Jag kan faktiskt omöjligt förstå de som köper en massa julklappar till sina föräldrar. Alltså folk i vår ålder. Som med något jagat i blicken jagar svindyra prylar och happenings till sina gamla pryl- och upplevelsemätta fyrtiotalistföräldrar.
Själv skickar jag hemgjorda Leila-dadlar till min gamle far.
Mamma får fotokalender 2008 med kort på barnen.
Är inte julklappar främst till för barnen?
9 kommentarer:
Jo, det verkar vara ett vansinnigt jagande. Själv praktiserar jag principen en julklapp var till barnen och inga till de vuxna. Det funkar alldeles utmärkt.
Fler borde se Karl-Bertil.
Jag vill liksom ge tillbaka allt jag får av min föräldrar.
Så är det.
Men det kan jag ju inte.
Men jag försöker köpa något genomtänkt och personligt, inte nödvändigtvis dyrt.
Som du säger är de rätt mätta 40-talister och vill de ha något så köper de det. De gå aldrig och suktar...vilket gör klapp/presentinköp för deras stackars dotter.
Men jag är redan klar. Köpte över nätet. Inget stress utan bara trevligt.
fru kaos: Man ger tillbaka till sina barn, det man fått av sina föräldrar. Så ser jag det.
Allt är liksom förskjutet.
För man ska aldrig som barn känna att man står i skuld till sina föräldrar.
Typ.
Jag förstår inte klapphets över huvud taget. Har alltid älskat att köpa julklappar, och alltid gjort det utifrån plånbokens tjocklek för tillfället. För det mesta tunn.
I "originalfamiljen" har vi gillat många, halvknäppa, billiga men bra presenter. En sport att hitta något roligt, men aldrig stressande.
Mamma har inte önskat sig något i år, så jag är rådvill. Det lutar åt att det bara blir barnens presenter åt henne, om hon inte klämmer fram något.
Köper ni en massa julklappar till barnen?
Nej. Inte en massa. Inte än. Carla är för liten och Knut blir för uppspelt av för mycket saker :-). Han fyller ju dessutom år i december så det blir liksom helt galet. Vi köper kanske två saker vardera, sedan får de av mormor, farfar och makens syskon. Det får räcka. Försöker önska böcker istället för en massa plastleksaker också.
Det där är svårt. Både mina och S föräldrar är vansinnigt givmilda och även om jag vet att de verkligen tycker om att ge så känns det ändå som om man vill ge något ordentligt. Dessutom hör jag faktiskt till de som tycker om att ge bort saker. Jag är inte lika påhittig och omtänksam som min fru, men det beror mest på att hon är extrem och jag för förvirrad.
I år har vi sagt att vi verkligen ska dra ned på julklapparna både till vuxna och barn men fan trot. Det ligger säkert både det ena och det andra under granen eller i strumpan eller var det nu ligger.
Så får man dåligt samvete. Igen.
Har i alla fall lagt in sill, gjort köttbullar och kryddat snaps till julbordet. Det dövar i alla fall lite...
Jocke: Ja, jag har ingenting emot att ge folk fina/roliga presenter generellt sett. När min mamma fyllde 70 fick hon givetvis en ordentlig och fin gåva av oss.
Det är mer julen. Julklappar. Det känns liksom lite... barnsligt. När folk på allvar jagar halvmeningslösa klappar till hela släkten. Julafton känns liksom mest till för barnen, tomten kommer etc.
Men i andra sammanhang (födelsedagar etc) ska man absolut ge något fint och genomtänkt. Kanske 103 träd till VI-skogen, som vår GD fick i avskedsgåva av personalen igår. :-)
Ja, köpandet för köpandets skull ger jag inte mycket för, men det är ju kul med jul, jag tycker verkligen det och då ingår klapparna.
Sen får jag alltid skäll av övriga släkten för att jag själv aldrig önskar mig något, men jag blir glad för en pocketbok eller ett par vantar så varför göra det större än så?
Det där med VI-skogen är också en bra idé om man inte vet vad man ska ge bort.
Kul också att se att många företag t.ex. det jag arbetar för väljer välgörenhet istället för en stekpanna eller en chokladfontän. Vi kan välja på Barncancerfonden Stockholm, SOS Barnbyar eller World Food Program. Vi får tre hundrakronorscheckar att fördela mellan dessa alternativ.
Jag är inte alls lika förtjust i julen som min man, tycker mest att det är stress och press och aldrig hinner man det man ska.
Jag gillar att köpa julklappar när jag vet vad jag ska köpa och har fnulat på något länge men håller med dig Jennie i att det är totalt meningslöst när man inte vet vad man ska köpa men köper något bara för att. Suck det är ju gôrtråkigt att både ge och få!
Förövrigt är jag nöjd med företagsjulklappen i år. Massor av choklad från Ejes och 3 pocketböcker, toppenbra - om nu pengarna ändå inte ska gå till välgörenhet.
Skicka en kommentar