Nyårsförberedelser

Nyårskalaset går av stapeln på åttonde våningen chez Glamourmor, med utsikt över Stockholms inlopp och hela stadens fyrverkeriprakt.

Menyn vet vi inte mycket om eftersom alla gäster fått varsin uppgift,
vår är att göra "nibbles" till champagnen innan sittningen börjar.

Dessa blir:

* Blinier med löjrom och smetana
* Minicrustader med svampcrème och knaperstekt bacon
* Chèvrefärserade färska fikon omlindade av serranoskinka

Jag ska använda min julklapp VolumeMaster, och bli en nyårsdrottning av Falcon Crest-mått,
sonen som redan ballat ur fem gånger idag och skickades upp till +1 trappa för terapi ska tvångssova, maken har ansat till en rakbladsvass, och dottern kommer förhoppningsvis som vanligt hasa runt med sin mjuka kagge och mana till mys.

En förtrollad värld

Cyberspace är en förunderlig plats.
Människan bakom skärmen kan vara helt anonym.
Eller också inte.
En del fäster man sig vid, oavsett meningsskiljaktigheter.

När cyberspace hoppar ut ur skärmen och biter en i arslet,
och när cyberspace biter tillbaka.

Visst lever vi i härliga tider!
GOTT NYTT ÅR!

Middagsfrid my ass

Nu har vi, i lite drygt tre år, inte ätit en enda måltid hemma under ordnade former.
Det börjar bli tröttsamt.
Man tappar lusten. Lusten att laga och lusten att äta.

Sonen är en total pain-in-the-ass när det kommer till uppförande vid matbordet.
Och vi har provat alla metoder; nonchalering, valfrihet, tillsägelser, gå-från-bordet, ät vad du gillar, ta själv, hjälpa till att laga, you name it. Och ändå.

Han äter inget.
Han mosar, kletar, rör runt, petar i maten.
Han lägger mat han inte vill ha på bordet.
Han spiller ut minst ett glas av någons dricka.
Han leker flygplan, lyftkran, polis-och-tjuv med maten.
Bråkar, spottar, fräser.
Han drar i våra tallrikar, ropar, sjunger bajsvisor.
Nu har dottern börjat apa efter.
Sucketisuck.

Idag avnjöt vi sålunda en tretimmarsbolognese med spaghetti acckompanjerat av kast med klibbig pasta, urkade och bläande, spillande, tramsande, trixande, tårar och tandagnissel.

Tills desserten i form av vindruvor kom på bordet.
Då lägrade sig lugnet och fadern och jag suckade över ännu en ångestfylld måltid.

Monchici-mys

Vi var strikta med vår förstfödde.
Inga barn i sängen.
Det blir bäst för alla.
Sade BVC, fucking Anna Wahlgren och en massa andra som visste bättre.

Så arme sonen blev bara förvirrad när vi vid utvalda tillfällen försökte trösta honom genom att lägga över honom i vår säng. Sedan lång tid snusar han gott i egna Bolibompa-lakan.

Så Dottern. Ett mys. En fisalotta. En Monchici.

Vi har skyllt på så många saker, främst nattfriden, för att rättfärdiga varför hon fortfarande vid arton månaders ålder oftast återfinns med sina små apfötter instoppade mellan moderns lår och fingrarna in flätade i faderns hår. Men sanningen är den, vänner, att vi gör det med berått mod. Vi kämpar inte emot. Inte det minsta.

Kanske ryker romantiken denna Thailandsemester också.

Men det är så fruktansvärt mysigt.

Längtan

Nu har vi varit lediga tillsammans i en vecka.
I regn.
Kyla.
Rusk.

Sonen vill inte gå ut och leka (kallt) men går bärsärk inomhus.
Dottern har upptäckt hur roligt det är att kasta julgranskulor av tunt glas i golvet.
Modern och fadern har slut på idéer.

Vi har lekt med tågbanor, bilar, memospel och diverse köksattiraljer.
Vi har bakat, kladdat, kletat, experimenterat.
Vi har varit i parken, på lekplatsen, hos kaninerna, i köpcentrat, på fiket, på Junibacken, besökt andra barn, haft andra barn på besök.

Vi kramas, kelar, läser sagor, kollar film, målar och pysslar.
Vår egentid har varit noll.
Det börjar bli tjatigt.
Vi längtar alla efter dagis och kompisar.

Men mest längtar vi till Thailand och en vardag tillsammans som är okomplicerad och lättsam, utan kilovis med galonbyxor och tjockvantar, där maten kommer serverad och det alltid finns en pool att simma i när man får minsta tråkigt. Där dagens höjdpunkt kan vara att åka limobuss hela familjen till skräddaren och leka bland siden och sammet.

Skånskt samkväm

Gammal skånevän, numera bosatt i Trosa, med engelsk make och två döttrar med fantastiska franska namn kom på heldagsbesök igår. Först gjorde vi Junibacken tillsammans med en miljard turister, sedan lallade vi hem till oss där teamwork herr och fru C hade förberett en härlig måltid. Så härlig att jag nödgas dela med mig även av detta recept. Dock inget långkok, extremt lätt och snabbt men med en elegant touch.

Parmalindad gös med svampcrème

Gösen var dock slut i vår fiskdisk, men fick rådet att ta rödspättafilé och rulla istället. Blev även det jättegott (har gjort rätten med gös förut). Serverade med småpotatis, skirat smör och ugnsbakade kvisttomater. Ett gott Riesling och en massa skånskt skrävel. Avslutade med amerikansk fruktkaka (cognacsmarinerad frukt och nötter) och ett (par) glas portvin. Fyra ungar som gick bärsärk fullständigt. Trivsamt.

Ett femtimmarslamm på annandagen

Annandag jul i goda vänners lag.
Maken lagade Jamies femtimmars-lamm, gudomligt gott!
Köttet blir mört som smör, rotsakerna tar till sig mustiga smaker av vin, örter och buljong.
Dessert i form av vaniljglass med varm smörkolasås.
Ett gott vin.
Två galna ungar.
Fyra extremt goda vänner.

Can't beat that, can ya?!, som svägerskans amerikanske pojkvän sa när maken berättade att vi på lillejulafton åt Swedish Christmas Sandwiches and was drinking Vodka shots...

Leilas Rocky Road

När cyberspace biter en i arslet

Tjockalocka-tomten har tydligen dykt upp lite varstans i år.

MOAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

När cyberspace hoppar ut ur skärmen och biter en i stjärten.
Det har ju hänt förut.

GOD JUL!

Ipod som Madeleinekaka

Dan före dan före dan.
Jag har sent omsider fått en Ipod.
Via ombud från USA.

Den rymmer hela vår skivsamling och hundra gånger till.

Jag har inte lyssnat på musik på flera år.
Förr gjorde jag det ofta. Perioder i mitt liv är starkt förknippade med olika artister.
Låtar. Sound.

Med slutna ögon och shufflefunktionen på sitter jag nu och får gåshud.
Bilder, minnen, magpirr.

"I don't wanna talk about it" (Rod Stewart/Everything But the Girl) är en rysare.
Jag lipar nästan.

De andra sitter storskrattandes brevid och kollar Hipp Hipp på DVD.
Jag befinner mig i en helt annan värld.

Ipod som Madeleinekaka.

Skogalund

Här skulle man kanske bo.
Det kanske är trevligt.

Undrar om tomten hittar dit?

Leila biktar sig

Vännen P's ihärdiga bearbetning av TV4 och produktionsbolaget verkar ha gett resultat, idag står följande braskande rubrik att finna på Leilas blogg:

"Här hittar du guld non-stop!
Jag har förstått att det pågår ett frenetiskt julstök i stugorna. Idag ringde de från radion och förklarade att man hade vänt upp och ned på hela stan efter jakten på marschmallows.

Denna veckan är det guld Non stop många är på jakt efter. Det är förmodligen korkat av mig att använda dem men jag kunde inte låta bli... Non stop i guld och silver hittar man bara på nätet i Sverige (så vitt jag vet). De är faktiskt ganska vanliga utomlands, här hemma har vi ju silverkulor, men akta tänderna bara...

Här brukar jag handla fina dekorationer till tårtor och bakelser, guld non- stop (mini gold heart shaped chocolate dragees heter de) och bladguld också för den delen. Det går både enkelt och snabbt och beställa på nätet men till julafton är det nog tyvärr kört..."

Min jultomte

Igår morse gick han upp tidigt, åkte och storhandlade all julhelgsmat klockan 08:00,
tillbaka hem, klädde på barnen och lämnade dom på dagis.

Imorse gick han upp tidigt, åkte och hämtade beställda julklappar på Lidingö 08:00,
åkte sedan och köpte en Piff och Puffjulgran, tillbaka hem, ställde den i vatten, klädde på barnen och lämnade dom på dagis. Jobbar sedan hela dagen, lagar middag och går sedan ut i vinterkylan och postar alla våra gravt försenade julkort på en långtbortipostlåda.

Min jultomte jultvättar också, och byter alla sängkläder, gör Janssons och lägger in sill.

Jag vet inte riktigt vad jag gör.

Duvblåa cup cakes?

Gökar som bor hos oss just nu

En täppt liten dotter knäpper upp sin pyjamas, klär av sig naken och promenerar ut till oss i vardagsrummet klockan nio på kvällen.

En knasig liten son vaknar på nätterna och ropar "NÄÄÄJ! Jag vill inte HAAA den pepparkakan!" och gråter sedan hysteriskt i sömnen.

En trött liten faster antingen sover eller hasar runt i pyjamas och utbrister i amerikanska "haaa..?".

Julefrid

Gå inte ut på stan.
Det är helt hysteriskt.
På BR jagar föräldrar och morföräldrar svulstiga plastleksaker till dyra julpriser. En liten låda duplo för 999:50 kr. Som hittat.
På Clas Ohlson rusar fruar och män runt i desperation efter snickarbälten i fejk-mocka och bits i storpack.
På NK ser man tjejer och killar som letar Dior-läppglans för 395:- i julask till mamma.
Julgransfötter och toppstjärnor är slut sedan länge.
Brevlådorna är sprängfyllda.
Grisfötter går som smör i solsken.

Det är jul, gott folk! Frid vare med er!

Julkortsterapi

Vi var väl inte ute i supergod tid,
men vi beställde iallafall våra julkort
den femte december.
Tre arbetsdagar plus postgång skulle det ta.

Vi väntar fortfarande.

Igår ringde jag argt Kundtjänst.
En helstressad tjej lovade att just mina kort alldeles i detta nu processades på fotolabbet. Men vad hjälper det mig.
Vi hinner förmodligen ändå inte få ut våra kort innan jul.
Och jag som är så noga med sånt. Jag formligen HATAR att vara sent ute.

Jag måste nu uppsöka terapi.
Men jag har iallfall stekt hundra julköttbullar!

Valter Kurtsson

In your face

Min dotter har en faibless för att sätta sig på folks ansikten.
Hon är ganska stabil dessutom - säkert en tolv, tretton pannor.

Jag får en vision.

Carla som chef blir förbannad på gubbslemmet i ledningsgruppen,
tar helt sonika och sätter sig på berörds ansikte.

In your face, gubbo!

Truly amazing

Idag har jag ätit en helt fantastisk pecannötspaj!
Hos C's helt fantastiska gudföräldrar.
Som alldeles snart själva ska bli fantasiska föräldrar.

Pecannötspajen med turkisk vaniljyoghurt var truly amazing.

Klapphets

Jag kan faktiskt omöjligt förstå de som köper en massa julklappar till sina föräldrar. Alltså folk i vår ålder. Som med något jagat i blicken jagar svindyra prylar och happenings till sina gamla pryl- och upplevelsemätta fyrtiotalistföräldrar.

Själv skickar jag hemgjorda Leila-dadlar till min gamle far.
Mamma får fotokalender 2008 med kort på barnen.

Är inte julklappar främst till för barnen?

Blodig lördag

Hela familjen mår halvtaskigt.
K hade feber igår kväll.
C får oförklarliga spontana galltjutbryt.
Maken är risig i kistan, förmodad magkatarr.

Själv har jag idag varit extremt sur, irriterad
och i stort behov av kroppslig integritet.
Nyss kom smärtan som strålar ut i ryggen.
Som en kniv i mellangärdet,
en blodig chock varje månad.

Krossa patriarkatet

Kanske borde skicka en hälsning från spädis-Carla till herr Ankarcrona?

Symptomatiskt

DI 2007-12-13 18:17

"Gustaf Douglas slogs för jämlikhet
Finansmannen Gustaf Douglas försökte få Riddarhuset att tillåta kvinnor i styrelsen vid det senaste adelsmötet, men de adliga ättlingarna svarade med ett rungande nej. Finansmannen Gustaf Douglas lämnade inför Riddarhusets senaste beslutande organ, det så kallade adelsmötet, in en motion där han föreslog att kvinnor skulle få delta som medlemmar i direktionen (styrelsen), valnämnden eller som revisorer.

Han menade att frånvaron av kvinnor berodde på slentrian. "Det är säkert många av oss som helt enkelt inte har tänkt på att det faktiskt inte finns några hinder att välja kvinnor", skrev han i motionen, återgivet av adelsfamiljernas egen tidning Arte et Marte. Men förslaget stötte på stort och hårdnackat motstånd från representanterna för adelsätterna.

Direktionens ordförande Henric Ankarcrona tyckte att frågan om kvinnorepresentation var "ett minfält", enligt tidningen. "Greve Douglas förslag blir ett exempel på de små stegens tyranni - han har inte tänkt igenom hela vägen", sa han. Den tidigare direktionsordföranden Johan Nordenfalk var också kritisk. "Jag har en känsla av att börjar man öppna en dammlucka är det svårt att hålla emot när vattenströmmarna väller fram", sa han.

Mer än två tredjedelar av de närvarande röstade emot Gustaf Douglas förslag vid en handuppräckning. Gustaf Douglas var besviken efter adelsmötet. "Jag fruktar att detta adelsmöte inte ens skulle kunnat förmå sig att rösta för ståndriksdagens avskaffande", säger Gustaf Douglas som anser att en tradition som går ut på att utesluta kvinnor för meningslös och destruktiv.

Riddarhusets stiftelser förvaltar mer än 2 miljarder kronor. Avkastningen går bland annat till stipendier. I Riddarhusets direktion sitter bland andra Patrik Tigerschiöld som är vd i Skanditek och ledamot i Carnegies styrelse. Den tidigare moderatpolitikern Carl Cederschiöld höll i ordförandeklubban vid adelsmötet."

Guld Non-Stops??

Dagens I-landsfundering är var sjutton man får tag på
guldfärgade Non-Stops,
sådana som Leila L använde att kröna sina Christmas Cup cakes med.

Tillbringade en hel kvart i Näringsdepartementets korridorer med att utröna var
dessa står att finna. Många kreativa förslag lades fram.

Själv specialimporterde jag sådana via en engelsk bröllopsbutik till vårt
bröllop för fem år sedan, men det känns ju en aning övermaga i detta syfte.

Eller?

Without further title

Muffinsträd

Jag skulle verkligen vilja ha en sån här till mina cup cakes!
Men varför måste alla mina hobbies vara så dyra?

Det hänger en byggjobbare...

...på en hängande hemsnickrad byggställning trettio meter över marken utanför mitt jobbfönster.
Det ser helt livsfarligt ut. Ingen hjälm, inget skyddsnät.
Jag kan inte koncentrera mig förrän han klättrat in genom fönstret igen.

Dumstrut

Jag tycker att det är så härligt befriande
att sonen och hans två polare på dagis
alla tre själva valde att vara Lucia i
årets Luciatåg på dagis.

För vem sjutton vill egentligen gå runt med en dumstrut på huvudet
när man kan ha coola ljus och glitter istället?

Rester från en treårsfika

I spy...

När jag var liten var jag spion.
Hade en spionklubb, med högkvarter i min lekstuga.
Tre handböcker, ett antal förklädnader,
små specialpreparerade tändsticksaskar med
krypteringsutrustning.

Denna kunskap har visat sig vara mycket användbar,
även såhär i vuxen ålder.

Luskade är en av mina bästa grenar.

WATCH OUT!

Livets orättvisor

Ibland är livet bra orättvist.

Somliga sitter och gottar sig i luxus och överflöd med hummer och champagne i fina salar,
medan andra nattar ungar, torkar vällingkladd och tröstäter Toblerone efter en torftig fiskpinnemiddag.

High-heels som ångestdämpare

Jag är en sucker för pumps.
Högklackat.
High-heels.
Finskor.

Jag har säkert tjugo par.
De flesta svarta.
Och ändå har jag aldrig några skor som passar.
Jag hittar alltid ett nytt "optimalt" par.

Det är något sjukt.
Nervöst.
Besatt.
Kanske är det min omedvetna dagisångest som spökar?

Just nu är det dessa jag suktar efter:

Hyllning till en Glamour-mor

Det finns människor utan barn och det finns människor utan barn.
Jag måste beundra min vän, tillika barnens Glamour-mor, B.
Glamoursingel och jet-set-utlandssvensk sedan många år.

När vännerna började skaffa barn skaffade B sig "Uppdrag: mamma"
i syfte att förstå vad som nu rörde sig i vännernas huvuden och liv.

När hon var hemma på besök kom hon alltid förbi med små underfundiga
presenter och omtanke, så pass att K säger att B är en av hans bästa kompisar.

När Kärleken kom in i hennes liv, och han hade två barn med sig,
köpte hon hela konceptet med hull och hår utan att blinka.

Och nu huserar hon nyårskalas i sin Sex-and-the-City-våning med utsikt
över NK-klockan, för åtta ungar och deras åtta tacksamma föräldrar.
Trots att hennes egna "barn" inte ens är med.

Så nej, man behöver inte glida ifrån varandra bara för
att man lever i helt olika liv.

Bostadsångest

Nu köps och budas det på hus till höger och vänster.
Det känns nästan lika läskigt när andra är on the move
som om man själv vore det.

För balansen rubbas, det status quo som man både hett eftertraktar
och mellan varven föraktar.
En bit av ens dagliga trygghet försvinner liksom.

Sen får man ju ångest själv också.
Varför flyttar inte vi? Varför vill vi inte flytta?
Borde vi vilja det? För barnens skull? Måste man bo i hus?
Vill vi betala asmycket pengar för en skokartong?
Vad är vår lägenhet egentligen värd? Var ska vi isåfall bo?

Bostadsångest. Julångest. Resfeber.

Sankta Lucia

Tomtedräkt till lillasyster,
luciakrona och lucianattlinne till storebror.

-"Jag ska vara Sankta Lucia!"

-"Jaha, och vad ska de andra på dagis vara då?"

-"T ska också vara lucia, B ska vara pepparkaksgubbe."

-"Och vad ska C vara?"

-"Hon ska vara min lilla hund. Hon sa det."

Sjuke bagaren dekorerar

Som plåster på såren fick K dekorera pepparkaksgubbar med alla Non Stops som fanns i skåpet. Och ändå ville han inte ens smaka sedan. Han måste vara riktigt risig.

Och så bidde det bara en tumme

Vi trodde vi hade klarat det.
Jag köpte tablettaskar och chokladlinser
för glatta livet igår.
Klockan ett i natt vaknar K och hulkar.
Sedan kräks han ner hela min del av sängen.

Kalaset inställt.
Lokalen fullbokad ända fram till jul och långt därefter.
Och vi kan inte husera arton barn och lika många vuxna.
K ledsen, säger att han visst är frisk, att magen är glad igen.
Men det går ju bara inte.

Ser mina duvblå cup cakes försvinna i ett kräkrusigt töcken.

När katten är borta...

...passar man på att köra hans bil, iklädd hans kalsipper på huvudet.

Köksfascisten är i farten

Och det fejas och sprutas med nån ny gucka,
och det gnos så snabbt att jag knappt kunde
fånga the action på bild.

Han kommer sova gott inatt.

Besatt

Jag blir ju ofta besatt av saker.
Just nu verkar det vara kakbak.
Cup cakes, nu inne på femte receptet,
och det bådar gott för första gången!

Men då består dom också av choklad, farinsocker,
smör och gräddfil...

Nu ska dom (kanske) frysas och piffas med duvblå
cream cheese frosting och silverkulor på lördag.
Om vi är friska vill säga...

Nedräkning

Det känns lite bisarrt att lägga in en
beställning på nya solskyddsdräkter till barnen med
UV-skydd 50+.

Nu när det regnar kattpiss ute och temperaturen
ligger nära noll. Gruset hopar sig i hallen tillsammans
med dyngskitiga galonbyxor och förhatliga tjockvantar.
Och dottern ligger sjuk i kräksjukan.

Men så är det!

Gu'bevareossjagharsvalttjugovitpepparkorn

När man vet vad som komma skall.
Och komma skall inte är nåt bra.

C spydde upp russin, fisk och yoghurt i mitt knä.
Har sedan dess kräkts aggressivt fyra gånger till.
Badrummet fullt av nerspydda kläder, handdukar och lakan.

Calicivirus?

12-24 timmars inkubationstid före:

* Plötsliga kräkningar
* Diarré
* Magsmärtor
* Feber

Eller?
*gubevareossjagharsvalttjugovitpepparkorn*
*ochbadatialcogel*

Bokmal i bilstol

Genusperspektiv

Jag: -"Hur ser du om det är en flicka eller en pojke i boken?"

Sonen: *fundersam tystnad*

Jag: -"Finns det nåt särskilt som skiljer pojkar och flickor?"

Sonen: *fundersam tystnad*

Jag: -"Vad är det alla pojkar och flickor har?"
(syftade på snopp och snippa för att gå vidare med diskussionen om vad som är lika sen)

Sonen: -"PANNKAKOR!"

Julmys

Fyllda saffransbullar!

Gråt och tandagnisslan

Det började så bra, min dag ensam med barnen.
Hade svårt att komma loss, ut och iväg,
men strax skulle vi rulla ner och fika med vänner.

Packar väskan i köket, barnen leker i rummet intill.
Plötsligt illvrål, inte det vanliga arga, utan ett som
skär genom märg och ben. Så att det isar i kroppen.

Rusar ut. Ser en dotter som sitter fast med fingrarna i en stängd dörr.

Sparkar upp dörren, sonen livrädd, jag livrädd, dottern hysterisk.
Inga fingrar av, men pekfinger och tumme lilablå och ser konstiga ut.
Jag skriker argt på sonen (som smällt igen dörren), han grinar, alla gråter.

Samlar mig, trycker in en Ipren i dottern, ger nappen, försöker kolla om
fingrarna verkar hela, ringer sjukvårdupplysningen, de råder mig att spola i
kallt vatten.

Jag gör det, spolar upp en balja i badrummet, doppar dotterns hand, sonen kommer in,
vill titta, klättrar upp på toalettstolen och drösar rakt ner i baljan med kallvatten. Helt galet. Av med hans genomblöta kläder och dottern på armen.

Ger henne en Alvedon, skiter i kallvattnet, lägger henne på soffan och klappar, smeker, tröstar, lugnar. Bäddar ner halvhysterisk son i sängen och han däckar direkt. Efter en halvtimme har tabletterna kickat in och dottern halvslumrar.

Vi kom iväg till vännerna. Vännen och sjuksyrran L kollade och trodde det var okej. Fingrarna är blå och svullna så det är svårt att se, men bestämde att avvakta. Fick säga förlåt till sonen, trösta även honom, trösta mig själv och natta dottern.

Ty inget gör så ont som när ens barn har ont.

Att ta sig ut på en lördag

Det går liksom inte.
Det är som att vada i sirap.
Som i väntan på Godot.
För det händer ju inget heller.

Även fast man var uppe i ottan.
Och nu är det inte lönt.
Den lilla ska sova och den stora
vill kolla film och äta lördagsgotte.

Jaha. Så har halva den här dagen gått också.