Det privata blir geggigt

Den välkända ångest-strup-ihopsnörningen.
Lätt sammanblandad med andfåddhet och adrenalinpåslag.
Men jag vet ju vad det beror på.

Inte så mycket pappas bortgång som min nu forcerade och minst sagt ansträngda relation till Modern. Först en slags... konsensus i sorg, sen martyrskapet som äter upp allt, och så skuldbeläggandet, och de faktiska kraven. Essensen av vår dåliga relation som ett giftigt koncentrat inför en svår stund oavsett; begravningen.

Släktfejder (Moderns), ekonomiska problem, praktiska beslut, och så min medverkan i det hela som ständigt anspelas bristen på, men ändå slutar det med att det blir som hon vill.

Är arg som fan. Och ledsen. Min personliga sorg efter pappa nerkladdad med sörjigt gegg.

Urkopplad långhelg med tvist

Det började med att jag glömde min mobilladdare.
Min telefon är så gammal och sliten att den laddar ur på en dag.
Således dog den vid nattning på torsdagskvällen, lagom istallerad på hotellet i Malmö. Sen la datorn också av. Glömd nätverkssladd där också.

Men resan ner gick bra. Savoy är alltid Savoy, och nostalgin sköljde över mig som en överdosering av ett Vicks blå-stift i näsborren när vi äntrade Casa Mia på Södergatan. Restaurangen som var mitt första leka-vuxen-ställe för tjugo (!) år sen. Där jag nervöst beställde ett 'glas vitt' som sjuttonåring. Det funkade ibland men oftast inte. Då fick man ta cola. Men alltid 'Fusilli con Broccholi'. Och den tog jag i torsdags med.

Hopp och lek i dunet på Savoy. En iskall Leffe blonde från bakfickan på Bishop's. Barnen i extas. Hela havet stormar och ismaskin.

Besök hos Modern över förväntan. Det är lättare för mig när vi är hela familjen. Fokus blir barnen och vi slipper oftast hamna i konstiga situationer. Besök hos pappa kändes befriande och sten-från-hjärtat-släppande. Jag vill veta vart jag ringer, hur det ser ut där han bor och vem som är hans personal. Nu vet jag. Vi drack kaffe, lekte ett skepp kommer lastat (och likheterna mellan äldrevård och förskola är så slående, dock saknas energin, och jag fattar inte att man inte ser synergiena! Samlokalisera äldrevård och dagis!). Åt prinsesstårta och drack en liten skvätt punsch.

På lördagen utnyttjade vi Moderns boende, och spa:ade loss i inomhuspool, jacuzzi och magiskt färgskiftande kristallbastu. Sonen totalt fascinerad.

Avslutade således ett bra och ångestdämpande besök i hemorten med en härlig ljuslördag på Österlen hos en av de finaste. En signifikant annan, inte bara för oss utan även för barnen, som har en stor idol i Glamourmor.

Seg seg väg hem. Tur att man har Paddan. Och riktigt mycket bilgodis.

Nu hemma.
Nu bättre bloggning.
Promise.

Knivskarpt

Pappa låg i sängen på väg att vila när jag ringde idag.

-"Glöm nu inte att ställa om klockan, hjärtat.", säger han.
-"Va, när då?", frågar jag. Lite på test, lite på allvar.
-"Jaa... vilken dag är det idag?" frågar han och låter så förvirrad som han brukar.
-"Idag är det fredag!" säger jag och förväntar mig en annan synapskoppling på nästa replik. Men plötsligt är det knivskarpt.
-"Då är det imorgon du ska ställa om klockan. Lördag natt! Glöm nu inte det, hjärtat."