rätt in i kaklet. Insåg uppe på rummet att det här funkar inte, fem sömnlösa nätter och jag orkar inte mer, så hotellbilen får köra mig till närmsta sjukhus.
Här blev jag avsläppt:
Blev invisad i ett (female) väntrum där det var full kalabalik. En massa burkaklädda kvinnor som yrade runt, jag fattade inte om det fanns nåt kösystem men vips blev jag bryskt inputtad av en indisk sköterska i ett bås där jag fick suga på en plastpinne. Sen utknuffad och tillsagd att vänta. Sen inkastad i ett annat minimalt bås med ett draperi mellan mig och alla andra i väntrummet där jag fick vänta på den kvinnliga qatariläkaren som lyssnade på lungorna, kollade halsen och skrev obegripliga arabiska tecken på ett gult papper med många stämplar. Detta papper fick jag sedan lämna in i en (female) pharmacylucka, fick tillbaka ett blått papper. Det blåa pappret skull lämnas i en (female) cashier-lucka och betalas kontant. Sen tillbaka till apoteksluckan där jag slutligen kunde hämta ut antibiotika och antihistamin.
Ett litet äventyr kan man säga.
Nu ligger jag i sängen och ber till Gud att jag ska få sova inatt.
Och shit vad man längtar hem när man är risig.
- Posted using BlogPress from my iPhone
