var fantastiskt, vi inledde ju med en alldeles ljuvlig sjuveckors Thailandsresa (uppföljaren på åttaveckorsresan förra året) och kom hem fulla av energi och sammansvetsade som familj, med lust både på jobb och dagis.
Våren var lättsam och skön, det var kul att jobba, kul att planera höstens jobbresor och kul att boka in en sommarturné på våra respektive barndomsorter. Det kom en liten backlash strax före sommaren då maken plötsligt fick ett erbjudande jobwise som sedan fuckade upp. Det tog några veckor att ladda om.
Sommaren var okej, vi hade en skön vecka i Skåne med undantag från min mors kravfyllda och fullständigt galna lurpåslängningar på grund av att saker inte blev exakt som hon tänkt sig. Mer smolk var makens strandtappade vigselring med guld från älskade morfar Elof, en bil som kajkade ur vid utfarten från Varberg så att vi fick packa ur sovande barn och packning och ta in på hotell en extranatt, som dock blev väldigt kul.
Hösten var den första hösten sen barnen kom som vi båda arbetade full tid och barnen var (korta) dagar på dagis. Det visade sig vara ganska slitigt, men funkar på grund av våra flexibla jobb och extremt jämna lassdragning. Mina jobbresor har varit fantastiska, både för resornas mål i sig, men också för att det faktiskt funkat helt okej för maken att dra hela lasset själv en hel vecka, och för mig att faktiskt kunna vara borta från barnen samt bemästra min panikångest.
Sen började slitet ta ut sin rätt, vi blev trötta, min pappa blev dålig (sämre) och åkte in och ut på sjukhus för lunginflammationer och blodtrycksfall. Att prata med mamma var en enda lång redogörelse för all världens elände, något som dränerade mig kraftigt på energi. Sen började jultjafset, och breven från hell dök upp i postboxen under november och december.
Kräksjukan kom, förkylningarna kom, mormoderns explosioner kulminerade i bruten telefonkontakt och genererade kraftig ångestutbryt hos mig. Min far flyttade in på sjukhem tills vidare, min mor bröt igenom, vi var trötta och slitna. På jobbet uppstod plötsligen två konflikter som påverkade mig även om jag varken var orsak til eller kunde påverka utgången. Den är för övrigt fortfarande oviss, och innefattar bland annat en omorganisation där worst case är att min avdelning splittras och några av oss får ny chef och ändrad inriktning.
Jag insåg att jag måste ta tag i och hantera all ångest och alla känslor jag bär på och bokade tid hos en samtalsterapeut. Jag insåg att jag måste träffa min far och åkte ner till Malmö med dottern dagarna före jul. Mötet med min mor gick hyfsat, inga öppna konflikter, inga sparkar under bältet, på ytan och för en utomstående, en skenbart normal relation med fika och gå-på-stan.
Julen blev bra, det var mysigt och roligt att vår lilla familj på makens sida (bror och syster och systers boyfriend) kom upp och stannade så länge. Vi hann, trots allt, med både att rulla köttbullar och fixa ordentlig julstämning i lyan.
Lite gnissel nu på slutet, två veckors hemmavaro med familjen på 87 kvm börjar ta ut sin rätt. För kallt att vara ute längre stunder, för tråkigt att vara inne hela tiden. Och min kära mor klarade galant att skapa ångest även på årets sista dag med ett välplacerad sms mitt i nyårssupén.
Jag hoppas att 2009 blir ett bra år, och jag hoppas att jag får lära mig mer om mig själv och om andra, att livsvisdomen blir större. Jag hoppas få njuta ännu ett år med min fina lilla familj som jag älskar så innerligt, och jag hoppas att jag kan lära mig se halvfulla glas istället för halvtomma i lite högre utsträckning.
Våren var lättsam och skön, det var kul att jobba, kul att planera höstens jobbresor och kul att boka in en sommarturné på våra respektive barndomsorter. Det kom en liten backlash strax före sommaren då maken plötsligt fick ett erbjudande jobwise som sedan fuckade upp. Det tog några veckor att ladda om.
Sommaren var okej, vi hade en skön vecka i Skåne med undantag från min mors kravfyllda och fullständigt galna lurpåslängningar på grund av att saker inte blev exakt som hon tänkt sig. Mer smolk var makens strandtappade vigselring med guld från älskade morfar Elof, en bil som kajkade ur vid utfarten från Varberg så att vi fick packa ur sovande barn och packning och ta in på hotell en extranatt, som dock blev väldigt kul.
Hösten var den första hösten sen barnen kom som vi båda arbetade full tid och barnen var (korta) dagar på dagis. Det visade sig vara ganska slitigt, men funkar på grund av våra flexibla jobb och extremt jämna lassdragning. Mina jobbresor har varit fantastiska, både för resornas mål i sig, men också för att det faktiskt funkat helt okej för maken att dra hela lasset själv en hel vecka, och för mig att faktiskt kunna vara borta från barnen samt bemästra min panikångest.
Sen började slitet ta ut sin rätt, vi blev trötta, min pappa blev dålig (sämre) och åkte in och ut på sjukhus för lunginflammationer och blodtrycksfall. Att prata med mamma var en enda lång redogörelse för all världens elände, något som dränerade mig kraftigt på energi. Sen började jultjafset, och breven från hell dök upp i postboxen under november och december.
Kräksjukan kom, förkylningarna kom, mormoderns explosioner kulminerade i bruten telefonkontakt och genererade kraftig ångestutbryt hos mig. Min far flyttade in på sjukhem tills vidare, min mor bröt igenom, vi var trötta och slitna. På jobbet uppstod plötsligen två konflikter som påverkade mig även om jag varken var orsak til eller kunde påverka utgången. Den är för övrigt fortfarande oviss, och innefattar bland annat en omorganisation där worst case är att min avdelning splittras och några av oss får ny chef och ändrad inriktning.
Jag insåg att jag måste ta tag i och hantera all ångest och alla känslor jag bär på och bokade tid hos en samtalsterapeut. Jag insåg att jag måste träffa min far och åkte ner till Malmö med dottern dagarna före jul. Mötet med min mor gick hyfsat, inga öppna konflikter, inga sparkar under bältet, på ytan och för en utomstående, en skenbart normal relation med fika och gå-på-stan.
Julen blev bra, det var mysigt och roligt att vår lilla familj på makens sida (bror och syster och systers boyfriend) kom upp och stannade så länge. Vi hann, trots allt, med både att rulla köttbullar och fixa ordentlig julstämning i lyan.
Lite gnissel nu på slutet, två veckors hemmavaro med familjen på 87 kvm börjar ta ut sin rätt. För kallt att vara ute längre stunder, för tråkigt att vara inne hela tiden. Och min kära mor klarade galant att skapa ångest även på årets sista dag med ett välplacerad sms mitt i nyårssupén.
Jag hoppas att 2009 blir ett bra år, och jag hoppas att jag får lära mig mer om mig själv och om andra, att livsvisdomen blir större. Jag hoppas få njuta ännu ett år med min fina lilla familj som jag älskar så innerligt, och jag hoppas att jag kan lära mig se halvfulla glas istället för halvtomma i lite högre utsträckning.
Dagen innan ett nytt års början, dagen efter
På det hela taget en lyckad nyårsafton. Vi träffade vänner på seneftermiddagen, utan barn, och drack champagne ur magnumbutelj och åt varm anklever ackompanjerade av Sportify's alla möjligheter till nostalgitrippar. Skålande med gamla kära vänner och hade två timmars total bliss.
Åkte hem till en mer kaotisk nyårssupé, solamente la familglia, bestående av blinier toppade med iransk kaviar, crème fraiche och rödlök, färskkokt hummer med pepparrotsmajo samt saffranscrème brûlée. Champagne förstås. Barncider till kidsen som envisades med att äta middagen iförda solskyddsdräkterna avsedda för Thailandsresor, keps och allt.
Smolket kom i form av obehagligt sms från mormodern som hoppades att vi kunde "sova gott inatt" med tanke på att hon sitter ensam och eländig. Jag gjorde mitt bästa för att inte låta klumpen i magen växa sig större, men aptiten på hummern försvann.
Tände sen tjugo tomtebloss på balkongen och önskade alla förbipasserande Gott Nytt. Bäddade ner oss i soffan och kollade på Grevinnan och Betjänten, åt jungfrubröst, och försökte hålla oss vakna. Sonen däckade mot sin egen vilja halv elva, dottern på mattan fem minuter därefter och sedan maken. Endast modern var vaken. Dunade in halv tolv, och var rätt nöjd med det faktiskt.
Önskar er alla ett Gott Nytt År och hoppas ni haft en fantastisk start på det nya året!
Åkte hem till en mer kaotisk nyårssupé, solamente la familglia, bestående av blinier toppade med iransk kaviar, crème fraiche och rödlök, färskkokt hummer med pepparrotsmajo samt saffranscrème brûlée. Champagne förstås. Barncider till kidsen som envisades med att äta middagen iförda solskyddsdräkterna avsedda för Thailandsresor, keps och allt.
Smolket kom i form av obehagligt sms från mormodern som hoppades att vi kunde "sova gott inatt" med tanke på att hon sitter ensam och eländig. Jag gjorde mitt bästa för att inte låta klumpen i magen växa sig större, men aptiten på hummern försvann.
Tände sen tjugo tomtebloss på balkongen och önskade alla förbipasserande Gott Nytt. Bäddade ner oss i soffan och kollade på Grevinnan och Betjänten, åt jungfrubröst, och försökte hålla oss vakna. Sonen däckade mot sin egen vilja halv elva, dottern på mattan fem minuter därefter och sedan maken. Endast modern var vaken. Dunade in halv tolv, och var rätt nöjd med det faktiskt.
Önskar er alla ett Gott Nytt År och hoppas ni haft en fantastisk start på det nya året!
Happy New Year!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)