Å min mor, min mor.
Jag vet inte hur jag ska beskriva hennes sätt att vrida till saker så att det lägsta av hundhuvuden hamnar på mig.
Uppenbarligen var jag tvungen att adressera julen. Vi ska ju vara här hemma, med sydamerikansk minisläkt. Så... jag skickar en kort inbjudan till Modern att också komma upp till jul.
I should have known better, men vad har jag för val, egentligen?
Långt brev följde. Alla problem som tänkas kan. Men om hon ändå skulle behöva välja mellan pest och kolera så fick jag minsann hjälpa henne att hitta en transportlösning. Bil kör hon inte, flyg går bort med tanke på hennes hundar, tåg går nästan bort med tanke på tänkbart snökaos som hon aaaldrig skulle klara psykiskt och slutligen buss, nej det tar för lång tid. Hundarna måste ju kissa!
Slutar med att hon efter att inte ha ringt mig sedan pappa gick bort i september, ringer tre gånger mitt under ett jobbmöte och talar in ett argt meddelande.
När jag ringer upp får jag höra att hennes väninnas man, som kan 'knappra på dator' suttit i över en timme med hennes eventuella tågbiljetter. "Sånt som NI borde gjort!!". Och nu har hon ångest för hon vägrar åka i julrushen. Så hon måste åka upp senast den tjugonde och hem tidigast dan efter den tjusjätte. Och bara om vi hjälper henne med boende, fixar sjuss fram och tillbaka, och hjälper henne att gå ut med hundarna.
Du milde.
Och bara om hon kan skaffa fram ett läkarintyg om hon ångrar sig och inte vill åka, från "läkaren som jag fick skaffa för att få Sobril efter det att du började bråka med mig!".
Det blir en ljuvlig jul!
Tror ni inte?
16 kommentarer:
Men så trist.
Igen.
Förstår inte att du utsätter dig för det.
Igen.
Det måste få vara okej att säga nej.
Att säga stopp.
Att säga upp.
Kram
Hahaha! Hon är ju för rolig!
Det är dags att säga stopp. Med respekt och kärlek för dig själv och din familj är det dags att kliva av och bryta kontakten. Jag har gjort den resan, jag är din medsyster.
Öh, spontant känns det ju som om det vore bättre om hon stannade kvar där hon är över julen. För allas trevnad.
Okei, here goes: Kjæra mamma. Då jag inte har kapasitet till att dæcka upp fær deg, och dina djurs behov, ser jag det som mest meningsfullt att du sitter hemma i år. Så har du någonting du verkligen KAN gnælla på mej om. Din dotter...
Nei, jeg mener jo ikke det der, men jo det gjør jeg jo. Ønsker deg og din familie en fin, og fridfull julfeiring. Det fortjener dere. Hør du det?
Nu är det dags att säga nej tack till mamma. Det räcker nu! Hon styr och ställer på ett oerhört manipulativt sätt och förstör hela tiden för dig och hela din familj. Och det är du som får må dåligt. (Har troget följt din blogg läääänge.)
Konstruktivt: Säg ifrån. Sätt upp de ramar som ni tycker är rimliga om ni nu prompt måste träffas. T ex att hon får stanna i max 3 nätter och mellan vilka datum som passar ER. Och passar det inte henne, nämen shit happens!
Känslomässigt: Kommer barnen sakna mormor under julen? Eller kommer barnen kanske njuta mer av att ha en glad mamma sans mormor istället för en mamma som kommer må dåligt varenda stund som mormor förpestar din/er tillvaro?
Det bästa jag själv gjort var när jag sa nej tack till alla måsten och alla krav som alla släktingar ställde på mig. Jag skulle åka hit och dit och betala för alla resor och ändå räckte det aldrig till eller var gott nog. Inte en jävel som kom och hälsade på mig men man sa alltid att man sååå gääärna ville komma, det gick bara inte just då.
Så fick jag nog och med stöd av vänner och min chef så sa jag nej, nu räcker det. Jag åker på semester dit JAG vill, NÄR jag vill och träffar VEM jag vill. Vill någon träffa mig, så finns jag här. Varför ska jag må dåligt och ha dåligt samvete när inte de bryr sig? Men det tog mer än 15 år tyvärr. Jag önskar någon hade bankat vett i skallen på mig tidigare.
Det kan vara din tur nu, att få en fin och glad jul!!! När du får de där bajsbreven, be din man öppna dem och så kan han bränna dem sedan. Du behöver vårda det som är viktigt i ditt liv, sunda relationer, dina barn och din man.
Hade din mamma varit normalt funtad hade hon också ingått i konceptet men nu är det som det är. Hon väljer själv och hon har paxat offerkoftan för resten av sitt liv, så det bara...
Hoppas ni får en fantastisk jul!
Och du får ursäkta om jag låter skarp och tillskriver din mor egenskaper som hon kanske har/inte har men jag blir så förbannad på henne. Jag erbjuder mig att skriva offerbrev till henne ur din synvinkel. Jag är rätt bra på det... Om man vill ligga på 5-åringens nivå.
Kram, Crimson
Gör slut. Be henne stanna där hon bor. Ingen blir gladare. Barnen kan prata i telefon med sin mormor, kolla på kort. Så kan det få vara. Det är okej.
Ni är så bra och snälla och kloka.
Jag tog ett avstånd för ett par år sedan och har hållit det ganska bra. Satt gränser, stängt av så fort det blivit tjafsigt, inte öppnat brev tills de slutade komma, inte nappat på låga krokar osv.
Med den begränsade kontakten så har det funkat ganska hyfsat. Vi har avgjort när, hur och hur länge vi ska ses när vi kommit och hälsat på.
Sen händer det nåt, i det här fallet gick pappa bort, och då ställs saker på ända.
Jag håller med er, samtidigt mår jag också halvkass av att veta att modern sitter ensam hela julen, trots allt.
Och det här med att ställa krav på henne... Det går liksom inte. Svårt att förklara, men hon hittar alltid orsaker som man inte kan argumentera mot, eller hittar andra vägar så att det blir som hon tänkt.
Nu måste jag bara öva upp mig igen på att lyfta mig själv "ut ur boxen" och inte hamna inne i den tillsammans med henne. Dvs inte nappa på alla hennes spydiga kommentarer. Bara låta dom självdö.
Och hoppas att distraktionen från sydamerikanska släkten ger ett visst skydd.
Tänker på dig. Hugha. Kram.
Ja huga, släkten kan sannerligen vara värst. Jag har en svärmor vi inte träffat på åratal för att hon uppför sig fruktansvärt. Vi vet att hon sitter ensam på jul. På något sätt kan min man faktiskt leva med det och tycka att det är okej, utan att känna sig skyldig. Är innerligt tacksam för det, varje jul är jag orolig över att hon ska höra av sig och vilja komma hem till oss.
Ugga ugga!
Nej, det är så klart inte alls kul att tänka på henne, sittandes där ensam på jul. Det förstår jag. Men hon har ett eget ansvar för sina handlingar och påföljande konsekvenser i form av avståndstaganden från den som drabbas av dem. Och även om hon inte själv tar det ansvaret ska du inte göra det.
Du har säkert rätt i att krav inte fungerar, på det sättet att hon inte kommer att ändra sig utifrån dem. Men de kanske fungerar på dig? Om du har några grundläggande krav på er relation och hon är informerad om dem men ändå väljer att strunta i dem, då kan du kanske känna att du har gjort vad du kan.
Det ska finnas handlingar som man inte kan backa från: Blir man bjuden till jul kan man förvänta sig att bli objuden om man klagar och skäller på den som bjuder. Faktiskt.
Herregud! En hel vecka! Skärpning! Det funkar inte ens om man tycker väldigt mycket om varandra, eller jo, men då måste man vara på neutral mark eller ha väldigt gott om plats! Efter tre dygn luktar fisk och gäster illa!
Jag förstår ditt behov av att försöka, men hon måste ta lite grundläggande hänsyn och det innebär att man kommer tidigast 22:a, hellre 23:e och stannar till annandagen!
Som hon beter sig nu är det OK att säga, vi vill att du kommer, men att du stannar en vecka är ohållbart, det kommer att sabba den lilla relation vi har, vi ser fram emot att möta dig på stationen den 23! Och följa dig till tåget på annandagen!
Ska hon bi hos er?
Nej, hon ska bo i en kompis lägenhet. Allt annat hade varit otänkbart! Jag har också sagt att vi inte kan umgås med henne förrän den 23:e eftersom vi jobbar. Vilket jag redan vet kommer fallera, but still.
Alltså i vår kompis lägenhet. Inte hennes.
Åååhhh, jag blir så ledsen när jag läser det här. Men så blir jag lite upplivad av att Crimson och Malinka (och alla andra) skriver vad jag själv tänkte skriva. Och att det kanske inte är fel på mig för att tre dygn brukar vara vad jag klarar av också när vi har gäster... Man bor ju tyvärr inte på ett engelskt slott där gästerna kan stanna tre månader utan att man springer på dem hela tiden.
Vad som slår mig är att hon är din mamma, jämfört med dig borde det vara hon som är the grown-up. Och när hon nu inte är det så är ju faktiskt du det. Du har en egen familj och borde inte ta nån skit. Malinka har helt rätt i att blir man bjuden, dessutom med löfte om eget boende, skäller man inte ut värdinnan.
I min bekantskapskrets finns människor som inte kan uppföra sig. Dom får endast vara med på gemensamma sammankomster om dom skärper till sig och någon sätts som 'övervakare'. Hade dom inte haft familjemedlemmar som vi gärna träffar så hade dom aldrig någonsin blivit bjudna. Förstår att det inte är enkelt.
Jag älskar uttrycket att fisk och gäster luktar illa efter tre dygn. Det är en av min mammas vänners mamma som alltid sa så (och konsekvent vägrade att stanna mer än tre nätter, då kom hon hellre lite oftare!) jag minns henne som en underbar tant! Och det är ju sant, tre dagar leder inte till konflikter av saker man stör sig på, så länge orkar man ta hänsyn!
Skicka en kommentar