Hotell Kantarell

Nycklarna blev våra idag!



Huset


Tomten och garaget


Utsikt över sjön

- Posted using BlogPress from my iPhone

Aspen style

Dom nya Ski Lodgerna som inspirerats av amerikansk fjällstuga från femtiotalet. I like.

Hur kan man liksom låta bli att ta en Irish Coffee i loungen när djurhudarna ligger uppfläkta och bara väntar, brasan är tänd och tapeterna är rutiga.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Åka utför

Vi drog till fjällen. Efter två dagars skidskola åker båda uppför och utför utan större problem. Dottern saknar helt rädsla för fart och höjd och propsade på att få åka upp i stora ankarliften och sen kasta sig utför i dödsföraktande hastighet och med ett självförtroende värt en elitåkare.
Jag applåderar henne och önskar bara jag hade haft samma mod. Inser vikten av det svängrum och push man behöver som liten för att våga. Vådan av curling, vikten av att som förälder släppa överbeskydderiet.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Man har överlevt

Och man åker iväg på halvpension ett par dar.

So long!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Svenskt och Sydamerikanskt

Julaftonsmiddagen övergick - när modern lämnade huset 19:55 - i total sydamerikansk fiesta med cumbia och merengue. Barnen tyckte det var helt fantastiskt. Jag också.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lillejulafton

Uppsidan

Det som väger upp är besök av världens mysigaste lilla kusin - gladare barn har aldrig skådats!



Och så julmyset förstås. Fria händer.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Never again

How goes?
Vidro, if you ask.

Jag mår... dåligt.
Ont i magen, ont i halsen, kroppen och huvudet. Käkarna spända som ett skruvstäd.
Jag tror det är helt psykosomatiskt.

Ja, tack, vi har redan haft ett breakdown. Modern har nämligen fått för sig att hon nu inte längre kan åka hiss ensam. Varken hos oss eller i låneholken. Och bussen dörr-till-dörr vägrar hon helt. Varför? Panikångest. Ny variant. Icke förhandlingsbar.

Så plötsligt finner vi oss i en situation där Modern kräver personlig eskort dörr till dörr. Och är immun mot alla rationella argument eftersom hon hävdar psykisk instabilitet.
Vansinne. Totalt.

Så igår blev det tantrum och känslomässig utpressning eftersom vi hade vänner på glögg och därmed inte kunde köra henne hem. Efter tårar, obehagliga samtal och sjukt tryckt stämning beställde, betalade och skickade vi iväg henne i taxi. Straffet i form av utebliven närvaro på sonens julavslutning (förväntat) och total tystnad (martyrskap).

Och efter tredje kvällens middag den vanliga litanian om att det här verkligen är SISTA gången nånsin hon reser till Stockholm.

I wish.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så har vi då mormor in da house

Och ha ha, hur förutsägbart är inte allt?
Hur kan man tro att det nånsin blir annorlunda?

Tåget var fem minuter tidigt, men ack, resan var förfärlig.
Trafiken i Stockholm hemsk.
Julbelysningen i city gräll.

Fina vännens lägenhet där mormor ska sova (som är supermysig och sekelskifescharmig) var kall och mörk (eh, bara att tända en lampa?).
Vår hiss var otäck och skranglig och ytterdörrarna inte lika fina som i förra huset.
Maten jag handlat åt hon ändå inte, (eftersom hon lever på enbart Polly och lugnande) och VAD HADE VI TÄNKT ATT HON SKA GÖRA HELA DAGEN ENSAM IMORGON?? (Hon är medveten om att vi jobbar.)

Kan hon inte gå på stan då? Nej HERREGUD, det BEGRIPER vi väl att hon inte kan. Med hundar?? Nej, men kanske utan? Nej, HERREGUD hon lämnar inte hundarna ensamma i en främmande lägenhet.
Kan hon promenera med hundarna till oss då, om hon får nycklar så hon kommer in (vi jobbar)? Nej, HERREGUD det är för långt och för kallt.
Kan hon ta bussen då som ju går utanför och som stannar utanför? Nej, USCH hon vet inte hur man åker buss med hundar, och hon vet inte vart hon ska och...

Nu körde maken just hem henne till mysholken, på villkor att han stannar tills hundarna kissat utanför i lilla miniparken (för hon är mörkrädd och Stockholm är fullt av banditer) samt åka med i hissen upp (för den hissen är tydligen också läskig).

Det har gått tre timmar.
Ni förstår kanske att man måste vara kraftigt terapimobiliserad för att lyfta sig ut ur boxen.

Ho ho ho, God Jul!

Årets julhandlarsöndag

Avlöpte relativt väl. Medan barnvakten var hemma och bakade pepparkakor med telningarna, rusade mamman och pappan runt i snöblandat regn och fick julklappspanik i köpgallerior och finare varuhus.

En stund. Sen var vi tvungna att ta en paus för att klistra lite BR-klistermärken.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tvåhundra köttbullar senare

Kycklingleverpastej med konjak, glasmästarsill, löksill, koriandersill, besk och köttbullar.

No further reporting

"Yu-gi-oh, Peter Pan, glass och pyjamas". Man kan hoppas att sjuåringen sover nu.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sova över

Idag ska sjuåringen sova över hos en kompis. Första gången.
I flanellpyjamas och med tandborste i särskild necessär och påminnelse om att gå och kissa en extra gång innan sovdags.

Ska bli spännande att se om det funkar. Eller om det ringer ett ynk som vill hämtas senare ikväll.

Jag är nämligen ingen bra rolemodel. Alls. Sov inte över förrän typ på gymnasiet(!). Led av svår separationsångest och hemlängtan. Minns pinan och ångesten och pinsamheten när pappa körde femton mil för att hämta mig mitt i natten mitt i skogen på en klassresa i sexan. Jodå s'atte. Jag var värst.

Det har jag förstås inte berättat för barnet. Försöker hålla god min och inte överföra mina egna trauman. Istället köra värsta peppen som jag hoppas går in.

En jobblust låg

Eller två.

Nämen alltså seriöst. Jag ooorkar inte.
Är sjuhuhukt less på allt och alla jobbrelaterade grejor just nu.
Och som för hårt vispad grädde på ett obefintligt mos så kommer det 'hemläxa' över jullovet i form av leverans av årsredovisningstexter. Får man ens göra så?

Vad håller vi människor på med egentligen? Håller på med sånt vi har hittat på är viktigt. Jöss.

Jag vill bara ligga under en tjock filt och äta choklad.
Låt mig va ifred liksom.

Ett öga rött

Eller två.
Ögonirritation.
Ögonförkylning?
Röda. Svullna. Svidet.

Och så negget på det.
Jobbnegget. Det där smått bittra cyniska trötta. Jullovslängtan.

Ingen bra dag idag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hotell Kantarell

Och nu är vi överens med säljarna. The Knallelander has done it again.
Dom står för materialkostnaden för det extrajobb vi måste göra med att byta ut isolering och blindbotten, och vi tar jobbet.

Wiii, kom sommar på Kantarellvägen 48!
Helt galet!

En f.d kollega som jag lunchade med igår undrade om vi led av "familje-damp".
Ja, man kan ju undra. Själslig rastlöshet, är det samma sak? Att drivas av utmaning och nya projekt. Men nu hoppas jag ju på en sommar i en solvarm blå hammock, lätt gnisslande. Barn som hoppar rep och plockar smörblommor. Fästingar. TBE. Algblomning... eh, ja. Men lite 'nybyggarkänsla' faktiskt. Nu sätter vi ner sommarbopålar i Sörmland. Slår an ny bana för barnens kommande sommarminnen.

Och källarförrådet ska inventeras på Prunus-serviser och Min Lilla Stad-burkar.
Och så har jag lovat att klippa naglarna och bli händig. Hoho.

Mitt hjärtas lilla dam

Har en dotter som funderar mycket just nu. Hon är rädd för döden, för att bli gammal, för att vi ska bli gamla. Hon blir ofta lite ledsen vid läggdags när hon funderar på allt det här.

Ikväll hörde jag henne snyfta tyst i sängen och gick in till henne.
"Mamma... Först kände jag att jag ville göra såhär: (spelar på läpparna), sen kände jag att jag måste hosta och DÅ kände jag att jag behöver gråta lite."




- Posted using BlogPress from my iPhone

7-årskalas!

Sinnes-söndag

Sjuåringar, trollkarlar och en visserligen god & gul enligt önskemål men ganska ful tårta.
Har barn alltid varit sådär högljudda?

Överlevde tack vare trollkarlen Max Magicos trollbindande show som höll vildbattingarna som fastnaglade en knapp timme.

Söndagskväll med ljus (nähä?), bolognese och en skvätt vin. Diana Kralls julskiva.

Ladda om och ladda full rulle mot julen som detta år inkluderar ägarbyte av ett litet hus vid en liten sjö. Får bergochdalbanehisningar vid tanken. "Hur ska vi greja det?"

Julen i sig också en utmaning you-know-why... Fick med fölsedagshälsningen till sonen också en avisering om ett sk "brev" imorgon, med "mina frågor". Jöss.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Lördag

Man vaknar en lördag och tycker det är en jättebra idé att dra med hela familjen till IKEA.

Och det går kanon. Barnen rusar till "Småland" och tycker en timme är för lite. Under den timmen hinner vi med det vi ska, vilket inkluderar 620 ljus och 550 servietter.

Sen kommer man hem, vilar under pälsen en timme (medan barnen ger varandra penselmassage à la fritids), och tar sen bussen två stationer där man i de fina salongerna upplever en rysk afton med honungsdoppad saltgurka, rödbetssoppa och iskyld vodka.

Nu Nobelfest på TV och paketinslagning. Imorgon fyller unge herrn i huset sju.


- Posted using BlogPress from my iPhone

These boots osv

Nej inte mina. Inte i slask.
Har varit blöt ända in i sockarna hela dan efter att ofrivilligt ha klafsat runt i issörjiga pölar.

Sen hämtade jag en slipoverklädd Nobelfirare och en liten pepparkaka för finklipp hos Bibbi på Grodan.

Räkor, krabba, julmust, choklad och Dr L.

Nu sover maken i soffan och drömmer om flaggstänger och sticksågar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det här med att ropa hej

Vi fick just besked, inte helt oväntat, att vi bör byta ut isolering och blindbotten för att det ska bli riktigt bra.

Det innebär att vi har rätt att dra oss ur. Men det vill vi ju inte. Nu har jag mentalt ställt in mig på min första sommar vid Nedingen.

Alltså plockar vi nu in offerter på merkostnaden. Och skickar Boråsaren att förhandla hårt återigen med mäklare/säljare.

En nervös följetong.

Orolig onsdag

Jamen idag då, vilken bergochdalbanedag.
Kunde knappt andas imorse. Illamående. Diarré typ.
Tre sidor nerklottrade med blajsaker som "need for enabling policy framework", "upgrading of biogas to vehicle fuel" osv.

På med långkallingar under kostymen (jodå). Lunch på fräschmexaren.
Sen in i möte med Läppstiftet och Musslan. Så ringer det från plus nio sju ett och vips sitter jag på just knastrig lina med fyra dirrar; en som bryter starkt på franska och en på hindu och hör knappt vad dom frågar. Saker som "vad är det viktigaste du skulle uträtta på den här posten, om du fick den" osv. Omöjliga frågor. Men jag hade guacamole i magen och babblade på om policy framworks och vikten av vatten och gu vet vad. Hörde mig själv i mysko eko. Sen tack å ajö å vi hör av oss. Jojo.

In och lyssna på Lipstick med Skäggstrå igen, köra lite powerpoint för departementen, äta en pepparkaka (för det ska man tydligen göra på alla möten såhär före jul) och så hem, boka hotellrum i Nice och flyg till Dubai och så möta maken och barnen i bankens knarrande sekelskiftesvåning.
Fick vår mille, och hoppas nu att Anticimex inte hittar nåt oförutsett i isoleringen. Isåfall är vi hemma med köpet av vårt alldeles egna sommarställe med sjöutsikt!

"Firade" lånet med middag på Cassi, en brickmatsrelik från sjuttiotalet på finaste Östermalmsadressen.(Dom har sånt som kalvlever anglais och scampi indienne).

Kom hem, tände mina tjugosex ljus och åt en handfull Pringles med honung- och dijonsmak.

Ungefär så.
Har min dag varit.

Sjukt nervig

Imorgon strax efter lunch ska jag blir intervjuad per knastrig telefonlina av tre höga direktörer i Fjärran land. På engelska.

Ett djärvt infall, ett vad jag trodde longshot som plötsligt hör av sig och vips ska jag alltså in i intervju.

(Minns med fasa en intervju som jag flögs ner till i Bryssel, och jag var på svenskt vis förberedd på att räkna upp mina styrkor och svagheter och redogöra för mina personliga kvalitéer, men blir stället - på teknisk engelska - detaljutfrågad om kemiska substanser i rökgaser, hur kondenskraftverk fungerar samt om jag kunde redogöra för EU-kommissionens senaste ändringsförslag i ellagen. Eh, nej. Varför liksom? Och jag fick heller inte jobbet.)

Det här är min akilleshäl. Jag kan vara stor i käften och babbla på så sjutton i andra sammanhang, men i pressade lägen med allvarliga äldre män blir jag sjukt nervös. Har ingen aning om vad dom tänker fråga. Inte den blekaste faktiskt.

Tk-tk-tk-tkt.

Köpstoppet

Innefattar inte fastighetsköp, för det klassas som investering. (Om nu allt går i lås, fingrar korsade.) Och uppenbarligen inte heller skolans julbasar till förmån för fadderbarn i Afrika. Barnen optimerade sina inköp och delade syskonligt. Kom hem med både ljuslyktor, knäck och experimentlådor.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Byter färg som andra byter

Vad vet jag.
Men nu rök det mörkt jeansblå för en frostig hyacintlila. Och haha, pekfingret ser i vinkeln gigantiskt ut. Scary.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Mother

Å min mor, min mor.
Jag vet inte hur jag ska beskriva hennes sätt att vrida till saker så att det lägsta av hundhuvuden hamnar på mig.

Uppenbarligen var jag tvungen att adressera julen. Vi ska ju vara här hemma, med sydamerikansk minisläkt. Så... jag skickar en kort inbjudan till Modern att också komma upp till jul.
I should have known better, men vad har jag för val, egentligen?

Långt brev följde. Alla problem som tänkas kan. Men om hon ändå skulle behöva välja mellan pest och kolera så fick jag minsann hjälpa henne att hitta en transportlösning. Bil kör hon inte, flyg går bort med tanke på hennes hundar, tåg går nästan bort med tanke på tänkbart snökaos som hon aaaldrig skulle klara psykiskt och slutligen buss, nej det tar för lång tid. Hundarna måste ju kissa!

Slutar med att hon efter att inte ha ringt mig sedan pappa gick bort i september, ringer tre gånger mitt under ett jobbmöte och talar in ett argt meddelande.
När jag ringer upp får jag höra att hennes väninnas man, som kan 'knappra på dator' suttit i över en timme med hennes eventuella tågbiljetter. "Sånt som NI borde gjort!!". Och nu har hon ångest för hon vägrar åka i julrushen. Så hon måste åka upp senast den tjugonde och hem tidigast dan efter den tjusjätte. Och bara om vi hjälper henne med boende, fixar sjuss fram och tillbaka, och hjälper henne att gå ut med hundarna.

Du milde.

Och bara om hon kan skaffa fram ett läkarintyg om hon ångrar sig och inte vill åka, från "läkaren som jag fick skaffa för att få Sobril efter det att du började bråka med mig!".

Det blir en ljuvlig jul!
Tror ni inte?

Sakers samtidighet

Saker har ju som bekant en tendens att hända samtidigt.

Samtidigt som vi håller på att sajna kontrakt för en sommarnattsdröm i Sörmland ringer det plötsligt på en flera månaders död lina från fjärran land. Vad dom vill får jag veta på onsdag.

To be continued.
Eventuellt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens ilands

En trafo (adapter) till ena jul-fjäderljus-tjosan fattades i lådan. Gick till elbehörsaffären. Nej se, såna finns inte, och om dom evrntuellt går att beställa så kostar dom mellan tre och sexhundra spänn. Gick hem och plockade ur varenda grej ur jullådorna och se - där hade den gömt sig! Synd då att halva ljusslingan gått sönder och det står i anvisningen "lamporna till denna dekoration är ej utbytbara. Är ljusslingan skadad, kassera armaturen".

Jag kan också vara hemskt präktig

Barnens fulla med russin och mina fyllda med sjukt mycket smör och mandelmassa.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Jo jag kan

Lyssna inåt ibland.
Har just - efter mycket ångestande - inhiberat min förestående Sydafrikaresa.
Och det känns som en stor tyngd fallit från mina axlar. Jag har kört trippla spår rätt länge nu, och det börjar bli ohållbart. Stressutslag i fejjan (den riktiga) och märklig minnesförlust.
Så nu ska jag fokusera och stanna hemma i Sverige. Några veckor i alla fall.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Att vila i det som är, ha ha

Vi har förmodligen tagit oss vatten över huvudena.
La ett bud på en sommarholk och fick det. Nu måste vi ångesta oss igenom besiktningar av mögliga krypgrunder och svackande tak. Kolla med banken om vi får (mer) lån - gulp - och sen, när allt det är över kanske eventuellt kunna glädjepirra lite över utsikten om en sommar i hammock med sjöutsikt.

Bra då att jag måste åka till Sydafrika på söndag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Från silver sparkles till raw denim

- Posted using BlogPress from my iPhone

Toastmastern

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hänga med i julsvängen

Trenden är tydlig på FB.
Alla bakar lussekatter och tänder ljus.
Slår in adventskalenderpresenter till alla barnen.

Vi har istället druckit champagne på ett slott i Prag.

Får således skynda fynda på vinden och se om vi kan få liv i dom gamla stakarna under veckan. Lussekatter vete fan, det får bli senare.
Återfann i alla fall pepparkaksformarna.

Adventspresanger får vänta. Jag tycker barnen dränks i grejor som det är.

När tiden är kommen åker julskivan på också. Diana Kralls juljazz.

Eldiga Erektionen 2

Lunch på Eldiga 2.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Magi i Prag

Fantastisk helg i sagostaden! Mörk söt öl och grisknän. Champagne och dans till halv fem på Slottet med en helt overklig glittrande utsikt över Praha. Kärlek.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Urk inside

Som globetrotter tycker jag mig vara något sånär härdad. Vet att barn är omedelbara och glömmer lika snabbt. Men nu är ny situation. Nu åker vi för första gången nånsin iväg tillsammans båda två utan barnen.
Och det är gråt och nervös tandagnisslan. På alla utom farfar. Tur det.

Får separationsångest och dödsångest. Tur att jag är van.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Att göra som man blir tesagd

När damen i kassan i bokhandeln slängde ur sig en bokrekommendation sa jag 'ok ro hit med boken'. Å vad härligt med kunder som gör som dom blir tillsagda sa hon.

Ja.

Tesagt är tesagt, och tesagt gäller.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Farfar Nelson is in town!

Skakar mest på huvudet åt mina listor och scheman och ägnar sig istället åt att lära dottern göra chimichurri, spela vändtia med sonen och laga fantastisk chorizo. Jag behöver mer sydamerikansk släkt i mitt liv, det är helt tydligt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Hjärnbarkskramp

När man har för mycket att tänka på samtidigt.
Då växlar min hjärnbark ner till små konkreta och begripliga saker. Som vilken färg vi ska ha på nagellacket på lördag till exempel.

Imorgon blir en bråd dag. Farfar ska skolas in i lämningar, hämtningar, var allt finns, helgens schema och aktiviteter. Det ska handlas mat, presenter och rekvisita. Packas. Provas. Nojjas.

Det blir fint det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Bloggdipp

Missbrukar Läkerol Licorice Seasalt och har en kraftig bloggdipp.
Kanske en effekt av överbelastad hjärna.
Bara små hål av tid.
Kanske en effekt av Iphonens substituerande av datorn om kvällarna vilket gör bloggandet till en plågsamt felstavad pekfingervals.

Jag har hur som helst hunnit med ett lönesamtal, en möhippa, en oplanerad rendez-vouz med Modern, en helg med the ladies (15:e i ordningen och sjukt stolt över det!) och en massa jobbmässiga avdiskningar.

På onsdag kommer farfar Nelson hit och ska vänja barnen vid sin närvaro då vi på fredag för första gången i världshistorien båda två reser tillsammans utan barnen för att spendera en hel helg på bröllopsfestligheter i Prag! Förväntan och nervositet.

Nysnaggad

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mörker

Klåda.
Irritation.
Stress?

Mörker.
Rent generellt, that is.


- Posted using BlogPress from my iPhone

När till och med jag äter fil

Det är när den här kommer till affären! Älska Skånemejerier!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Hemma!

Ljuvlo!

Ginza

Hann med snabb kvällsshopping, japansk ölhall i fejktysk tappning samt en känsla av flärd och lyx i de fashionabla Ginzakvarteren.



- via IPhone

Åhåhååå!

Japanskt pralin-som-halsband-pyssel. Fick verkligen hålla i mig så att jag inte länsade affären. Har en barnslig förkärlek för precis sånt här!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inte helt solklart

Var man befinner sig. Men det är vackert hur som. Om man är en storstadsjunkie som jag.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Tokyo

Tokyonatt

Herregud, somnade som en annan gubbe på bioenergiseminariet om cellulosa. Dreglade kanske till och med. Kom sedan in i andra andning till minglet; åt en räka och pratade med en livstidsanställd.
Klockan är nu nio på kvällen och jag har varit vaken mer än ett dygn. Dax att sova tror jag.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Tokyo

Flight och flyt

Älska japanernas strukturerade system! Nitton minuter från det att flygplanet nuddade marken hann jag via passkontroll, immigration och bagageutlämning med en minuts marginal kasta mig på flygbussen med hjälp av två organiserade japanskor. Långt från alla tröga system elsewhere.









- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Tokyo

Shortstop Wien

Flygplatsen osar av österrikiskt gemyt. Blir sugen på Mozartkuglen och julstök. Marsipan. Ja, till och med skidåkning - om man får dricka glühwein i backen.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Otippat

Två saker hade jag med mig hem från Qatar, förutom penicillinet.
Behås och tamponger (av en särskild hylssort som inte finns i Sverige).
Lite otippat att man hittar favoriter av ovan nämnda sort just i Mellanöstern. Förra gången kom jag hem med precis samma saker från Abu Dhabi. Så det är definitivt nåt dom kan där. Intressant.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det vänder

Två välgörande lediga dagar.
Middag igår med kvartersvänner; skumpa, gåslever och anka i eget fett.
Ostar och polkaswiss.
Idag har hela dagen gått till att laga en gigantisk lasange. Mycket rogivande.
Ett par ryck har också gjorts.
Kvinna tog sak i egna händer och inhandlade led-belysning och kabelspik och så varde plötsligt ljus bakom loungegardinen.
Tyg och vadd och attiraljer inhandlades för kommande världskartepyssel.
Rum rensades på avhuggna fingrar, oversized spelkort, omaka klossar, ihopknycklad karamellstaniol och tusentals oidentifierade föremål.

Tomorrow Tokyo.

En pysseldag

Barnens önske. Glittriga julgranar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Denna höst, ingen tröst

Vi är båda trötta, deppiga, panka och stressade.
Den här hösten. Något med den.
Till och med på jobbet frodas bitterheten och pyser bakom stängda dörrar.

Två dagar ledigt med barnen innan jag packar mammas kappsäck åter igen. Next stop Tokyo och ambassadernas stora gröna konferens. Men jag är frisk (more or less) och resan känns ganska bra i övrigt. Resans karma är god s a s.

Längtar efter julmys (kommer förmodligen mest bli frustration och stress), tända ljus och Ejes praliner. Stillhet.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Egen tid osv

Medan jag reser och slickar mina sår från dessa bortavaror, kompenserar sig maken med några nya hobbies.

Segwaypolon är en. Ett bisarrt men efter en stund helt logiskt fenomen här i kroken. Helt snabbt hamnade han i landslaget (Sveriges enda?) som tränar mot VM.

Sjöfågeljakt i skärgården den senaste. Har nu en extatisk man i soffan och sex döda djur som hänger i snaror på balkongen.

Ja. Om en vecka flyget till Tokyo. Läsa bok och ångesta en smula.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Sätta bollar i rullning

Alltid läskigt att sätta okända bollar i rullning. Hur ska man veta något om vad man vill när alternativen är höljda i dunkel.

Bara tanken skrämmer skiten ur mig men nu har jag gjort det och så får vi se vad som händer, om det nu händer nåt. Troligen inte.

Kryptiskt är inte min grej, men just nu får det vara så.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nämen det är väl rätt ok

Nej, mörkret och kylan är verkligen inte mina såtaste vänner, men hösten som sådan: stövlar, stearinljus, söndagskalops.

Jag tänder tjugo ljus varje kväll. Drar på raggsockar och fleece. Och tycker det känns ganska vilsamt. Inga ljusa sommarkvällar som "måste utnyttjas" på bästa sätt.

Det är ok. På den här sidan julen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Saker man inte förväntar sig kvart i två på natten

När man är inne på sitt femte sömnlösa dygn (due to hostan från hell etc) och liksom hamnat i hostig halvdvala i halvsittande ställning.
När då brandlarmet (iuu-iuu-iuu) går igång med efterföljande damröst rakt ut i rummet: "Attention! Do NOT use the elevators!". Kl.01:47 på natten.
När då nervösa internationella igelkotten Ivar oroligt ringer ner till receptionen och möts av ett "I'm so sorry Madame, I'm so sorry, so sorry..." och man inte fattar om det är för att det är ett misstag eller för att det brinner.
När man sen hostar sig till sömns igen för att en timme senare vakna av en dejà vù av exakt samma slag.
Då blir man lite trött, ja?


(Nybyggt hotell, felintrimmat högtalarsystem)

Himmelska pannkakor på färden

Hade en hallucinatorisk flygresa hem. Miss i nassen. Planet halvtomt (skönt) och fick 'egen' flygvärdinna som försåg mig med vatten, te, jordgubbspannkakor och stödstrumpor. Såg planet cruisa över Mellanösterns sanddynor och bergskedjor. Hamnade med hjälp av kemisk skit i hjälpligt hostfri dvala och såg flygvärdinnans ansikte sväva ovanför mig. "Anything else I can get for you, Madame?".

Kom hem på morgonkvisten och rasade i säng, sov sex timmar. Kroppen tog igen sex dygns sömnskuld.

Nu återstår att jobba på min alltför omfattande och självdestruktiva ansvarskänsla. Jag måste inte ta ansvar för hela världen. Men det är så svårt.
Har redan fått himlande ögon av herr C på några yrsliga uttalanden.

Well well. Snart helg och då kan man ju vila ut, ha ha.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Förnuft till fånga

Bokade om hemresebiljetten, vilket inte var helt enkelt, och åker hem inatt istället för torsdag morgon. Känns vansinnigt skönt.

Kommer hosta sönder resan för medpassagerarna, men det får gå.

OCH. Imorgon ska jag bara vila. Lovar.

En erfarenhet i (female) qatarisk sjukvård

Mådde så risigt idag mitt under ett möte att jag fick avbryta och åka tillbaka till hotellet. Fick skjuts av den Jordanska receptionisten som iklädd slöja tokkörde sin Honda som en biltjuv
rätt in i kaklet. Insåg uppe på rummet att det här funkar inte, fem sömnlösa nätter och jag orkar inte mer, så hotellbilen får köra mig till närmsta sjukhus.
Här blev jag avsläppt:

Hittade sedan hit. Olika ingångar för män och kvinnor. Olika kassor, olika apoteksluckor, olika utgångar.


Blev invisad i ett (female) väntrum där det var full kalabalik. En massa burkaklädda kvinnor som yrade runt, jag fattade inte om det fanns nåt kösystem men vips blev jag bryskt inputtad av en indisk sköterska i ett bås där jag fick suga på en plastpinne. Sen utknuffad och tillsagd att vänta. Sen inkastad i ett annat minimalt bås med ett draperi mellan mig och alla andra i väntrummet där jag fick vänta på den kvinnliga qatariläkaren som lyssnade på lungorna, kollade halsen och skrev obegripliga arabiska tecken på ett gult papper med många stämplar. Detta papper fick jag sedan lämna in i en (female) pharmacylucka, fick tillbaka ett blått papper. Det blåa pappret skull lämnas i en (female) cashier-lucka och betalas kontant. Sen tillbaka till apoteksluckan där jag slutligen kunde hämta ut antibiotika och antihistamin.
Ett litet äventyr kan man säga.

Nu ligger jag i sängen och ber till Gud att jag ska få sova inatt.
Och shit vad man längtar hem när man är risig.



- Posted using BlogPress from my iPhone

I Arabienland

Landade i Doha. Kvällstemp tjugoåtta grader. Åt en italiensk middag på ett amerikanskt hotell serverat av en sydafrikan. Preppar mig med morfin inför natten och hoppas få sova lite bättre än mina tre föregående sönderhostade nätter.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Doha, Qatar

Hostan från hell

En sak som är bra med att bli äldre är att man varit med om det mesta förut.
Man vet att man klarar två nätter utan sammanhängande sömn eftersom man gjort det förut.

Inatt satt jag upp och sovhostade i karantän i dotterns rum (dottern och maken tog skydd i dubbelsängen). Tror att jag somnade in av ren utmattning mot tresnåret. Andra natten på raken.
Kvällen trevliga grannmiddag inställd.
Min resa imorgon måste mobiliseras inför, med alvedon och dagens läkarbesöks förväntade resultat i form av kemiskt shit tror jag mig kunna sitta sex timmar på ett plan utan alltför stor vånda. Samvetet för makens gränänklingskap dock större eftersom jag legat platt denna vecka och inte kunnat vara behjälplig med vare sig tvätt, mat eller plock. Och så en hel vecka till på det.

Fan vad jag hatar att bli såhär sänkt. Jag blir sällan sjuk, men när jag väl blir det slås liksom hela lekamen ut.

Inte mer just nu snälla

Ingen bra tid just nu.
Förkylningen övergick i den värsta sortens pinhosta, den som håller en vaken hela nätterna, den med slem som gör att man klöks i slutet av varje hostattack. Been there done that och inget hjälper. Inte ens morfinet i Coccillanan.

Jobbet trillar över mig, välter liksom uppifrån, stora stenblock. Min ansvarskänsla har gått till överdrift, the good girl is getting very very tired.

Hemmet ser ut som bombnedslag. Så mycket saker vi skulle vilja och behöva ordna. Dottern bor fortfarande i ett rum som ser ut som det nyss packats upp ur flyttkartonger. Men så många steg. Nån måste köpa rätt krokar, rätt spik, och sen måsta man hitta hammaren och bestämma sig för hyllan ska sitta och just ja, det saknas en konsol. Så går tre veckor igen.

Bilen äntligen klar efter fyra veckor på verkstaden. Maken insåg igår efter att ha åkt kommunalt dit att vi inte längre har någon kredit på vårt gemensamma kort så därför står den kvar på verkstan.

På lördag går planet till Qatar.
Jag har lovat att boka biljetter för mig och bossen till Japan.
Sydafrika står och bankar på dörren.

Och sen ska man hålla koll på all APT, läxor, föräldramöten, lekdejter, simskolor, fotbollsmatcher, komma ihåg att skicka fölsedagskort, skicka present till nyfödd bebis, svara på barnkalasinbjudningar och dessutom försöka vara trevlig också.

Just nu vill jag bara spola fram bandet till nån varm loj sommardag mitt i en tolvveckorssemester.

Denna dagen ett liv

Tack för alla tankar och allt stöd idag! Jag tog mig igenom med förståndet i behåll.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skillnad på folk och folk

Nä men ingen blir väl förvånad om jag säger att lurar återigen slängts på från hållet skånska slätten.

På sms-frågan om hur jag enklast tar mig från tågstationen till moderns inhägnade boende får jag till svar "ta buss 33 från Hyllie". Inte ens minsta lilla tanke på en liten snabb upphämtning medelst moderns splajdans bil som står lättillgängligt parkerad utanför hennes port, men icke. Taxi eller buss.

Det paradoxala blir när jag tänker på den upphämtningsprocedur som föregicks de tidigare Stockholmbesöken från hennes sida. Där det krävdes att både jag och maken skulle ta semester, en skulle stå på stationen och vänta en halvtimme innan tåget från malmö anlände, den andra stod och väntade med bilen precis utanför Centralen så att intet onödigt jobbigt steg skulle behövas tas, och middagen helst skulle vara förberedd och umgänget tillgängligt 24/7. Annars påslängda lurar, ledsna ilskna vykort, skuld och åter skuld.

Det är fine. Jag kan såklart ta en buss. Men grejen bara.

Logistiken

Jag kanske skulle blivit logistiker.
Med en mor som far och inga far- eller morföräldrar ens i stjärnteleskopsikte måste man vässa sina logistikskills till det yttersta.

Imorgon flyger jag således fakirflyget till Malmö medan maken lämnar barnen och kommer just-in-time till det sorgligaste det här året.

Halv fyra stänger sen sonens fritids för planeringsdag, han får då följa med en annan familj från fritids och ner till lillasysters förskola. På förskolan blir han avsläppt och ska då "praoa" på sin gamla dagisavdelning (tack, Sjöhästen!!) tills dess att barnvakten slutar jobbet och hämtar båda barnen på lillasysters dagisavdelning, tar hem dom, fixar käk, läser saga och nattinatti. Vi anländer sedan med kvällsflyget halvtio.

Ett annat söto

Detta exemplar lite längre, lite äldre. På väg ut på besök i spenaten.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Olycksfall i arbetet (dietwise)

Hoppsan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Salty licorice

Najs eller bajs?

Demonerna

Många frågar om resorna.
Dom är många och (ofta) långa. Långväga i allafall.
Jag rannsakar mig själv kring detta varje dag.

Det är så dubbelt.
Å ena sidan skapar dom en del ångest (separationsångest, dödsångest, reseångest, skuld gentemot maken/barnen) före. Som samtidigt KBT:as IRL av just precis resandet.
Å andra sidan bildar dom som en bubbla i verkligheten när jag väl är på plats. Där är jag i en helt annan verklighet och kan skjuta jobbig vardagskontext åt sidan för en stund.

Samtidigt vill jag inte pressa Panikångestspöket därinne för hårt, jag vet att det är kroniskt och jag vet hur vidrigt det är med backlash. Balansen är hårfin och jag kan inte alltid själv avgöra när gränsen passeras.

Det privata blir geggigt

Den välkända ångest-strup-ihopsnörningen.
Lätt sammanblandad med andfåddhet och adrenalinpåslag.
Men jag vet ju vad det beror på.

Inte så mycket pappas bortgång som min nu forcerade och minst sagt ansträngda relation till Modern. Först en slags... konsensus i sorg, sen martyrskapet som äter upp allt, och så skuldbeläggandet, och de faktiska kraven. Essensen av vår dåliga relation som ett giftigt koncentrat inför en svår stund oavsett; begravningen.

Släktfejder (Moderns), ekonomiska problem, praktiska beslut, och så min medverkan i det hela som ständigt anspelas bristen på, men ändå slutar det med att det blir som hon vill.

Är arg som fan. Och ledsen. Min personliga sorg efter pappa nerkladdad med sörjigt gegg.

Ny regim

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sötot

117 cm ren kärlek.


- Posted using BlogPress from my iPhone