onsdag 12 december 2007

Dumstrut

Jag tycker att det är så härligt befriande
att sonen och hans två polare på dagis
alla tre själva valde att vara Lucia i
årets Luciatåg på dagis.

För vem sjutton vill egentligen gå runt med en dumstrut på huvudet
när man kan ha coola ljus och glitter istället?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Fast små stjärnstrutar på små pojkar tycker jag är gulligt också!!!

V har varje år velat vara tärna. Så även i år, men hans elaka föräldrar satte stopp för det eftersom ingen hade tid att köpa ett nytt linne och mammas egen magnifika tomtedräkt från 70-talet passar perfekt.

Eftersom lillebror inte växt i linnet än (nästa år!) får han ärva pepparkaksgubbepyamasen med tillhörande hatt. Så gullig. Hoppas verkligen ingen sjukdom stoppar oss i morgon!

Tjockalocka sa...

Jadå jadå, allt är så fiint!

Någon sykunnig (inte jag) måste dock fålla upp linnet en decimeter ikväll. Sen är det bara att hoppas att K inte ångrar sig imorgon. Man vet liksom aldrig.

Måste ta med russin och saft och trycka i honom så att hans låga blodsocker inte ger honom spel.

Tomtedräkt à la the seventees låter väl kanon!!!

S... sa...

Oj, man kanske ska prova och se om linnet passar. Luciakronan ska riggas idag med nya lampor och batterier.

[attle] sa...

äsch, min äldsta ska vara stjärngosse och jag är skitglad över det. Alla pojkar är ju nästan jämt tomtar eller pepparkaksgubbar nuförtiden. På min tid var nästan alla pojkar stjärngossar eller möjligtvis tomte. Lucior är också fina, men då ska man klä in kronan med lingonris och röda band, som på min tid, så jag är glad att jag slipper ;-)

Tjockalocka sa...

Lingonris? Röda band?

Nänä, här kör vi au naturel!

Ja, maken är sedan barsben traumatiserad över sin ständiga roll som pepparkaksgubbe ELLER sotare (!) på dagis. Därför inga sådana här hemma.

Stjärngossar är också fina, men jag förstår ju att sonen vill ha ljus och glitter - människor är ju som kråkor, oavsett kön ;-).

Anonym sa...

Minns mest hur man tävlade om att tillverka den största stjärngossemössan. Rekordet var nog en som gick från knäna och upp cirka en meter över huvudet med utklippt hål för ansiktet. Fördel också att man inte behövde något stjärngossenattlinne.

Fast vid närmare eftertanke var nog detta på gymnasiet och inte dagis. Med rikligt med morgonglögg.

Jos sa...

på parallellgatan ville storebror vara stjärna tills imorse, då han med bestämdhet påstod att struten var till pappan. och så blev det. själv utnämndes jag till tomte, liksom lillebror och småningom även storebror,som helst ville vara lucia, men utan kläder. hade blivit lite kallt kl 07.00 på dagisgården, där tåget o fikat gick av stapeln.

http://jeskommunikation.blogspot.com/2007/12/stjrngosse-modell-ldre.html